2012-02-08

23:44 Bittens Addiction: dag 0


Tåg till Hudiksvall (som jag alltid trott hette Hudriksvall, tills jag köpte biljetten härom veckan), där jag och en liten skara med mig (fyra?) blev upphämtade med bil av Bitten med systerdotter och körda till Frägsta Kulturgård – genom ett vackert norrländskt snölandskap, prickat av små röda bondgårdar.

Jag har tecknat mig för är en fyradagars intensivkurs i "Sockerberoende och biokemisk reparation" (en av diverse olika temakurser som går av stapeln ungefär en gång i månaden hos Bittens Addiction), initialt mest för att lära mig litet mer än det matiga jag läst i boken "Sockerbomben" sedan i julas, men nu kanske också litet om beroenden, för den händelse jag har anlagen själv. Samt att jag kände igen mig starkt i det Bitten kallar "racing brain" i en liten filmintro och ville veta mer. Hon är klok och lärd, och inriktad på ortomolekylär medicin, vilket är en helhetssynsorienterad systemsyn på kroppen, som menar att det är viktigt vad vi stoppar i oss för hur vi mår – och att vi alla är biokemiskt unika och sålunda har olika behov, rent näringsmässigt.

Vi är nio allt som allt, det här veckoslutet, och har mest bekantat oss med varann litet, ätit middag och gjort en rätt grundläggande orientering av programmet de närmaste dagarna, och det var en fantastisk italiensk middag (lamm-, bacon- och broccoli-gryta med kalkonsalami, hemgjort majonnäs, ägg och sallad till), hittills.

En sak jag plockar med mig från te-och-kaffe-stunden medan vi inväntade bilresenärer och middag, var kokosfett som både hunger-stillare (det fanns någon fin aspekt jag redan glömt i stil med att sätta igång betaendorfiner men utan att ge någonting i stil med en sockerkrasch efteråt, efteråt) och te-komponent (varmt vatten + litet kokosfett = inte dumt alls!). Jag ska allt skaffa själv med, när jag kommer tillbaka. Viss varning utfärdades för lätt laxerande verkan, och att man om man inte är van att processa fett, kan behöva tillskott av de enzymer som bryter ned fett åt en (för en del påbörjas produktionen automatisk på något dygn, för andra inte – och man känner igen bristen på att få gaser, rapa och så).

Vi fick varsin pärm material, och skrev på en liten moraliskt (om inte lagligt) bindande lapp om att inte sprida några personuppgifter så folk får bibehålla sina privatangelägenheter, men samtidigt vara fria att dela med sig av allt, och så fick vi en liten avstressande kläm-hjärna, tillika företagets logotyp. :-)

Tydligen ligger svensk sjukvård 20 år efter amerikansk på det här fältet: sockerberoendet trillar mellan massa stolar i landstinget, och så får folk inte sin behandling betald, så det behandlingshem Bitten ett tag försökte driva fick slå igen trots 375 patienter väntandes på kö för att få komma in för att välfärdssystemets finansieringsled inte fungerat. Bedrövligt, men inte förvånande. Jag är glad att jag kan finansiera min kurs själv, och glad att två av kursens övriga deltagare är här på fortbildning från någon föredömligt framsynt vårdenhet någonstans i landet. Bitten är luttrad av erfarenheten men inte bitter: hon är övertygad om att insikterna är på väg, och ställer gärna upp på att coacha sina framtida eftergångare, när nya hem börjar dyka upp, med tänker vid 60 inte driva dem själv. Klokskap.

Det här ska bli spännande och intressant!

3 kommentar:

Anonymous Mia* skrev...

Men åh, så intressant att du också ramlat in i den här världen! Jag kommer med stort intresse att följa ditt vidare bloggande i ämnet. :)

(hihi, så passande ordverifiering: garbolle! :)

09 februari, 2012 07:34  
Blogger Johan Sundström skrev...

Vi får se hur mycket och detaljerat det blir – dels för det allmänna rådet är att inte läcka energi på att tala för de som inte redan förstår och satt sig in i ämnet en del, dels för att jag haft litet dålig konnektivitet här nyligen. (Första kvällen gick det fint att köra tethering i min fån, men i morse var det prompt stopp för det; fånen funkar men laptopen får ingen route.)

Jag är osäker på om jag har någon addiction själv ännu (och om så, är mitt utlopp i alla fall inte socker), men är rätt hårt styrd av mitt blodsocker, och kraschar lätt, snabbt och konsekvent när jag får i mig en mer än blygsam dos (en noblesse är, redan det, för mycket). Det är kul och intressant att lära sig mer om insulin, dysbios / biokemiska obalanser och att fett (särskilt nämnda kokosfett) utan så mycket kolhydrater förbränns i blodet utan insulinpåslag och sockerkrasch.

Jag borde bergis hugga dig (och kanske karln din?) på lunch, middag eller så någon gång innan jag far igen – jag har rutat in mig i mycket jobb och litet socialt liv sedan semestern slutade (även om jag är på kurssemester veckan ut, nu). Har du också hälsat på hos Bitten, menar du? *nyfnik*

10 februari, 2012 20:36  
Anonymous Mia* skrev...

Nej, Bitten har jag ingen koll på. :) Jag syftade på att vi äter enligt LCHF - som ju går rätt mycket ut på att hålla blodsockret stabilt. Och då inte på hög nivå, förstås. Hålla sig mätt och slippa blodsockersvängningar. Typ.

Vad gäller att ses: bra tänkt! :) När är du i Stockholm? Fast det här är inte rätt forum att diskutera vidare i.

14 februari, 2012 22:07  

Skicka en kommentar

Bloggtoppen.se