2006-08-28

00:29 BDSM för öppna sinnen

Det här var allvarligt. Jag har påbörjat fyra, eller fem med den här, men det hoppas jag inte, noter som inte kommit till fullbordan eller hopknyt, den här veckan. Ger mig litet för långt in, eller gillar inte vad jag krockar mot. Men nog om det. Det blir kanske litet best-of-last-week framåt veckan, med någon tur; litet återvunna tankar och känslor som jag ändå vill ha med mig färdigskrivna till slut.

Den här ska ta ett nos på BDSM. -- Stopp! Strike that thought! Om du inte provat på själv men vet vad förkortningen står för, i alla fall. Ett av mina största expertområden enligt eget huvud är fördomsfrihet och hjärtat öppet för allt, men här har även jag fått en massa dussinslentrianidéer om vad det handlar om, på rena kosmetiska detaljer och FARLIGT-FARLIGT-fördomar som folk gärna sprider för att FARLIGT-FARLIGT gör så bra skvaller och munfylla. Sådant där som engagerar och förenar människor mot tredje part i ett gemensamt "det där kan inte vara bra; det borde nog egentligen förbjudas".

Den där förbudsmentaliteten är en böld på folkhjärtat. Eller en svulst i folkhjärnan. Förr eller senare tar den livet av folkets friheter och rättigheter och individualism, och folk är väldigt förtjusta som grupp i att driva på den utvecklingen till att gå snabbare. Men jag ska inte uppehålla mig där heller, och ser man vitt och brett och dumt på saken är det en demokratisk frihet att underkasta sig totalitära bojor, om det är vad man vill.

Between consenting adults. Fast just det är tyvärr inte vad det handlar om, för jag är helt övertygad om att de stora fårhjordarna bara inte ser konsekvenserna av sina handlingar i de tidsperspektiven. De jagar bara terrorister, förskräcklig sexhandel de sett Den Enda Sanningen om i Lilja 4-ever, pirater som berövar musikaliska genier sin möjlighet till ett levebröd och ett värdigt liv med kompensation för att leva sitt kall, och annat bra de har utmärkta insikter i och helhetsperspektiv på, baserade på egna och oberoende förstahandsinformationer, tagit ut bäringen på och kommit på bästa lösningarna till. (Eller hur? Javisst!)

"Between consenting adults" är dock precis den grund varpå BDSM står. Stryk för ett ögonblick alla tankar och associationer och bilder om vad det är ur medvetandet och låt mig måla litet av vad jag utvecklat för bild på sistone. Du kan alltid spola ut min och återvända till din egen igen efteråt, om min är bajs. Fast det misstänker du nog att den inte är, eftersom du läser det här. Så låt oss börja med att explodera själva förkortningen, Bondage/Dominance, Sadism/Masochism. Eller på något närmare svenska, bondage & disciplin, dominans och underkastelse, sadism och masochism eller sadomasochism. Och igen, stryk stryk stryk allt som poppar upp i huvudet. Jag vill i alla fall inte bemöta någon anfallsvektor som bottnar i rädsla för det främmande eller ryktesspridning, mot- och hotpropaganda, vilka alla följer lagarna om tillgång och efterfrågan. Rädslan för det okända eller avvikande står i direkt proportion mot den mängd dumheter du hört om negrer, judar, bögar, islamiter och BDSM. (Fast jag är inte så orolig över att behöva bemöta just någonting alls; mina texter inbjuder inte så mycket till kommentar, bland annat genom att spänna över alldeles för mycket.)

Låt mig måla en liten skala: undergivelse, underkastelse, förtryck och övergrepp. Var börjar det lukta bränt? Ju längre åt vänster, dess mer har du att slåss mot och acceptera innan du tar till dig mina tankar. Den här noten kommer för övrigt inte alls att ta upp folk som far illa, riskbeteenden, de svaga, de utsatta och Offren. Om det gör dig bekvämare lånar jag gärna ut min förmodan att de som ägnar sig åt BDSM är i mycket mindre fara än helt vanlig vanilj-hetero-normalsex-idkande Svensson (och om dem heller ingen nedvärdering antydd) -- ju mer du vet om någonting desto mindre risker svävar du i allmänhet i. Det gäller BDSM med och det finns mycket att veta.

Tillbaka till skalan. Jag tänker här gå så långt åt höger man kan komma, och litet kort postulera att övergrepp kan vara någonting man drömmer om att utsättas för, och att det är fina fisken. (Jag skulle kunna vara litet velkonservativ och dra en feglinje litet var som helst i skalan; gör så, om det känns som en lättare övning i tankeelasticitet.) Ju frodigare drömmen är, dess bättre; detaljer, aspekter, händelseförlopp, hela kitet. Du vet vad du vill ha, och ju bättre du vet det dess lättare och rikare tror jag att det kommer bli att bejaka det.

För (hör och häpna! :-) BDSM handlar, precis som andra lekar, alla relationer och all annan sex, om kommunikation. Och tillit. Och inte bara det, utan MER än alla de andra tillsammans. BDSM är att driva kommunikation, öppenhet och tillit till sin absoluta spets. Det där hade jag aldrig kommit på själv, känns som vad jag vill skriva, om det inte faktiskt råkade vara falskt, men när jag härom sistens pratade litet med en väninna som gillade det hela och jag gjorde mitt första känsloöverslag över hur man införlivar den känslan för BDSM i sig och vad det finns att tycka om, trillade poletten ned bums, redan genom insikten att det där kommer aldrig funka utan tillit, så det är förstås en förutsättning. Sen var det färdigt: jag är ju förbaske mig tillitsknarkare själv; få ting klår en djup, uppriktigt känd och visad tillit till mig, och behövde inte ens empatisera vidare.

Jag motade in alla burkförpackade idéer om BDSM i en liten burk med tättslutande lock, och tänkte att den där kan jag städa i så småningom i stället för nu, och sen tror jag vi pratade bort den kvällen eller natten om BDSM och känslor och litet av varje, som det gärna blir när man har sådana där bra, innerliga prat med folk. Det var förmodligen samma kväll som jag fick den där underbara komplimangen om att riva murar med din tillåtelse. Fast nog om det.

BDSM driver alltså även tilliten till sin spets; helt enkelt genom att den undergivna parten underkastar sig vad som helst, där vad som helst kan vara någonting man med stor sannolikhet pratat om mycket och länge -- den där drömmen om övergrepp, säg; massor av detaljer, idéer och tankar huller om buller -- och sen upphävs alla lagar och hela världsnormen, allt utan urskillning, den dominanta partens vilja och lag. Formad ur hans eller hennes och partnerns gemensamma flod intryck, tankar, kännedom om och nyfikenhet på varann och att leka med tanken. Total tillit. Liv kan stå på spel, om ni vill. Var försiktiga och säkerhetsmedvetna, glöm inte bort att tillit bör förtjänas på förhand, men väl med det uppfyllt är det som sagt en lek som inte bara är vägen till utan vars förutsättningar för är tillit. (Och förlåt om jag bränner fast ordet på näthinnan för er; det här är som sagt min bild, och jag är oproportioneligt förtjust i allt underbart som föds ur trygghet.)

Det kan involvera motorsågar, om du vill. Eller kanske bara oförmågan att röra sig för egen maskin, fastbunden i allt möjligt på kreativa vis. Har du någon gång, som jag, känt starka trivselkänslor inför att gå till tandläkaren, eller ligga inlagd på sjukhus, undergåendes vård från folk vars främsta mål är ditt eget väl, är du inne på precis rätt tankespår. Din partner älskar dig, och en av de finaste lekar man kan leka är när han/hon regisserar din dröm för dig; du har valt den, men delegerat hela det kreativa arbetet och genomförandet till mästaren. Det är aldrig någon som psykiskt destruktivt våldför sig på den undergivna parten i BDSM; till sådant finns stoppordet (eller någon annan signal, beroende på förutsättningar; hör det till att ha munnen full med sand, får man hitta på något som fungerar bättre); tystnad! tagning! ...BRYYYT!

Det är er minsta gemensamma nämnare som styr hur långt ni tar det, och med lagom lyhördhet kommer ni aldrig ens till något bryt. Japp, lyhördhet. Det trillar ur hur många lyxiga ord som helst när man gräver litet i BDSM-landet just för att det driver fram en massa bra saker genom att ta förutsättningarna till extremer. Litet som när man utforskar fysiska lagar; vid extrempunkterna kristalliserar sig saker gärna i helt outspädd form, syns idealförhållanden, lyfts fram aspekter i god skärpa, och så vidare -- det är nog, som kvällens samtalspartner uttryckte det, en möjlighet till en relation vars öppenhet överträffar allt annat. En parlaboration med allt i en kontrollerad, trygg miljö. Din självvalda alternativa verklighet där du inte är chef över tiotusental. Eller vad ni vill.

Märk väl att jag tecknar allt det här ur egna tankar och inte egen praktik; jag har inte provat vingarna i något jag skulle beteckna som BDSM, inte själv vägletts av invigda; allt är inlevnad och läst och vidarebyggt i tankar och dialoger; jag råder den som blir sugen och nyfiken att själv söka efter mer och efter likatänkande, för den delen. Det fanns gott om tokigt bra tankar i en tråd på Helgon.nets BDSM-forum som hette "feminism och ug" (undergivelse), där det blandades in litet stöt och blöt med tidigare upplevda konflikter mellan de två, och som nästan alltid annars i min erfarenhet finns det aldrig några oförenliga och logiskt ömsesidigt uteslutande känslor; det går att förena vad som helst med vad annat som helst, och taffliga logiska resonemang kring implikationer, ickeimplikationer och annat håller inte i de här domänerna.

Dessutom tror jag att du kan hålla fler till synes samtidigt omöjliga synsätt, känslor, viljor och så vidare inom dig samtidigt ju visare eller klokare du är; alla mina erfarenheter hittills talar för det. Jag försökte säga det till en groende nära vän senast i eftermiddags, a propos en frustration som grott ur samma komlpikation. Man ska inte fästa sig för mycket vid upplevda inkompatibiliteter; man kör bara fast då. Syna dem och upptäck territoriet runt omkring, för all del, men prata hellre med någon nära anförtrodd om det än att äta upp dig över inkonsekvensen. Och har du inte någon nära anförtrodd borde du skaffa en.

Hon som pratade BDSM med mig i kväll berättade att jag var den enda hon kunde ta upp det här med; de tillräckligt frigjorda från ängslan från "sexuella avvikelser" och förutsättningslösa nog att inte resa försvarsmurar var direkt eller indirekt redan part i målet. Jag har ofta sörjt att jag hör så litet av henne för att hon är en så utmärkt självständig individ, men det betalar tillbaka sig litet de gånger jag faktiskt får möta upp henne i något, för då betyder det verkligen någonting; det är djupt meningsfulla, stora, underbara frågor och nystan att tillsammans dra och rota i, begripa sig på, dela känslor och funderingar kring. Få saker gör mig lyckligare över att vara jag än att få vara med där, påminnas om min sådana särställning, och föra så mycket djuplodande användbar diskussion kring problem och underbarheter som finns och föreligger.

Jag har bestämt mist all den bandbredden till min flydda bästis Jenny, men återfunnit och fått den åter i mångfald av flera andra närmande vänner jag knyter närmare mig då och då, och börjar förstå att det är så där man får gå genom livet även på mycket lång sikt. Binda en massa band, rycka litet i tåtarna så länge man kan för de man fortfarande vill ha kvar nära sig och hålla liv i dem alla genom att visa sig kvar, våga luta sig på dem med, som de mot en själv. Ett litet mått omsättning får man ändå räkna med, när förutsättningarna hela tiden förändras. Och kanske har Jenny någon finfin anledning att hålla avståndet jag inte ser eller hör, som att jag förkroppsligar och kanske drar rätt hårt mot ett nätberoende som är svårt att införliva i ett mindre (upp)kopplat liv.

Det som kan vara bra med att mista någon som betytt mycket för en är när det får en att leta rätt på inte en, utan tio andra som kommer att betyda mycket för en. Knyta, kanske inte bara egna band med dem, utan ömsesidiga band kors och tvärs mellan några av dem; sammanföra parter som bör finna värde i varann. Nätbyggeri i stället för en en gång given aldrig så rik och underbar, men likväl, monokultur. Det är bra att nätverka promiskuöst. Gå nära, titta i ögonen, smeka själar och berätta vad man ser och tycker om i dem. Inte så där insmickrande -- bara rent ärligt. Det ger dig så fina vänner.

Mer blandad tankeembryosoppa än vanligt. Smaklig måltid och god natt!

4 kommentar:

Anonymous Jenny skrev...

Tänkte skriva en kommentar, men lyckades inte destillera ner mina tankar till något lagom kort. Ska vi träffas och prata BDSM någon dag?

28 augusti, 2006 10:07  
Anonymous Jenny skrev...

Och förresten...

Masochisten: -Slå mig, slå mig!
Sadisten: -Näe...

28 augusti, 2006 10:08  
Blogger Johan Sundström skrev...

Det är klart vi ska! :-) Och/eller annat. Fast jag har ingen aning om hur jag får fatt på dig längre, för ingen metod jag prövat har gett svar, så du får välja någon lagom metod som får fatt på mig, så vi kan hitta något bra tillfälle.

28 augusti, 2006 13:59  
Blogger Masters_sub skrev...

Bra skrevet. Titter innom for å lese mer en annen dag.
Hilsen Masters_sub

24 mars, 2009 22:04  

Skicka en kommentar

Bloggtoppen.se