23:48 Disträshopping och loggbok

Bandet är fullastat med allehanda matvaror, och det ska just bli min tur i kassan när jag upptäcker att jag inte har med mig min plånbok. Snopet. Det är bara att beklagar sig, lasta tillbaka alltsammans i korgen och fylla på sortimentet i affären igen.

Det var en synnerligen trevlig, om inte så tenorligt fullsatt, körövning; jag och Henrik var ensamma förstatenorer mot ordinarie cirka fyra, och idag var vi bara fyra tenorer in allo, men det var såpass bekant stoff att det inte lät stort mindre än vanligt om oss när vi klämde i litet extra. Några av August Södermans "Andliga Sånger", litet Taizé-sånger, den alldeles oerhört brittiskt pampigt klämmiga "Rejoice in the Lord alway" av George Rathbone och "Goodnight Sweetheart" blev allt vi hann med innan passet var mystiskt slut på något vis. Men det är ju en ny vecka och en ny torsdag snart. :-)

Jag fundrade litet på cykeln på väg till sången över allergier och dylikt. Det är någonting som jag själv tror mig synnerligen odrabbad av, men det händer litet då och då och ofta nog (som i eventuellt så mycket som en månad eller två effektiv tid, per år) att jag blir, inte förkyld, men litet slemmig i halsen och förra veckan och den här har varit sådana. I egentligen ingen utsträckning alls, men det känns när jag ska sjunga att luftvägarna inte är helt fria och rena, jag harklar mig mer än vanligt om dagarna och är inte helt sällan på toa eller så för att spotta och spola i handfatet för att bli av med litet av slemmet. Det har nog varit så där sedan i alla fall gymnasiet, men jag har inte fått för mig att försöka kartlägga det över tid (förekomster och icke-förekomster, per dag, året om) så det går att börja gissa sig fram till mönster, korrelationer, samvariationer med annat i min omgivning, årstidsväxlingar och så. Man kanske skulle försöka?

Jag är inte så bra på att föra logg; det närmaste jag kommer är att skriva mycket, men inte ens det går det några definitiva mönster i, och inte heller mat eller sömn; jag är ruskans dålig på att själv bete mig regelbundet; det går litet stick i stäv med min natur. Saker som kan regelbundiseras brukar jag över lag tänka på som saker man kan automatisera och programmera, och så löser jag det hellre programmatiskt, där det går. Så inte helt förvånande kom jag till tanken att jag kanske, om jag ville lösa problemet att föra logg över huruvida det är en slemmig-i-halsen dag eller ej, kanske borde bygga något som frågade mig varje dag, till exempel när jag hälsar på någonstans på webben hur landet ligger, och bokför alltsammans centralt. Det skulle nog kunna fungera hyggligt, och kanske i alla fall täcka in uppåt 90% av årets dagar, estimerade jag för mig själv. Så nu återstår egentligen bara att bestämma mig om jag är nyfiken eller ej, och i så fall att bygga det. :-)

Jag bygger rätt mycket saker, så där, på ett infall; härom dagen ett småpyssel för att läsa Nemi-strippar litet bekvämare på webben, och igår ett annat, för att knyta ihop SinFest-sökmotorn (som ruttnat litet) med den nya SinFest-siten. Detta då jag råkade vinna en liten kontinuerlig klurfrågesport och själv blev nästa omgångs lekledare, och behövde gräva fram litet ledtrådsmaterial. Jag undrar hur många ledtrådar folk behöver på sig för att knäcka det -- de första två, vilka vid det här laget redan delgivits, är http://video.google.com/videoplay?docid=2675737184553392255 och http://www.sinfest.net/archive_page.php?comicID=2176 och jag har för närvarande bara fem ledtrådar färdiga, men förmodligen kniper folk dem på det eller färre, för de blir raskt mycket lättare. :-)

Det känns litet ovant att inte ha den här stunden på kvällen allokerad med stillfull och givande konversation om livsfrågor, vilket blivit något av en vana; kanske skulle jag se till att spara mina brevutbyten till så här dags så jag har en liten buffer att ta av, då det blivit en trevlig nästintill-vana. Jag kanske skulle ta en stund med stickningen, och se om jag lyckas byta färg för några varv svart, och kanske hitta mitt mönster, så jag vet vilka breddproportioner jag hade dänkt mig. (En svart tangent, minns jag, är två tredjedelar så lång som en vit tangent, men det är också allt.)