2006-08-09

03:31 Pappers-BDSM

Idag sponsrade jag rörelsen för personlig integritet och kulturellt utbyte med fem kronor. Det kändes bra!

Och så pratade jag med Justin, som utkastat anställningsavtal för mig. Vilket var trevligt. Jag kan börja någon gång nästa vecka här, på stubben. Det dokument som handlade om anställningen och teknikaliteter kring flytt och så, var det inte så mycket konstigheter med; vi läste genom det tillsammans per Skype och pratade kring vad de olika detaljerna gick ut på, hur det var tänkt och vad som skulle passa bra. Det ska gå fint att flytta över på riktigt (om alls) med bohag först långt efter att jag själv gjort atlantskuttet, på företagets bekostnad, och resten var väl ett rätt standardmässigt svenskt anställningsavtal tills vidare.

Det kanske märkligaste, som ingen av oss egentligen riktigt kände igen som en vanlig punkt, men som tydligen hamnat där för att det skulle vara någon slags praxis inlånad ur svenska typanställningspapper, var följande (och jag avser nu inte objektifieringen av mitt namn :-):

2.2 The Parties agree that it its essential for the Company’s business, and a condition for the employment with the Company, that the Johan Sundström is service-minded and that he, moreover, in all respects act as a good ambassador of the Company.

Höh? Jag kan inte komma på att jag någonsin stött på någonting sådant någonstans där jag jobbat förut, och det är inte precis något mediagig det handlar om här heller; jag ska kabla ut kod, vända utochin på webben och sätta ihop den på nya sätt som var och en själv vill ha den. Vad kan det egentligen handla om?

Jag undrar om jag är en god ambassadör om jag går i Pride-festivalen som transa. Om jag surfar porr med min jobblaptop. Umgås mycket nära med flickor plus/minus fjorton år. Säger fula ord! Publicerar smäktande hormonella hångelskildringar i utsökt minutiös detalj. Engagerar mig politiskt på min fritid. Hädar? Sådana där saker jag i alla fall vill ha friheten att göra, om jag skulle känna mig manad. Avtalet ska uttolkas i svensk rätt enligt svenska rättsprinciper, för att förenkla frågeställningen, i alla fall. Fast det känns som en knäpp punkt att skriva under, så kanske ska jag föreslå att den stryks eller exemplifieras tydligt.

Jag avskyr att skriva på papper, och i allmänhet mer ju mer det står på dem. Det är ingen total slump att jag inte hade något anställningsavtal i företaget jag lämnar; de skrapade med fötterna litet så där noncommittally då de anställde mig för halvannat år sedan och köpte sig spelrum att välja samvetsgrannhet själva om de skulle vilja eller behöva skära ned manstyrkan och jag log med hela ansiktet och gick dem väl till mötes, utan att vilja dra upp ämnet igen och nu ger det mig alla friheter att själv ta mig samma friheter. :-)

Nåja. Det andra pappret som vi inte gick genom, var mycket värre; slaveridelen. Den har växt över alla brädder och ska visst ersätta NDA:t jag redan skrivit på, och där har jag på känn att det behöver skäras desto mer. Usch tråk! Non disclosure agreements och non competing agreements och hin håle och hans moster hör hemma i svaveldoft och pimpsten där alla de evigt dömda utlider evigheters evighets flytande legalese-diet. Den där allra särskilda delen av helvetet som reserverats för det amerikanska väldets tionde; var tionde individ som ska vara eller bliva en jämrans advokat. Gläh!

Att processa och tolka och späka sådana här dokument tills man månne till slut kan tänka sig att sätta en kråka på dem, är ett företag som icke torde ges in på utan att varva varje vända med en halvtimme-timme body combat eller något annat lagomt avreagerande, för jag blir förbannad utan dess like. Det är som att bli inlåst i ett trångt kylskåp med en svettig sverigedemokrat med mundiarré och måsta hålla god min och komma med konstruktiva invändningar och tillrättavisanden så fort han säger något dumt. Kaskadkonvulsioner! Jag får stora nippran! Kyaaa!

Dräpa pappersdrakar är bland det värsta jag vet. Fäktas med paragrafer och ord som är till för att beröva mig alla tänkbara rättigheter det kan vara praktiskt att berövas, stjäla all tänkbar mental egendom det kan vara möjligt att överföra ägarskap av, i mitt förflutna, den tid jag kommer jobba här och framtiden därefter, i vad mån det kan avtalas och inte skämmas för att ta i litet till, for good measure.

DET ÄR SÅDANT HÄR BAJS ALLY MCBEAL OCH KOMPANI FÖRVÄRVAR SINA SMUTSIGA PENGAR PÅ ATT FINNA PÅ; INTE DET DÄR ÄREVÖRDIGA JAMSET FOR THE GOOD OF MANKIND SOM DE SPRÄNGER IN MELLAN DE RÅMANDE KOSSORNA PÅ DAMTOALETTEN!

Barasånivet, liksom. Sluta dyrka edra avgudar advokaterna! Å, och känn den poetiska ordlikheten i de där två orden intill varann. (Men blanda inte in den gode Avogadro -- han är helt oskyldig italiensk kemist, även om han tycks passa in snyggt i mönstret.) Det är så här slaveriet ser ut sedan det civiliserats. Man börjar alltid förhandlingarna med total bondage and domination, sen slåss och kämpar man med papper tills alla är trötta och hellre dör än börjar jobba, om inte hjärnan runnit ut först och det hamnat en kråka på pappret som säger våldta mig långsamt. Och är man så naiv och har tur, blir man inte spräckt och uppsprättad och nedspolad och uppspolad, utan bara kuvad under rätten man just gett någon att göra detta med en under och efter anställningen om man skulle misshaga företaget, och så är det bra så. Eller så har man otur. Synd.

Jag hatar pappersvåld. Jag hatar alla former av våld. Men just nu hatar jag våld på papper mest, för det är det slaget i ett vattenglas jag själv måste ge mig in i nu och jag gillade bättre att jobba på mitt lilla småsvenska pragmatiska äsch vi tar minsta möjliga byråkrati, och funkar det inte så tar vi väl litet till tills det funkar, som är så mycket mer i linje med mitt sätt att vara och går lika bra när man är så lättrörlig och eftertraktad som jag är. (På arbetsmarknaden, i alla fall; få vill ha snälla-pojken som pojkvän, vet ni. :-)

Kan jag inte nedgöra tillräckligt många av alla vassa vapen som pekar på mig, måste jag kanske börja rota och gräva och speta upp allt av vikt jag gör och skriver och vet och kan och bidrar med, inventera det, skriva det på papper, bifoga det i appendix och sätta feta stämplar på det som säger MITT, precis så där som jag aldrig någonsin gör med någonting, ens människor, allra minst människor, för att jag vill dela med mig, med andra människor, inte i magen på något jäkla företag. Vare sig jag sen på pappret är dess founding member eller inte. Founding member up yours! sade bögen med ett rått flin. Har jag förresten nämnt att det tycks vara amerikanskt allmängods att San Francisco är staden framför andra att vara bög i? Jag kanske borde börja. Det finns visst hela stadsdelar som identitetstaggats så.

En sak jag läst mig till och inte är helt förvånad över är att just det där icke-ägandet faktiskt tycks mer utbrett i homokretsar. Heteronormen och du är min och jag är din och ingen annan får ens peta på och banne dig om du ens tittar åt någon annan är en konstruktion som, vad jag förstått, inte fullt så självskrivet default i HBT-världen. Jag är kanske litet smygbög, i alla fall. Innerst inne. Väldigt förtjust i flickor, men litet krokig någonstans i skymundan, mellan skål och vägg, know-what-I-mean, know-what-I-mean, nudge, nudge, say-no-more?

Nä, för att ta en sista snabb överflygning över pappers-BDSM innan jag knyter mig för natten, så har det helt missat det där jag tror är kärnan och tjusningen i BDSM, som skulle vara värt något även för mig som inte riktigt kan skriva under på smärtlekeriet och dominanstörsten. Det finns inget tillitselement som tillför något mervärde mellan ett företag och en anställd; den eventuella kärlek som kan strömma där kommer inte vara värd ett vitten när pappret tas upp av advokata och advokatig för att nyttjas för företagets ändamål om eller när det blir aktuellt. Det kan förvisso finnas miljontals skäl för ett företag att inte vilja ta till den vapenarsenal de slagit dig på käften för att få laglig rätt till, men det finns inget själsligt värde i att ge dem det som det kan i att skänka en älskad oinskränkt makt över din lekamen och smärta och njutning, och hänga över en brant i enbart tillitstrådarna till hans eller hennes kärlek till dig och inre vilja att ta dig till hisnande höjder du inte trodde möjliga.

Ett företag är en hård, kall kloss som tjänar pengar med vad medel och metoder som tjäna pengar bäst och ge bäst avkastning till sina finansiärer och aktieägare. There is no comparison. Sex är våldtäkt. Frihet är slaveri. Godtrogenhet är självmord.

1 kommentar:

Anonymous Jenny skrev...

Glöm inte avokado. Fast det råder väl delade meingar om huruvida den ska vara på advokatens eller Avogadros planhalva.

09 augusti, 2006 11:34  

Skicka en kommentar

Bloggtoppen.se