18:55 Linneas luciatåg

Även mörkret som alldeles kramar musten ur den här årstiden, har sin framsida: Lucia. Och vilken framsida, sen! I år, för min del, i form av att droppa in på Linneas luciatåg. Om jag var tjej, och ville stiga mot de högsta höjderna av underbarhet, skulle jag söka mig till de här sammanhangen. Det var gudomligt.

Det är nedsläckt i salen där kanske hundratalet stolar står uppradade. En smal mittgång genskjuter stolsraderna som omges av smala spalter luft på alla sidor runt omkring. En stämning av tyst förväntan ligger över rummet. Scenen är tom.

Sedan viker min gestaltningsförmåga för detaljerna beblandar sig med varann och överblicken ger vika när luciatåget skickligt demonterar all balans för mig och lyfter mig till ett annat plan, men jag kan alltid skildra litet av upplevelsen som sådan. Förföriskt väl genomfört.

Tåget träder in i tystnaden och rösters toner fyller rummet, först bakifrån, så från sidorna, och till slut är hela rummet omslutet av vita sångerskor. Ljusen tänds, ett i sänder, längsmed vardera sidan; vita linnen, röda midjeband, och flickor som låter sina ljus tända nästa framförvarandes, tills hela rummet är stearinbelyst.

Lucia träder fram i mittgången, och stannar, strax intill mig. En alt, till min litet förvånade tysta glädje (sopraner får generande ofta allt fokus i körmusik såväl vad arrangemang som huvudroller beträffar, medan många av de smärtsamt vackraste effekterna i körmusik, i min erfarenhet, ljuder ur altarnas led). Det blir en ganska flyktig observation, innan jag sugs tillbaka in i magin igen.

En smältande upplevelse av att befinna sig i en varm kupad hand av kvinnoröster som melodiskt vaggar en till rätta och för en varthelst de vill. Var det här en religion, vore jag fast. Andakt, och närmast total försvarslöshet i ett vilsamt upplösningstillstånd av ödmjukhet och att sköljas i toner och skönhet, regi och komposition, utan vare sig vilja eller anledning att skärma sig för någonting. En slags nakenhet som brukar vara förbehållen möten mellan fyra ögon i mycket stark etablerad tillit, men som flödar självklart och oifrågasatt här, under helt andra förutsättningar.

Som en lång, njutbar spabehandling, massage, ett bad i varm källa eller någon annan utsökt bortskämd syssla som upplöser tiden och skenar på samma gång. Å!