2006-05-16

04:10 Den där om att se sig omkring

Jag tror jag ska välta mitt skrivande över ända litet, knyckla ihop, veckla ut igen, stuva om och i största allmänhet byta form på det. Ett slags pennans trettioårskris. Modebubbla. Out with the bad air, in with the good! Eller tvärtom. Kanske bryta med läsekretssar som följt för vad det varit, kanske flirta med andra, kanske lätta upp tonen, tjafsa mer, rida bloggvågor och trender, socialisera, djuplänka andra, och i största allmänhet få litet mer kontakt med fastlandet. Mer Live Journal, mindre bok eller epos i eget snofsigt högsäte. Snudd på att det lockar att börja på ny kula och bryta med det förflutna med, vad nu det skulle göra för nytta - och svaret är väl att släppa ut mig själv på grönbete, utanför alla ramar jag lagt mig till rätta inom.

För det bor spöken och gammal mögel i mig som säger att det är någon slags prostitution eller utsäljning som skulle vara mindre fin eller egen. Och så är det inte - det är fint att umgås och visa att man bryr sig om andra, inte bara läser dem utan för dialog om och med och kring deras tankar, med dem i rampljuset lika mycket som ens egna tankar och hela bekräftelse- och bondingcirkusen det är kring social skrift, i växande grupper snarspråkliga tänkande och kännande individer, löst kopplade över långa avstånd.

I isolation rötar jag mest i vilket fall, och memer brukar vara rätt kul ibland, när man får inblick i annat än de nischer och skrymslen en skribent vanligen traderar om sig själv och sina bryderier. Jag ska nog återvända en smula till förtjusta glimtar i sökordsstatistik, ibland kanske rentav tråka läsekretsen med glada tillrop över att folk snavar hit på nyfik som "disträ", "tjejporr", "ögonspråk", "kvillra", "kärleksspråk", "hudhunger", "hjärtslagsmusik", "sociotrop", "hårpill" och "hudharmoni". Yay! :-)

I samma veva är det nog dags att klipper banden med ett par-tre platser där jag brukat publicera noter i slutna communities när jag orkar, eller i alla fall sinar bort det mesta för att flytta ut på öppet nät utan några trossar, kajer, namn på passagerarna och nöjer mig med namn på de som höjer ett ögonbryn, lyfter på hatten eller säger god dag; när allt kommer omkring är det mötet, och inte blicken, som är det intressanta.

Sådana där stunder då allt känns frustrerat, tungt, jobbigt, platt, grått och ensligt är det balsam för själen att läsa andra som, även de, håller på att gå av efter någon, eller diffunderar ut i en drömbild av något underbart strax innan pennan faller. Ju rakare ut dess ljuvligare - det är lättare att hänge sig någon annans vinkelvolt än sina egna, för de på hemmaplan äter en så hårt när man doppar sig. Fast jag ska nog betala mina räkningar, jag med.

Alla de vackra människorna, all soul food jag längtar efter, finns ju där så fort man öppnar ögonen. De väver rentav nät kring varann, per trådar det är lätt att följa, och det är inte konstigare eller svårare att hälsa på en filifjonka än en homsa eller tvärtom. Man behöver bara rucka på ett par små vippor inuti knyttet självt, så vänder allting. Och det kanske det är dags för.

2 kommentar:

Anonymous Mia* skrev...

Men... du tänker väl i alla fall inte försvinna från de ställen man (läs: jag) känner till utan att tala om var man kan fortsätta läsa dig?

16 maj, 2006 09:30  
Blogger Johan Sundström skrev...

Nej då, den tanken har jag inte tänkt. Och det här är bara första känningen med; det torde komma ett par hörningar till innan vanan ger vika, och något faktiskt händer på riktigt, medan hjärnan mognar ifatt hjärtat.

16 maj, 2006 15:52  

Skicka en kommentar

01:37 En stackars dörrknackare

Det ringer på dörren. En herre som skulle kunna vara ett religiöst ombud, en tevepejlare eller en representant från kommunen som vill köpa min mack för att det ska byggas en ny motorväg bekänner flagg: han är från hyresgästföreningen. De söker nya medlemmar, och mannen med anteckningsblocket förklarar sig ringa på för att det står i deras papper att jag inte redan är med i föreningen. Det stämmer, och det stämde senast de ringde på för några år sedan med.

Jag ger nog inga riktigt bra signaler, för det ligger något uppenbart över situationen vi båda tycks känna, som säger att jag nog heller inte är på väg att bli medlem i mannens hyresgästförening, där jag står i min morgonrock och låter honom mala på ett slag, för att få pitcha några anledningar att gå med jag kan neka till, så han med gott samvete kan gå för att jag i alla fall inte nekar någonting jag inte vet vad det handlar om. Och vi vet nog båda två att det inte riktigt behövs, men en del spel för gallerierna är likafullt bekvämare att spela än stryka ett streck över, om man ändå inte har akuta brådskor att ombesörja, så vi spelar vårt spel.

Vi säger adjö, och jag tackar mannens lyckliga stjärna för att jag inte är mer road av att ta isär folks argumentation för att förlöjliga dem, även om min inre cyniker maler på en stund efteråt, i brist på någonting bättre att göra. Och jag tycker litet synd om mannen, och hans hyresgästförening, vilka inte förgyllt min bosituation mätbart med sin existens. Cynikern påpekar förtjust att för en blygsam extra fast utgift om 70 kronor i månaden skulle jag kunna bli medlem i denna facila organisation, vilken nyss förhandlat med Stångåstaden om att sänka hyran och därmed mina fasta utgifter för mitt boende. Men förhandlingarna avbröts, tydligen; företaget lämnade bordet, varför denne herre nu gick omkring och sökte värva litet nya medlemmar, för att ha mer att komma med i sina förhandlingar.

Det kan inte vara roligt att gå omkring och knacka dörr med en så klen sales pitch, i synnerhet inte med en så ärlig uppsyn. Jag hoppas han i alla fall hade en varm och go' familj att komma hem till efteråt.

Jag bör låta bli att laga pannkakor när det börjar sina i skafferiet och affärerna har stängt, och i stället ge mig på en köttfärssås eller så. Jag blir så deppig framåt kvällskvisten på en sats pannkaka när sockret väl gått ur kroppen, och triggar inte på förloppet förrän det redan passerat och klockan är över midnatt. Och det är att slösa bort en hel kväll, i alla fall om jag är ensam.

0 kommentar:

Skicka en kommentar

Bloggtoppen.se