04:04 Fritt tänkande
Vem uppfattar du som visast: den som alltid påstår saker som är helt i linje med vad alla andra säger, det du hört och fått förstärkt under hela din uppväxt, och som sålunda passar in i normer, värderingar och föreställningar som hör din uppfostran till, eller den som ibland (eller rentav ofta) påstår saker som på en eller flera punkter bryter mot dem?
Jag vet, det är en hypotetisk och underspecifierad fråga; den undviker ju kvintessensen av vad detta påstådda är, så det går inte riktigt att svara på, ur så litet information. Men jag tänkte ägna några av våra tankar åt att nysta litet i resonemanget, för att bevisa att den senare har en oändligt mycket större visdomskälla att ta ur än den förre.
Själv skulle jag inte tveka en sekund; den som aldrig någonsin utmanar mina förutfattade meningar, referensramar, åsikter och föreställningar, är det ganska osannolikt att jag kommer tänka på som en vis människa. Inte nödvändigtvis motsatsen heller; ganska många, att inte säga de flesta omkring oss, undviker att bekänna färg genom att sticka ut utanför de där skygglapparna; låt oss kan kalla dem för allmängods, politiskt korrekthet eller varför inte normalitet. Det är en bra strategi för att undvika egen stämpling, i ett samhälle som ännu flera hundra år efter häxprocesserna inte gjort sig av med ovanan.
Det är precis samma mekanismer och förföljelser, men nya offer, förövare och förevändningar. I vårt samhälle är offrena -- förlåt, häxorna -- pedofiler, prostituerade, promiskuösa, och andra, företrädesvis sexuella, minoriteter. Det är väldigt Freudianskt, och anledningen är -- känn efter -- att vi i Sverige idag är rädda för sexualitet, inte häxkonster och magi. Sexualitet är den stora faran vi inte rår på eller kan kontrollera, och som framförallt alla de vi inte litar på kan förutsättas kunna kontrollera. Gruppen människor vi inte litar på utgörs av människor vi inte förstår, och i den bor alla minoriteter som är små och avlägsna nog att vi inte ska komma i kontakt med eller utbildas om dem, och inte minst de vi matas med hetspropaganda mot; pedofiler och muslimer ligger bra till, men prostituerade är inte långt efter. Muslimer har trivsamt nog fortfarande rätt att tala i egen sak.
Nå, jag viker från ämnet. Kontentan av förra stycket är att ju sämre skolväsende vi har och ju färre olika sorters människor vi lär känna och ju sämre utvecklad allmänempati och ju mer utpräglade Vi och De som vi matas med, dess mer rädsla och lillhjärnsprotektionism föder det, och därmed fiender vi måste utestänga eller helst förgöra, och dess fler bevekelsegrunder uppstår för att bli häxa. Och ju fler sätt det finns att bli häxa, dess mindre blir den kostym vi döpte till normalitet, och desto mer viktigt blir det att aldrig ta av dig den publikt, och att vara vaksam på vem du tar av dig den för; det vore illa om grannens ungar skulle kunna ange dig som häxa -- kanske utan att förstå bättre -- och alla möjliga börjar titta konstigt på dig. Du blir sakta en av Dem, och rätt vad det är brinner du på bål.
Det är en förrädiskt långsam process, alltid i skrud av att skydda barnen, eller något annat oantastligt, och den drabbar inte dig -- du är ju normal, du är ju vi, det är ju alla de andra som är fienden. Men din kostym krymper, och utrymmet din humor får göra anspråk krymper, och vad du kan prata om i offentlig miljö krymper, och utrymmet för dina åsikter som kan knytas till ditt namn på webben krymper, och förr eller senare upptäcker du att du inte lever i en demokrati med yttrandefrihet annat än kanske teoretiskt, på pappret, och så länge du säger och tycker rätt sak, och det är inte yttrandefrihet. Det är fritt fram under alla totalitära regimer att tycka som Stor-tyke, och så har det alltid varit. Ibland behöver du förstås byta åsikt, när någon revolterat mot den gamla regimen, och kan någon då visa att du tyckte annorlunda förr, kan det gå riktigt illa. Så bäst är ändå att inte tycka någonting alls, eller i alla fall ge uttryck för det.
Hela det här resonemanget är ett åskådliggörande av att det i vilket godtyckligt nu som helst finns en massa rådande förbud för vad som inte är kosher att anse, eller i alla fall uttrycka, och de utövar en skygglappsfunktion på vilka förnuftigheter (och för all del dårskaper -- orden är egentligen rätt så dåliga, då endera ligger i betraktarens öga, men låt oss behålla förnuft som något definitivt positivt) som kan uttryckas. Den som alltid går med skygglapparna på, kan alltså inte säga lika mycket förnuftigt som den som kastat bort sina skygglappar och kan säga vad hon vill, medan den som kan säga vad hon vill kan säga allt förnuftigt som den skygglappade kan, och mer därtill.
Vår första kappan-efter-vinden-person kan för all del vara en nog så hyperintelligent Dalai Lama och ha enorma mängder visdom att skänka oss, men jag skulle i alla fall efter ett tag finna det tämligen iögonenfallande att det aldrig kom någonting ur honom eller henne som någonsin fordrade av mig att anpassa mig eller tänka om var jag står och varför. Och som detta råkar vara någonting jag är väldigt förtjust i att behöva göra, söker jag mig inte till människor som ger mig torkad skåpmat.
Det irriterar mig också något rent vansinnigt att det är tabu att lära sig saker av häxor. Häxor, som vi med en smula empatisk eller intellektuell läggning vet, är lika intelligenta människor som oss / er andra, och bidrar lika mycket till mänsklighetens blomning som icke-häxor, även om många, kanske flertalet, försöker utgruppisera dem, bränna, förbjuda eller stigmatisera deras böcker (!), litet efter vad som är lagligt och accepterat i rådande kultur och regim.
I Tyskland är den värsta sortens häxa nazister, och det råder en landsomfattande LA-LA-LA! NU-HÖRS-DU-VÄLDIGT-DÅLIGT! kring ungefär allting som hände från första till andra världskriget på hemmaplan under nazisterna, bra som dåligt, för man har avrundat de stora siffrorna till att nazism var väldigt dåligt och det är viktigt att skicka tydliga signaler om att nazism inte är okej, och då är det okej att stämpeln är alldeles för stor för att nöja sig med att märka upp det dåliga. Detta gör att till exempel en del utmärkt pedagogik -- musiskt lärande -- som användes, och om jag minns rätt föddes och utvecklades i Hitlerjugend, blev ett stängt kapitel hemma, som först ganska nyligen tagit fart igen på andra håll, däribland här i Sverige, där jag ett tag läste en sådan inriktning på lärarprogrammet, i avsikt att bli förskollärare.
Det skulle förvåna (men verkligen glädja!) mig om ingen läsare dragit fötterna åt sig ovan, åt ryggmärgsreaktionen "men Hitlerjugend var ju en av alla förutsättningarna som tillsammans mynnade i Förintelsen!". Japp! Och jag spär gärna på bägaren litet till, med en egen förmodan om att pedagogiken som användes -- och som jag vill poängtera att särskilja från hjärntvätten att föda upp ungdomen på de egna politiska agendorna, vilket vi också gör oss skyldiga till här i Sverige -- nog utgjorde en icke obetydlig del till att det också gick så påfallande bra för de tyskar som fostrats av den, i vad de företog sig. Stabila, trygga, initiativrika människor tränade att tro på sin förmåga och åstadkomma saker med den. En liten bra aspekt att fiska upp ur häxnästet, alltså, om vi bara tvättar den ren från stämplingen och tar den för vad den är, oaktat dess arv och hudflängda handikapp all denna stigmatisering förlänt den.
Notera för övrigt gärna att ingenting av det här handlar om nazism, eller pedofili, eller vad annat som helst som du eller någon du varit i kontakt med är rädd för. Om den här noten drar åt sig folk som vill kladda dit sin egen ståndpunkt i sådana frågor och grumla budskapet om fritt tänkande så skäms jag inte för att radera, så låt gärna bli i förstone så jag slipper gallra.
Jag vill bekämpa de Sens-o-matic™-glasögon folk har på sig som gör att det blir svart för ögon, öron och får hjärnan att stänga av sig (ja, de har vidareutvecklats rätt långt, sedan Liftarens Guide till Galaxen, och dessutom integrerats psykologiskt i stället för att vara en fysisk tingest att ta av sig), så fort någon ropar varg. Eller häxa. Eller nazism. Eller pedofil. Eller vad som helst. Respektera din egen -- och andras -- kapacitet till källkritik; förbjud inte allt som varit i närheten av Dem.
Sen vill jag hälsa dig välkommen till http://pedofil.se/ som är bland det klokaste jag läst på länge, och som med besked skrivs i politisk motvind. Men alltihop handlar om rätten att inte bli trampad, och att få vara den man är. Inte att få bryta lagar eller begå övergrepp på barn. Jag är redan litet sugen på att skriva en uppföljare om min egen barndom, men det vore synd att tänja marginalen ytterligare idag.
Jag vet, det är en hypotetisk och underspecifierad fråga; den undviker ju kvintessensen av vad detta påstådda är, så det går inte riktigt att svara på, ur så litet information. Men jag tänkte ägna några av våra tankar åt att nysta litet i resonemanget, för att bevisa att den senare har en oändligt mycket större visdomskälla att ta ur än den förre.
Själv skulle jag inte tveka en sekund; den som aldrig någonsin utmanar mina förutfattade meningar, referensramar, åsikter och föreställningar, är det ganska osannolikt att jag kommer tänka på som en vis människa. Inte nödvändigtvis motsatsen heller; ganska många, att inte säga de flesta omkring oss, undviker att bekänna färg genom att sticka ut utanför de där skygglapparna; låt oss kan kalla dem för allmängods, politiskt korrekthet eller varför inte normalitet. Det är en bra strategi för att undvika egen stämpling, i ett samhälle som ännu flera hundra år efter häxprocesserna inte gjort sig av med ovanan.
Det är precis samma mekanismer och förföljelser, men nya offer, förövare och förevändningar. I vårt samhälle är offrena -- förlåt, häxorna -- pedofiler, prostituerade, promiskuösa, och andra, företrädesvis sexuella, minoriteter. Det är väldigt Freudianskt, och anledningen är -- känn efter -- att vi i Sverige idag är rädda för sexualitet, inte häxkonster och magi. Sexualitet är den stora faran vi inte rår på eller kan kontrollera, och som framförallt alla de vi inte litar på kan förutsättas kunna kontrollera. Gruppen människor vi inte litar på utgörs av människor vi inte förstår, och i den bor alla minoriteter som är små och avlägsna nog att vi inte ska komma i kontakt med eller utbildas om dem, och inte minst de vi matas med hetspropaganda mot; pedofiler och muslimer ligger bra till, men prostituerade är inte långt efter. Muslimer har trivsamt nog fortfarande rätt att tala i egen sak.
Nå, jag viker från ämnet. Kontentan av förra stycket är att ju sämre skolväsende vi har och ju färre olika sorters människor vi lär känna och ju sämre utvecklad allmänempati och ju mer utpräglade Vi och De som vi matas med, dess mer rädsla och lillhjärnsprotektionism föder det, och därmed fiender vi måste utestänga eller helst förgöra, och dess fler bevekelsegrunder uppstår för att bli häxa. Och ju fler sätt det finns att bli häxa, dess mindre blir den kostym vi döpte till normalitet, och desto mer viktigt blir det att aldrig ta av dig den publikt, och att vara vaksam på vem du tar av dig den för; det vore illa om grannens ungar skulle kunna ange dig som häxa -- kanske utan att förstå bättre -- och alla möjliga börjar titta konstigt på dig. Du blir sakta en av Dem, och rätt vad det är brinner du på bål.
Det är en förrädiskt långsam process, alltid i skrud av att skydda barnen, eller något annat oantastligt, och den drabbar inte dig -- du är ju normal, du är ju vi, det är ju alla de andra som är fienden. Men din kostym krymper, och utrymmet din humor får göra anspråk krymper, och vad du kan prata om i offentlig miljö krymper, och utrymmet för dina åsikter som kan knytas till ditt namn på webben krymper, och förr eller senare upptäcker du att du inte lever i en demokrati med yttrandefrihet annat än kanske teoretiskt, på pappret, och så länge du säger och tycker rätt sak, och det är inte yttrandefrihet. Det är fritt fram under alla totalitära regimer att tycka som Stor-tyke, och så har det alltid varit. Ibland behöver du förstås byta åsikt, när någon revolterat mot den gamla regimen, och kan någon då visa att du tyckte annorlunda förr, kan det gå riktigt illa. Så bäst är ändå att inte tycka någonting alls, eller i alla fall ge uttryck för det.
Hela det här resonemanget är ett åskådliggörande av att det i vilket godtyckligt nu som helst finns en massa rådande förbud för vad som inte är kosher att anse, eller i alla fall uttrycka, och de utövar en skygglappsfunktion på vilka förnuftigheter (och för all del dårskaper -- orden är egentligen rätt så dåliga, då endera ligger i betraktarens öga, men låt oss behålla förnuft som något definitivt positivt) som kan uttryckas. Den som alltid går med skygglapparna på, kan alltså inte säga lika mycket förnuftigt som den som kastat bort sina skygglappar och kan säga vad hon vill, medan den som kan säga vad hon vill kan säga allt förnuftigt som den skygglappade kan, och mer därtill.
Vår första kappan-efter-vinden-person kan för all del vara en nog så hyperintelligent Dalai Lama och ha enorma mängder visdom att skänka oss, men jag skulle i alla fall efter ett tag finna det tämligen iögonenfallande att det aldrig kom någonting ur honom eller henne som någonsin fordrade av mig att anpassa mig eller tänka om var jag står och varför. Och som detta råkar vara någonting jag är väldigt förtjust i att behöva göra, söker jag mig inte till människor som ger mig torkad skåpmat.
Det irriterar mig också något rent vansinnigt att det är tabu att lära sig saker av häxor. Häxor, som vi med en smula empatisk eller intellektuell läggning vet, är lika intelligenta människor som oss / er andra, och bidrar lika mycket till mänsklighetens blomning som icke-häxor, även om många, kanske flertalet, försöker utgruppisera dem, bränna, förbjuda eller stigmatisera deras böcker (!), litet efter vad som är lagligt och accepterat i rådande kultur och regim.
I Tyskland är den värsta sortens häxa nazister, och det råder en landsomfattande LA-LA-LA! NU-HÖRS-DU-VÄLDIGT-DÅLIGT! kring ungefär allting som hände från första till andra världskriget på hemmaplan under nazisterna, bra som dåligt, för man har avrundat de stora siffrorna till att nazism var väldigt dåligt och det är viktigt att skicka tydliga signaler om att nazism inte är okej, och då är det okej att stämpeln är alldeles för stor för att nöja sig med att märka upp det dåliga. Detta gör att till exempel en del utmärkt pedagogik -- musiskt lärande -- som användes, och om jag minns rätt föddes och utvecklades i Hitlerjugend, blev ett stängt kapitel hemma, som först ganska nyligen tagit fart igen på andra håll, däribland här i Sverige, där jag ett tag läste en sådan inriktning på lärarprogrammet, i avsikt att bli förskollärare.
Det skulle förvåna (men verkligen glädja!) mig om ingen läsare dragit fötterna åt sig ovan, åt ryggmärgsreaktionen "men Hitlerjugend var ju en av alla förutsättningarna som tillsammans mynnade i Förintelsen!". Japp! Och jag spär gärna på bägaren litet till, med en egen förmodan om att pedagogiken som användes -- och som jag vill poängtera att särskilja från hjärntvätten att föda upp ungdomen på de egna politiska agendorna, vilket vi också gör oss skyldiga till här i Sverige -- nog utgjorde en icke obetydlig del till att det också gick så påfallande bra för de tyskar som fostrats av den, i vad de företog sig. Stabila, trygga, initiativrika människor tränade att tro på sin förmåga och åstadkomma saker med den. En liten bra aspekt att fiska upp ur häxnästet, alltså, om vi bara tvättar den ren från stämplingen och tar den för vad den är, oaktat dess arv och hudflängda handikapp all denna stigmatisering förlänt den.
Notera för övrigt gärna att ingenting av det här handlar om nazism, eller pedofili, eller vad annat som helst som du eller någon du varit i kontakt med är rädd för. Om den här noten drar åt sig folk som vill kladda dit sin egen ståndpunkt i sådana frågor och grumla budskapet om fritt tänkande så skäms jag inte för att radera, så låt gärna bli i förstone så jag slipper gallra.
Jag vill bekämpa de Sens-o-matic™-glasögon folk har på sig som gör att det blir svart för ögon, öron och får hjärnan att stänga av sig (ja, de har vidareutvecklats rätt långt, sedan Liftarens Guide till Galaxen, och dessutom integrerats psykologiskt i stället för att vara en fysisk tingest att ta av sig), så fort någon ropar varg. Eller häxa. Eller nazism. Eller pedofil. Eller vad som helst. Respektera din egen -- och andras -- kapacitet till källkritik; förbjud inte allt som varit i närheten av Dem.
Sen vill jag hälsa dig välkommen till http://pedofil.se/ som är bland det klokaste jag läst på länge, och som med besked skrivs i politisk motvind. Men alltihop handlar om rätten att inte bli trampad, och att få vara den man är. Inte att få bryta lagar eller begå övergrepp på barn. Jag är redan litet sugen på att skriva en uppföljare om min egen barndom, men det vore synd att tänja marginalen ytterligare idag.
postad 04:04 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar