01:01 Kontakt

Ungefär som nu, men intill henne, med näsan strax ovanför sömnytan, och jag seglar upp till att leva och dela riktig livskvalitet igen. Det känns redan som om jag kan sträcka mig efter henne och känna hennes närhet, innan jag ens har minsta sinnesförnimmelse registrerad på kartan.

Jag försökte dela en liten del av känslan med en avhållen vän, men fann till blandad sorg och förvåning att jag bara kunde meddela -- berätta, peka och beskriva, men att vi har glidit så långt från varann att jag inte kängre har henne där jag kan dela känslor med henne. Jag kan läsa hennes, de få gånger hon ännu sänder, men när jag själv sänder, känner jag inte inuti att jag når fram, öven om jag nog ännu gör det. Förbindelsen har brutits. Connection timed out.

Det är troligt att jag håller på att tappa förbindelsen till fler. Jag har blivit så bra på upprättande av nya förbindelser att jag knappt lagt grunderna till att bibehålla mina befintliga; jag vill investera så mycket, men är inte nöjd att se om vad jag redan har, innan jag har en stark, rik källa helt nära mig, som jag delar livet med -- innan dess, lyckas jag bara hålla liv i kontakter som jag har naturlig friktion mot eller vars umgänge och samvaro är lätt att söka och se om.

Inom ganska kort har jag troligen en hel del vänner jag borde återknyta mina band till. Jag har en tur till Götet som varit planerad sedan jag trodde att det var dags att säga adjö till alla runtom i landet jag vill ha tagit långtida farväl av, inför en flytt till USA. Den turen kom aldrig längre än till min då enda kattägerska. Idén om åka runt har dock inte passerat bäst före, men förevändningen är bättre -- jag hälsar hellre på för att känna och å båda sidor bekräfta att kontakten inte är bruten.

Tämligen snuttegulligt, får jag tillstå, formulerat. Det känns som att det borde betyda att tanken bara är halvvägs rätt när den klangfärgen slår även mig.

Jag ska nog runa litet på mekanismerna som gör att jag inte tappar förbindelsen med somliga, hur lång tid som än tycks gå. Fredrik har jag alltid haft bra peering med. Mia alltid ganska bra, även om vi båda är litet ovissa om var den andra är i livet. Maya känner jag mig nog också som att jag alltid vet väldigt väl var jag har. Mina nördbekanta, förvisso, men dem har jag sällan någon djupare förbindelse som skulle kunna gå att bryta.

Men strax, en dusch, och somna i min gästsäng. I master bedroom, en gammal vän från Holland jag träffar oftare än flera av mina bättre vänner, och hans pojkvän. Han är bra på att hålla kontakten, tror jag.