07:09 Ska vi leka?
Sängtligen!
Jag stöp i säng klockan åtta igår kväll, och njöt så kopiöst av känslan av nytvättade bäckiböljiga mot huden att jag inte varit mycket lyckligare med en varm flicka strax intill mig. Det hade blivit två sena kvällar i rad med korta sömnar, och långa promenader under dagarna som följt, och nu ville kroppen hämta igen sig. Tänk att det är så oerhört lätt att skämma bort huden med ren njutning ibland. Man kanske skulle byta lakan varje vecka i stället för varannan?
Tyvärr var jag visst återhämtad på bara några timmar, så när jag vaknade var det inte morgon, utan mer sen kväll. Så jag gick upp, skrev litet, och undrade i mitt silla sinne när jag kommer få fason på min dygnsrytm ordentligt härnäst. Samtidigt råder det en så mysig tystnad i natten som jag tycker om, så det är väl risk att jag inte jobbar på det än på en tid, om inget oförutsett trevligt händer.
En roande sitta-uppflugen-på-sin-axel-insikt slog mig just. Jag bloggar rätt mycket, och i två olika format och fokusriktningar; en (på engelska) om teknik jag intresserar mig för och denna om mer livs- och känslorelaterade saker. På sätt och vis ställer de dock båda precis samma fråga: "ska vi leka?".
Fast på olika sätt. Nördbloggen drar till sig folk som vill leka med samma saker som jag, eller vill lära sig någonting av mig, eller visa någon fin sak de gjort som de har på känn att jag nog också skulle vilja leka med, eller vill bjuda in mig att leka i något annat sammanhang eller i någon annan kapacitet. Livsbloggen drar till sig folk som vill leka med mig, eller lära sig någonting om mig, eller ibland av mina erfarenheter, eller visa mig någonting fint hos dem själva, eller bjuda in mig att leka i något annat sammanhang eller i någon annan kapacitet.
En ganska festlig insikt, faktiskt. Och egentligen så uppenbar att jag nog haft den skriven på näsan i månader redan, bara utan att få för mig att läsa det själv förrän nu. En känsla mest, som fick ord idag.
Jag bloggar inte lika mycket när jag har fullt med lekkamrater runt omkring mig, eller bloggar mest på tekniklekfronten, där lekkamraterna oftast inte befinner sig i landet, utan mer typiskt bor i, säg, USA, Australien eller Sydafrika. Och för att leka med mig, ska man i stället bo i Sverige, och helst inte mer än någon timme från Linköping, och allra helst inte utanför stadsgränserna.
Det blir så olika spelregler, när det viktiga i en del lekar är att kunna bygga vidare på varandras alster, och andra handlar om att kunna rufsa om varann i håret och kramas när man råkas och säger hej då. Men jag är väldigt glad att jag har bådadera.
Bådadera hjälper dessutom till att sortera, strukturera upp och arkivera tankarna, så jag kan hitta tillbaka till dem, om jag vill. Och så andra kan hitta hit på samma sätt, för att de ställt sig någon fråga på samma tema och bett nögon sökmotor om hjälp på traven. Och ibland verkar jag tillräckligt trevlig och bemötande för att någon ska säga "ska vi leka?", eller "ska vi kela?", och oftast brukar det vara någonting väldigt trevligt.
Och då och då är livet fyllt av både leka och kela, vilket är bra, då och då mer leka än kela, vilket inte är fullt så bra, då och då mer kela än leka, vilket är jättebra, och då och då mest ingenting, vilket inte är bra alls. (Det här är för övrigt en så kallad fyrfältare, som är en pedagogisk visualisering som är väldigt uttjatad i en del sammanhang, men som också är väldigt bra på att illustrera saker ibland.)
Just nu står visaren i fältet lek > kel, och jag är sugen på kelsemester. Och mitt i veckan också, tror jag, för alla mina helger framöver har fått en massa opera och sångnummer i sig, som gör det lurigt att fara iväg då. Var det ett så smart drag att ge sig in i den karusellen, tro? Må vara att jag får dansa litet mer menuett än vanligt, men jag tror att det inte blir så mycket uppföljning efter den här omgången.
Och så kanske man ska lämna litet bräckmån för eventuella barn och barnbarn; pappa var bestämt statist i någon Carmen-uppsättning någon gång, jag körtenor i Figaros bröllop, så kan ju kommande led roa sig med att klättra vidare åt något håll. :-) Men nu ska jag ta mig en liten nypa sömn till, för att orka nytta till litet i eftermiddag.
Jag stöp i säng klockan åtta igår kväll, och njöt så kopiöst av känslan av nytvättade bäckiböljiga mot huden att jag inte varit mycket lyckligare med en varm flicka strax intill mig. Det hade blivit två sena kvällar i rad med korta sömnar, och långa promenader under dagarna som följt, och nu ville kroppen hämta igen sig. Tänk att det är så oerhört lätt att skämma bort huden med ren njutning ibland. Man kanske skulle byta lakan varje vecka i stället för varannan?
Tyvärr var jag visst återhämtad på bara några timmar, så när jag vaknade var det inte morgon, utan mer sen kväll. Så jag gick upp, skrev litet, och undrade i mitt silla sinne när jag kommer få fason på min dygnsrytm ordentligt härnäst. Samtidigt råder det en så mysig tystnad i natten som jag tycker om, så det är väl risk att jag inte jobbar på det än på en tid, om inget oförutsett trevligt händer.
En roande sitta-uppflugen-på-sin-axel-insikt slog mig just. Jag bloggar rätt mycket, och i två olika format och fokusriktningar; en (på engelska) om teknik jag intresserar mig för och denna om mer livs- och känslorelaterade saker. På sätt och vis ställer de dock båda precis samma fråga: "ska vi leka?".
Fast på olika sätt. Nördbloggen drar till sig folk som vill leka med samma saker som jag, eller vill lära sig någonting av mig, eller visa någon fin sak de gjort som de har på känn att jag nog också skulle vilja leka med, eller vill bjuda in mig att leka i något annat sammanhang eller i någon annan kapacitet. Livsbloggen drar till sig folk som vill leka med mig, eller lära sig någonting om mig, eller ibland av mina erfarenheter, eller visa mig någonting fint hos dem själva, eller bjuda in mig att leka i något annat sammanhang eller i någon annan kapacitet.
En ganska festlig insikt, faktiskt. Och egentligen så uppenbar att jag nog haft den skriven på näsan i månader redan, bara utan att få för mig att läsa det själv förrän nu. En känsla mest, som fick ord idag.
Jag bloggar inte lika mycket när jag har fullt med lekkamrater runt omkring mig, eller bloggar mest på tekniklekfronten, där lekkamraterna oftast inte befinner sig i landet, utan mer typiskt bor i, säg, USA, Australien eller Sydafrika. Och för att leka med mig, ska man i stället bo i Sverige, och helst inte mer än någon timme från Linköping, och allra helst inte utanför stadsgränserna.
Det blir så olika spelregler, när det viktiga i en del lekar är att kunna bygga vidare på varandras alster, och andra handlar om att kunna rufsa om varann i håret och kramas när man råkas och säger hej då. Men jag är väldigt glad att jag har bådadera.
Bådadera hjälper dessutom till att sortera, strukturera upp och arkivera tankarna, så jag kan hitta tillbaka till dem, om jag vill. Och så andra kan hitta hit på samma sätt, för att de ställt sig någon fråga på samma tema och bett nögon sökmotor om hjälp på traven. Och ibland verkar jag tillräckligt trevlig och bemötande för att någon ska säga "ska vi leka?", eller "ska vi kela?", och oftast brukar det vara någonting väldigt trevligt.
Och då och då är livet fyllt av både leka och kela, vilket är bra, då och då mer leka än kela, vilket inte är fullt så bra, då och då mer kela än leka, vilket är jättebra, och då och då mest ingenting, vilket inte är bra alls. (Det här är för övrigt en så kallad fyrfältare, som är en pedagogisk visualisering som är väldigt uttjatad i en del sammanhang, men som också är väldigt bra på att illustrera saker ibland.)
Just nu står visaren i fältet lek > kel, och jag är sugen på kelsemester. Och mitt i veckan också, tror jag, för alla mina helger framöver har fått en massa opera och sångnummer i sig, som gör det lurigt att fara iväg då. Var det ett så smart drag att ge sig in i den karusellen, tro? Må vara att jag får dansa litet mer menuett än vanligt, men jag tror att det inte blir så mycket uppföljning efter den här omgången.
Och så kanske man ska lämna litet bräckmån för eventuella barn och barnbarn; pappa var bestämt statist i någon Carmen-uppsättning någon gång, jag körtenor i Figaros bröllop, så kan ju kommande led roa sig med att klättra vidare åt något håll. :-) Men nu ska jag ta mig en liten nypa sömn till, för att orka nytta till litet i eftermiddag.
postad 07:09 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar