18:23 Orka raka haka då!

Eller, sammantaget och sammandraget: orakad!

I alla fall ganska; jag har fortsatt experiment hårväxt en smula, för närvarande ganska mycket föt att jag är nyfiken på var sluta-klia-tröskeln går. Skägg har en förmåga att vara irriterande och klia, utöver att inte vara särskilt estetiskt tilltalande på smuts-runt-munnen-stadiet (som jag väl mer eller mindre redan brutit genom), och någonstans tycker jag att det där vassa och kliandet torde tagga ned litet.

På kul, pin kiv eller ren holistisk slump, raspar jag dock av hals och uppåt öronen till, vilket i någon mening är litet korkat, för dels är det de bitarna som är litet meckiga och dels är det de delarna av ansiktet man inte har så värst mycket glädje själv av att ha skäggfria. Fast det känns som att ett inverst rakat ansikte skulle se komplett vansinnigt ut. Jättepolisonger, jättesticksig hals, och så ett par kala flickläppar mitt i alltihop, liksom. :-)

Nå, jag ägnar mig inte åt något där skägg är i vägen i vilket fall nu.

En liten till fundering om kroppsbehåring, nu när jag ändå börjat på den kulan. För några veckor sedan, när den var färsk (funderingen, alltså), var jag en smula överrumplad över fenomenet bart bröst på vuxen karl. Inte som fashion statement, då, eller hygienisk drift att hålla det artificiellt hårfritt, ungefär som de flesta i vår kultur betar bort sina skägg, utan barbröstiga karlar, naturell. Det såg jätteskumt ut, på något vis. Pojkigt ofullvuxet, liksom. Fast jag ska väl inte direkt påstå att jag har något hum om hur vanligt eller icke det är med sparsam hårväxt på karlar; det är ingenting jag brukar reflektera över då jag befinner mig på stränder, badhus, i duschrum och liknande.

Men när man en helg är sambo med två par skinande vita bara höstbröst på en resa till Budapest, hoppar de liksom på en ett slag, strax innan man nattar sig. Mycket svårare att värja sig från. Det är inte ofta jag känner att någon karl i min omgivning känns direkt Ung, men det var känslan. Och när jag ett par veckor senare här hemma firar Halloween med samma rumsgäng plus en extra bas, förvånas jag ytterligare av att vi konstaterar att jag är yngre än båda två. Ett par-tre år, till och med.

Det har jag aldrig tidigare haft någon känsla för; deras utstrålning får mig alldeles ur kurs. Och jag inser att jag nog aldrig tänkt så mycket på hur karlars inre liv ser ut, annat än ett par specifika goda vänner jag står ganska nära -- men de är liksom fristående specialfall jag inte blandat ihop med några referensramar för hur karlar skulle vara, visa- och bete sig. De referensramarna har jag i stället litet ointresserat modellerat på mig själv. Så tydligen har jag inte brytt mig så mycket i det manliga släktets själsliv. :-)

Och tydligen förenklar jag konceptet (återigen, bara karlars) ålder till att följa min egen självsäkerhetsutvecklingskurva -- även om jag inser att en och annan i min omgivning säkert kommer stanna resten av livet någonstans kring skalhacket för sisådär tjugofem år. En del kommer rentav backa, och krympa i självet.

Jag har för övrigt inte bara utsikt bakåt längsmed den kurvan; jag vet ungefär vad nästa tre-fyra klätterpinnar kommer ge mig, om än inte riktigt när jag kliver upp på dem; de allra närmast förestående arbetar bort en liten tendens att fastna i ordhärvor när jag tänkt litet för länge och till slut, någon minut sent, får för mig att släppa in någon annan i tankekedjorna, dels om att inte hamna i själva fastnandet, dels i att korta tankekarantänen en del. Den uppträder främst introverta dagar. Och självfallet kommer bådadera hjälpa varann litet på traven.

Idag och i natt och igår kväll har jag roterat fram dygnet till svensk tid, och jobbat med att skriva rekommendationsbrev till amerikanska staten om att importera mig. Jag betade nog av ungefär ett par punkter av sju, och skrev långa harranger om den exploderande teknikutvecklingen på mitt specialistkompetensfält och ett par relaterade det chefen jag spökskriver för råkar vara expert och pensionerad professor på. Jag ser fram emot att bli klar med utkastet, så han kan få böka runt litet i det och sätta egen krusidull på det, även om jag hoppas att han bibehåller hygglig engelska, så det inte blir alldeles tokigt inkonsistent språknivå mellan avsnitten. Jag tror inte jag jobbat så duktigt på en månad. Jag ska nog försöka jobba hela helgen med; det skulle kännas finfint i samvetet.

Härom dagen upptäckte jag dessutom till min förvåning och glädje att det blivit kul att borsta tänderna. Jo. Kul. Hur gick det till? :-)