14:38 Köksporr
Jag sjuder fortfarande förtjust efter en fantastisk fredags tokbra thai-massage och prat med kärt klokex, och lättar litet på trycket med en produkt-spot. Inte för att det uppdagats att jag har födelsedag innan veckan är slut, och borde sätta ihop en sjujäkla blåbärspaj tills dess -- utan mer för att jag i Nordstan, medan den var öppen på torsdagen, återfann en kökskärlek jag bespetsade mig på redan någon gång medan vi var ett par, för flera år sedan: en Fissler!
Och närmare bestämt den lilla kastrullfamiljen Intensa, förtydligar webben tjänstvilligt.
Jag har börjat köpa på mig skitbra saker jag har för avsikt att älska och använda precis jämt, med ambitionen att kasta och ge bort så mycket som möjligt som inte uppfyller det receptet. Som i Paul Grahams "Saker" (i svensk översättning -- eller originalet på engelska, för den som föredrar det). Det handlar litet om att bygga ett juste liv att leva.
Och jag har absolut inga som helst skäl till att låta bli. Men det tar sin tid att avlära sig moderskapets samlarråttighet, "den här kan ju komma till användning någon gång", och så vidare. Tyngden och kluttret av en massa skit omkring sig väger SÅ mycket tyngre än den där asketiska renheten i att bara ha älskade saker omkring sig. Massor av kärlek till Jenniferret, som bott in sig i ett hem fullt av underbara saker som älskar henne. Det är underbart att hälsa på hos folk. Allra särskildast alla jag beundrar för så himla mycket. Ni är bäst, allesamman!
Och närmare bestämt den lilla kastrullfamiljen Intensa, förtydligar webben tjänstvilligt.
Jag har börjat köpa på mig skitbra saker jag har för avsikt att älska och använda precis jämt, med ambitionen att kasta och ge bort så mycket som möjligt som inte uppfyller det receptet. Som i Paul Grahams "Saker" (i svensk översättning -- eller originalet på engelska, för den som föredrar det). Det handlar litet om att bygga ett juste liv att leva.
Och jag har absolut inga som helst skäl till att låta bli. Men det tar sin tid att avlära sig moderskapets samlarråttighet, "den här kan ju komma till användning någon gång", och så vidare. Tyngden och kluttret av en massa skit omkring sig väger SÅ mycket tyngre än den där asketiska renheten i att bara ha älskade saker omkring sig. Massor av kärlek till Jenniferret, som bott in sig i ett hem fullt av underbara saker som älskar henne. Det är underbart att hälsa på hos folk. Allra särskildast alla jag beundrar för så himla mycket. Ni är bäst, allesamman!
0 kommentar:
Skicka en kommentar