20:31 Namngivning och spillblindhet

En riktigt skicklig programmerare har en sak gemensamt med en riktigt skicklig författare eller talare: en djup empatisk förståelse för människor, och att skapa effektiva begrepp och koncept som behövs, intuitivt motsvarar ordets lexikaliska innebörd, samt att överge dem och skapa nya, när deras sammanhang eller innebörd förr eller senare glidit isär från dess ursprungliga träffsäkerhet.

Det finns inga genvägar eller facit med rätt och fel här, och det är svårt att mäta framgång och färdighet på det här planet, eftersom det som syns är misslyckandena: när sådant här fungerar perfekt är det helt och hållet osynligt. Det är när man inte har bra namn på saker, som friktion, missförstånd och andra problem uppstår och underhållskostnader, falangsplittringar, eller hur problemen artar sig, skjuter i höjden.

Så det är lättare att känna igen brister i den här kompetensen, då de är faktiska mätbara problem, om än oftast luddiga, och svåra att känna igen innan man förstått mönstret. I ett programmeringssammanhang, är ett sätt att mäta (som också det är knivigt att kvantifiera) hur mycket tid och energi man lägger på att faktiskt åstadkomma någonting och hur mycket som går till spillo i missförstånd, behövd kommunikation, nedlagt arbete på att slå upp saker i historik, dokumentation, och så vidare. När kvoten är hög (det vill säga nästan all energi är nyttoenergi) gör du bra ifrån dig, och när kvoten är låg (en stor proportion av insatsen är lagd på att bara lista ut vad som ska göras eller hur), används ofta dåliga namn, begrepp, och verktyg. Eller, vilket inte heller ska underskattas men gärna ifrågasättas, så är det man åstadkommer i sig inte bra, och svårt att begripa sig på av den anledningen.

Spill, med andra ord, kvantifierar oskicklighet.

Den här noten hette i ett larvstadium inledningsvis "Ännu en text som inte handlar om feminism", och var exempel på just retoriskt spill, av precis det slag som ovan omnämnts som missförståndsskapande. Den signalerar förvisso vad jag kände i ögonblicket jag började skriva – att den borde, men faktiskt inte, handlar om feminism – och etablerar ett särskilt läge i läsaren redan från början, som uppviglar till återkoppling på den känslan och det ämnet, snarare än vad texten nu kanske kom att faktiskt handla om. Vi har genast delat läsekretsen i, i bästa fall, hälfter: en som fastnade i en tanke, redan innan de läst textens innebörd, och en annan som läst på, fattat intresse för det avhandlade ämnet, och vill engagera sig i den frågan. Utfallet grumlas av oskickligheten att inte förena form och substans.

Jag misslyckas oerhört ofta själv.

Upprinnelsen till den här noten var en metadiskussion om feminism, den vare sig första eller sista, och det gnagde mig i vanlig ordning, att något så bra är så utsatt för den här sortens spill. Jag tycker det är så sorgligt att ett uttalat inklusivt allomfattande ord som jämställdhet fallit till föga för ett polariserande – även om jag förstår semiotiken, psykologin och evolutionen som får det att bli så.

Om man som ciderfabrikant har som mål att få till stånd en värld med lika förutsättningar för äppel- och päron-cidrar i en miljö som (av historiska skäl sedan hundratals år eller kanske alltid) premierat äppelcider, visar man större empati och människokärlek om man förstår hur hjärnan fungerar, och väljer ett ord som inte behöver en tolk, eller en skärmfull som förklarar det och som förstås inte alltid vidhänger ordet i alla de sammanhang där det dyker upp.

I inkluciderismens led är det litet lättare att enas om vad man vill och arbetar för, då den inte drar en militantpäronciderism-falang till sig. En sådan här diskussion har över huvud taget aldrig förts inom inkluciderismens led, för den behövs inte, och metadiskussioner blir inget nödvändigt förspel till att faktiskt göra någonting.

Samma fabrikant, med samma ambitioner och idéer, som väljer päronciderism som ledord, spär därigenom ut sina led med en samling ensidiga päronciderister – som dels drar åt sitt helt eget håll, dels syns i media under en rubrik som stämmer helt överens med deras plattform, och sålunda får extra synlighet för alla som inte läst pamfletten och vet att översätta "päronciderism" till "lika förutsättningar för alla cidrar, utan strukturella orättvisor och bias".

Det må vara ett litet larvigt exempel (och inget särskilt kompetent namnsnideri heller), men det är litet lättare att se spill i sammanhang där man själv redan övat upp sin egen spillkompensationstabell med så mycket övning att man själv har blivit spillblind. Den spillblinde personen ser över huvud taget inte resten av världen, och utesluter den som ena jäkla köttskallar som i alla fall inte skulle fatta vad det är frågan om, och så förblir världen delad i de som redan vet, och de som ingen brydde sig om, och de spillblinda fortsätter predika för varann om sådant de alla redan vet.

Det är litet extra sorgligt när det händer när sammanhanget är strukturell uteslutning eller orättvisa, men vi människor är är ganska dåliga på att lära oss på bredden och tillämpa en förståelse inte bara i sitt eget sammanhang, utan också i alla andra sammanhang där samma principer kan appliceras. Ord, precis som idéer och företeelser, skapar en in-grupp, för de som får vara med och förstå, och en ut-grupp, för alla andra. Och oavsett vilken av grupperna man befinner sig i, är det väldigt svårt att veta hur stora de är jämfört med varandra, och faktiskt vilken av grupperna man själv befinner sig i.

Inom en illa döpt grupp, bor med lätthet tusentals konkurrerande grupper, som kan stå för tusen ömsesidigt uteslutande saker och svartsjukt göra anspråk på att fanan är deras mer än någon annans. Det är bland annat av det här skälet vi har lagrum för varumärkesskydd i den kommersiella världen, för att låta multinationella företag pumpa in en given innebörd i sina egna namn, och med stöd av polis och domstolar beskydda dem från grumling.

Namngivning är svårt. Det är inte ens så lätt som jag antyder, att feminism idag är ett dåligt namn: nätverkseffekten av stora antal människor med en delvis överlappande gemensam tolkningsmodell kan faktiskt överväga vinsterna i ett namn som på något fantastiskt pedagogiskt, koncist och hjälpsamt vis förmedlar essensen av begreppet, utan att klyva världen i en stor ut-grupp och en liten in-grupp. I synnerhet när man är inne på så abstrakta, och för många ut-groupies osynliga, fenomen som vad feminism strävar efter att belysa och, i bästa fall, sedan utsläcka.