04:10 Den där om att se sig omkring
Jag tror jag ska välta mitt skrivande över ända litet, knyckla ihop, veckla ut igen, stuva om och i största allmänhet byta form på det. Ett slags pennans trettioårskris. Modebubbla. Out with the bad air, in with the good! Eller tvärtom. Kanske bryta med läsekretssar som följt för vad det varit, kanske flirta med andra, kanske lätta upp tonen, tjafsa mer, rida bloggvågor och trender, socialisera, djuplänka andra, och i största allmänhet få litet mer kontakt med fastlandet. Mer Live Journal, mindre bok eller epos i eget snofsigt högsäte. Snudd på att det lockar att börja på ny kula och bryta med det förflutna med, vad nu det skulle göra för nytta - och svaret är väl att släppa ut mig själv på grönbete, utanför alla ramar jag lagt mig till rätta inom.
För det bor spöken och gammal mögel i mig som säger att det är någon slags prostitution eller utsäljning som skulle vara mindre fin eller egen. Och så är det inte - det är fint att umgås och visa att man bryr sig om andra, inte bara läser dem utan för dialog om och med och kring deras tankar, med dem i rampljuset lika mycket som ens egna tankar och hela bekräftelse- och bondingcirkusen det är kring social skrift, i växande grupper snarspråkliga tänkande och kännande individer, löst kopplade över långa avstånd.
I isolation rötar jag mest i vilket fall, och memer brukar vara rätt kul ibland, när man får inblick i annat än de nischer och skrymslen en skribent vanligen traderar om sig själv och sina bryderier. Jag ska nog återvända en smula till förtjusta glimtar i sökordsstatistik, ibland kanske rentav tråka läsekretsen med glada tillrop över att folk snavar hit på nyfik som "disträ", "tjejporr", "ögonspråk", "kvillra", "kärleksspråk", "hudhunger", "hjärtslagsmusik", "sociotrop", "hårpill" och "hudharmoni". Yay! :-)
I samma veva är det nog dags att klipper banden med ett par-tre platser där jag brukat publicera noter i slutna communities när jag orkar, eller i alla fall sinar bort det mesta för att flytta ut på öppet nät utan några trossar, kajer, namn på passagerarna och nöjer mig med namn på de som höjer ett ögonbryn, lyfter på hatten eller säger god dag; när allt kommer omkring är det mötet, och inte blicken, som är det intressanta.
Sådana där stunder då allt känns frustrerat, tungt, jobbigt, platt, grått och ensligt är det balsam för själen att läsa andra som, även de, håller på att gå av efter någon, eller diffunderar ut i en drömbild av något underbart strax innan pennan faller. Ju rakare ut dess ljuvligare - det är lättare att hänge sig någon annans vinkelvolt än sina egna, för de på hemmaplan äter en så hårt när man doppar sig. Fast jag ska nog betala mina räkningar, jag med.
Alla de vackra människorna, all soul food jag längtar efter, finns ju där så fort man öppnar ögonen. De väver rentav nät kring varann, per trådar det är lätt att följa, och det är inte konstigare eller svårare att hälsa på en filifjonka än en homsa eller tvärtom. Man behöver bara rucka på ett par små vippor inuti knyttet självt, så vänder allting. Och det kanske det är dags för.
För det bor spöken och gammal mögel i mig som säger att det är någon slags prostitution eller utsäljning som skulle vara mindre fin eller egen. Och så är det inte - det är fint att umgås och visa att man bryr sig om andra, inte bara läser dem utan för dialog om och med och kring deras tankar, med dem i rampljuset lika mycket som ens egna tankar och hela bekräftelse- och bondingcirkusen det är kring social skrift, i växande grupper snarspråkliga tänkande och kännande individer, löst kopplade över långa avstånd.
I isolation rötar jag mest i vilket fall, och memer brukar vara rätt kul ibland, när man får inblick i annat än de nischer och skrymslen en skribent vanligen traderar om sig själv och sina bryderier. Jag ska nog återvända en smula till förtjusta glimtar i sökordsstatistik, ibland kanske rentav tråka läsekretsen med glada tillrop över att folk snavar hit på nyfik som "disträ", "tjejporr", "ögonspråk", "kvillra", "kärleksspråk", "hudhunger", "hjärtslagsmusik", "sociotrop", "hårpill" och "hudharmoni". Yay! :-)
I samma veva är det nog dags att klipper banden med ett par-tre platser där jag brukat publicera noter i slutna communities när jag orkar, eller i alla fall sinar bort det mesta för att flytta ut på öppet nät utan några trossar, kajer, namn på passagerarna och nöjer mig med namn på de som höjer ett ögonbryn, lyfter på hatten eller säger god dag; när allt kommer omkring är det mötet, och inte blicken, som är det intressanta.
Sådana där stunder då allt känns frustrerat, tungt, jobbigt, platt, grått och ensligt är det balsam för själen att läsa andra som, även de, håller på att gå av efter någon, eller diffunderar ut i en drömbild av något underbart strax innan pennan faller. Ju rakare ut dess ljuvligare - det är lättare att hänge sig någon annans vinkelvolt än sina egna, för de på hemmaplan äter en så hårt när man doppar sig. Fast jag ska nog betala mina räkningar, jag med.
Alla de vackra människorna, all soul food jag längtar efter, finns ju där så fort man öppnar ögonen. De väver rentav nät kring varann, per trådar det är lätt att följa, och det är inte konstigare eller svårare att hälsa på en filifjonka än en homsa eller tvärtom. Man behöver bara rucka på ett par små vippor inuti knyttet självt, så vänder allting. Och det kanske det är dags för.
postad 04:10 |
Permanent länk |
|
2 kommentar
Men... du tänker väl i alla fall inte försvinna från de ställen man (läs: jag) känner till utan att tala om var man kan fortsätta läsa dig?
Nej då, den tanken har jag inte tänkt. Och det här är bara första känningen med; det torde komma ett par hörningar till innan vanan ger vika, och något faktiskt händer på riktigt, medan hjärnan mognar ifatt hjärtat.