2007-04-15

20:30 Integritetslycka

Det är mest katt kvar i mig som är vaken nu, men det är en katt jag älskar, så utsikterna för en tupplur, siesta eller ett långt sovpass som trasar sönder en i bästa fall litet tiltad sovrytm är små. Men katten trivs, och jag har matat henne med litet av det bästa godissubstitut som finns, i form av att läsa mig lycklig om en väninna som tagit starka tag om sin integritet, hissat egenvärdet i höjden och börjat fordra den återkoppling hon är värd, från att ha funnit sig i de kort hon fick i given. Jag följde henne nära i orden en tid, när hon ännu inte krävde respekt och bara hoppades och inte fordrade att mötas med skälig ersättning i allt, och det gjorde ont varje gång livet skar henne, för hon är älskvärd på tusen sätt, mästerlig med pennan, naken i ord och känslor och så skör att man skär ihop varje gång man inte kunde sufflera henne eller vara ett stöd där ett behövts.

Kanske framför alla förmågor, kan hon teckna sina känslor, och jag har aldrig stött på rikare porträtt att ösa ur; hon är andetag bort och samtidigt utom kramhåll, och klär varken upp eller ned sig för pennan; ärligheten tecknar lika troget glädje, sorg, panik, frustration, stress, rådighet, hjälplöshet, snille, vanmakt, smärta, njutning, passion och blindhet. Disorienterande klarsynt, på det bra sättet, och en människa man sällan riskerar såra eller missförstå, med så långtgående insyn i hjärtats gemak. Hon klär av sig på det sätt som river alla ens egna murar på samma gång, och funnes det något kvar att avväpna när man kommit nära henne skulle det troligen bli tal om kappnedrustning; hon tänder den starka längtan inuti mig att få gå raka vägen till fullständig demontering av försvar; total demilitarisering och inga stängda dörrar.

Jag vill lära mig det där. Hon snavar inte på storhjärnan i text, när hon är på egen hand med sin penna; själv får jag typiskt mest till det i symbios och samtal (per text eller mun) med de jag umgås med eller språkar upp. Vilket inte är helt dåligt -- jag är ju symbiot -- men jag vill gärna lära mig mer om det som förför mig själv, avsiktligen eller inte, och kunna skriva nära mig själv med samma magnetiska polarisering.

1 kommentar:

Anonymous Åtvidabergsbon skrev...

Åh, så nyfiken jag blir min käre herr Symbiot! Vem är denna kvinnliga varelse som lockar fram dessa ord hos Dig och som väcker terapeuten hos mig? Vill höra hennes historia och få uppleva vad det är som har stärkt henne. Kanske kan applicera något av det på nåt blad i mitt eget livs bok...?

16 april, 2007 23:12  

Skicka en kommentar

Bloggtoppen.se