23:41 Veckans i-landsproblem

Den kommande veckan har jag en jobbrelaterad punkt på schemat jag inte ser fram emot men som en smula syftar till Mitt och Företagets bästa, i symbiotisk småborgerlighet.

Det handlar om att ingå avtal, och den här gången att ingå avtal om att jag köper en 5%:ig A-aktiepost för en spottstyver och att få koll på vad det medför i rättigheter, åtaganden och andra allsköns konsekvenser. Till min hjälp får jag fråga ut moderbolagets "General Counsel", någon slags advokat, vad det luktar, om jag så vill. Rent konkret handlar det om att plöja genom tre dokument amerikansk legalesiska om tillsammans cirka elva tusen ord och därpå ta ställning till om jag vill lägga cirka 700 kronor på att få aktier andra fått pynta cirka tjugo tusen kronor för.

(Hemskt synd om mig, jag vet.) Sju hundra är ju föga att bekymra sig över, men ingå avtal med amerikaner gör jag gärna så litet och så sällan jag kan. Vad jag redan vet från goda vänners erfarenheter är att man som fåmansföretagsgrundare med A-aktier i bagaget löper markant större risk att bli slumpmässigt utvald av skatteverket för millimetergranskning av ens självdeklaration, och att det kan gå rätt illa om man går bet på att manövrera rätt i eventuellt strul som följer i bakvattnet. Ibland är det oerhört tråkigt att vara vuxen.

Gissningsvis är det väl mest en drös aktiviteter som att vara med och välja styrelsemedlemmar och dylikt, men säkert slinker det med en och annan punkt som kan göra mig till insiderbrottsling eller något annat larvigt om jag inte ser upp och sätter mig in i vad allt handlar om. Sådant här är mördande tråkigt, men jag känner att jag borde. Det förvånar mig en smula; det är liksom en motivering jag rynkar på näsan åt.

Men så länge det är engångsinsats, inte blir någon vana eller någon börjar prata om optionsprogram och annat tjafs, så låt gå. Annars är det benen på ryggen som gäller och fortare iväg åt andra hållet än Bertie Wooster med ett giftaslystet fruntimmer i hasorna.

• aktier