2006-03-07

01:41 Färgfägring

Nöjd dag; nyktert jobbmöte där jag rakt ut tillstod att jag mer eller mindre målat in mig i ett hörn och behöver ge mig på en större refactoring för att reda ut tåtarna igen, följt av rask långpromenad (kan det verkligen ha gått på bara tre kvart i kylan idag, mot den vanliga timmen?) in till stan för The Constant Gardener vid sju. Åt en medhavd apelsin. Knatade hem, och upptäckte att jag i brådskan spänt hela axelpartiet. Spände av, och gick den sista halvan i lika rask takt, men med axlarna helt avslappnade. Härligt udda (men skön!) känsla.

Sen shanghajade jag tvättstugan, just som den blev ledig, satte i mig ett par tallrikar fil med müsli (min skål med torkad banan, vilken är en bieffekt av att äta müsli, har börjat anta läskiga proportioner igen -- jag äter kanske för mycket müsli) och brevade litet. Nu är jag mystrött och tänkte glida ned mellan nytvättade lakan strax. Det är tråkigare att tvätta, när man inte har en massa långa flickhårstrån att med något luddigt varmt inuti plocka bort från kläderna då man viker ihop dem i tvättstugan.

Sen pratade Angelica vårtecken och Bosses-glass, och jag började fundera på vad som betyder vår på olika håll i landet, utöver de där generiska som att folk kastar kläderna och visar mer hud till allas lycka och trivsel. Och fågelkvitter, smältvatten och tussilago -- jag menar saker som solskenshånglande tonåringar på Kongl. Dramatens trappa. Vad ser man där du bor?

När de sista nu torra plaggen var med i korgen kände jag en krypande längtan efter en hög färggladare kläder, tunna skjortor (i den där finfina lätta ljuvliga bomullen jag aldrig lär mig namnet på) i udda nyanser som saffran, indigo, mocca och ockra. Fast det ska förstås gälla färgen, som sagt, inte prislappen. Om det inte är något väldigt måste-ha:igt, som kläder nästan aldrig är för mig.

För det mesta är de det där tråkiga man måste ha i det här klimatet, och som hindrar vettig hudkontakt. Fast det kanske kvittar litet, när man är så där barskrapad på folk att kela ordentligt med ändå. Å, vad jag vill dricka kärlek igen, så där riktigt otörstig. Vill jag dricka mig. Jag undrar om det kunde vara läge att gräva fram någon bra dag i kalendern att åka och hälsa på någon långväga riktigt nära vän, att mysa litet med, i väntan på våren. Mitt kärleksliv får tuffa på ganska sakta den här gången, ser det ut som, om det är vad det är; det kanske är ett bra recept på att inte skärra sönder folk verbalt eller hudligt.

Och jag sneglade på en bild härom dagen och kunde inte slita mig från ett par läppar som inte alls såg så där vinternariga ut som mina egna känns just nu. Och så mindes jag en halvväninnas lyriska beskrivning av hur någon pojkläpp såg så lekvänlig ut, och sen var det bara kört, på något vis; det gick inte att jaga bort massa fantiserande om vad man kan göra med läppar. Kyssas är alldeles för trevligt för att gå långa månader mellan varven när man är singel. Men sen reparerar man skadan, så det ger sig nog i det långa loppet. Kanske litet lypsyl före läggdags?

I morgon scones-sampling på Campus med Jenny. Första Jennyfikat på dussintals (ja, i alla fall ett) månader, och massor av saker att nosa på sedan sist. Karlsloken och hon har ju flyttat ut i snårskogen dit internet inte når fram, och allt. Mm, det kan nog bli en bra dag i morgon med. Mer promenerande torde det också bli. Hoppas solen har ett sådant där strålande leende på sig när jag vaknar i morgon bitti, som det hade i morse.

På rekommendation från en tankevän tog jag ett besök i en ung, arg, röd blogg som vässat systerskapsklor och såg ut att ha profilerat sig som ett getingbo. Trivsamt nog var det en bra rekommendation om en not om manlighet, som ställde sig ungefär samma fråga som jag gjorde härom veckan om karlar och att sova tillsammans. Mer trivsamt hummelsurr än ilskna getingstick, med andra ord. Eller kanske bin; bin är trevliga. Jag tycker om bin, även om jag bara verkligen lärt känna ett enda.

Surr, surr.

2 kommentar:

Anonymous Jenny skrev...

Den viktiga frågan är ju om det är Rätt Sorts Bin.

Och så fick jag visst just svar på något jag funderade över vid frukosten i morse: "Jag undrar just om Johan har börjat köpa bananfri müsli än".

07 mars, 2006 09:55  
Blogger Johan Sundström skrev...

Onekligen. :-)

Jag träffade Janne idag! (Jag tycker jättemycket om Janne!) Han ska visst strax flytta till Valencia, där hans flickvän fått en doktorstjänst, i några år framöver. Det är femton grader varmt där nere och jättevårigt just nu, sade flickan.

07 mars, 2006 13:13  

Skicka en kommentar

Bloggtoppen.se