2006-10-17

13:02 Halvformulerat oförmedlat

Jag sitter på Nyköpings busstation och idisslar blandade tankar från sistonet, för närvarande fröken I:s. Hon hänfaller ofta till ett slags kommunikationsvakuum, som äter upp halvformulerade tankar eller meddelsamheter, då de inte slipats riktigt färdigt till att uppnå en grad av fullbordan där de skulle kunna stå för sig själva, som ett enkelriktat budskap, frilagt från missförståndshärdar och dylikt. En budskapsenhet man kan släppa på någon, bedöma konsekvenserna av på förhand, och sen liksom ha gjort sitt.

("Shrink-wrapped one-way, one-shot, preempting conversation; pre-digested and fully laid out", fyller mitt engelska-sinne glatt i, när jag försöker få ord på det.)

Titthålsoptimering med avseende på minimering av replikskiften, liksom. Jag säger allt jag vill ha sagt i en enda färdigplanerad klump. Som alltså allt som oftast fastnar i halsen, eller redan på ritbordet, så den inte kommer ut alls.

Litet ledsamt, förstås, i synnerhet som jag så gärna lystrar till din tunga, dina tankar och vad som händer i ditt liv, och än hellre hjälper dig berätta och formulera det, när du fastnar någonstans i skildringen. Jag tycker om den sortens samtal, och att hjälpa till att hitta rätt ord, när något inte riktigt täcker in det man ville förmedla. Samarbetet som saknas i eget skrivande.

Ju bättre jag känner den jag pratar med eller ämnet det pratas om, dess oftare går mina ord in i skildringen med precis rätt passform och känsla. Det är litet som samarbetet och växelspelet att älska eller vårda, men kring kommunikation och berättande i stället för njutning eller omsorg.

0 kommentar:

Skicka en kommentar

00:46 Förspel till pacemaking

Fem saliggörande, fullspäckade dagar med en kär kör i Ungern var nog precis vad jag behövde. Jag bävar litet för att återvända hem i morgon, men det vägs upp en del av att ha en dos dans i andra vågskålen framåt kvällskvisten. Insprängd mellan ett telefonmöte med USA klockan 17, 11 och 08 (Linköpings, New Yorksk respektive San Franciscisk tid) och en övernattande mor. Och ekot från pågående läsning (Att utmana stressen, Bodil Jönsson m fl) viskar att kanske vore det en idé att få bättre spridning på alla samtidigheterna, Johan?

Men jag strök just Riga (och sannolikt Estland med) ur nu-schemat; morgondagens biljett över Östersjön i österled får förfaras oförbrukad, helt enkelt; det blir för mycket pusslande att få ihop för att ge mig nog tillbaka, helt enkelt, redan innan det också kostar stora pengar att bo och så vidare. Tid att smälta intrycken av resan och djupandas litet igen, herre över tiden på nytt, all tid, från morgon till kväll, utan några krav eller äskanden från andra håll. Jag inser att det finns attribut folk brukar sätta på singelskapet som jag tycker om -- men jag kommer inte längre ihåg när ett osingelskap bröt mot dem. Har de egentligen någonsin gjort det för mig?

Jag måste läsa om Bodils punkter om pacemaking när jag har nästa längre djupreflexionspass, för det vällde upp så mycket senaste läsningen när ingen tid att ordbinda tankarna fanns till hands, och allt det här utspelar sig kring balans och rytm i livet, existentiellt immunförsvar, och i allmänhet på mitt favoritumgängesplan, tredje rum eller vad du vill. Ett direkt, vitt och brett plan där fem minuter med någon du bryr dig om förgyller hela dagen -- ibland rentav veckan -- för att man viskar så nära varandras innersta väsen. Sådant där det klottrades fascinerade komihåger om på en lapp i Göteborg härom veckan.

Jag har inte sovit många timmar i sträck de senaste två dygnen, så i stället för att gengånga mina större antimönster kryper jag till kojs nu. God natt, levande, kännande, tänkande, reflekterande varelse! Vi hörs i morgon. Låna en kram av mig när vi råkas, så blir jag glad.

0 kommentar:

Skicka en kommentar

Bloggtoppen.se