13:01 Sova med vänner
På dagens program står att öva litet mer Mozart-opera från 16 till framåt 19, och sen att få i mig någon slags middag, hemma, ute eller i sällskap helt öppet; det ska bli kul att se hur det faller sig. Är jag riktigt duktig, skulle jag sen företa mig någon slags tvätt inför veckan, framåt nattkvisten. Låt oss hoppas på det bästa.
A propos någonting jag skrev igår, undrade någon om ett ex man sover med så där månne är ett som det inte riktigt är helt slut med, då att sova är något folk inte tycks göra tillsammans med sina vänner. En utmärkt fråga jag påtade ihop ett förhoppningsvis lika gott svar till, under tiden jag alldeles glömde bort att sätta på min frukost. (*tassar ut i köket och slår på den bortglömda risgrynsgröten*)
Vad sova beträffar, är det nog faktiskt bara jag som går från normen litet och gärna sover med mina vänner litet då och då, även om det i praktiken huvudsakligen är väninnor det händer med. Är man bara bekväma kring varann, trivs ihop och läget inte är känsligt (som om väninnan blivit med svartsjuk pojkvän, eller vännen med flickvän som inte är bekväm kring mig), är det hur trevligt som helst. Och "sova" behöver inte utläsas som mer än just sova. (Faktiskt! ;-)
Sova tillsammans behöver inte heller vara mer laddat än att äta middag, eller se en film, eller pyssla tillsammans. Mycket trevligare än att göra på egen hand, och rätt typiskt något som det ändå är lättare att få tillfälle till när man känner varann. Kanske går min trivseltröskel för sådant litet lägre än brukligt, men det trivs jag utmärkt bra med. Det finns så onödigt mycket som är tabu- eller Jante-belagt i det här landet ändå, utan att man spär på det mer själv.
Jag sover fortfarande obehindrat med alla mina ex när jag råkar dem, oräknat hon som jag fått för mig skäms för mycket för att vilja eller våga träffa mig längre. (Och nej, Maya är inte något kärleksintresse; vi var sambos av alla fel skäl och fick ett hyfsat naturligt och bra uppbrott för något år sedan när hon hittade en bra besvarad kärlek. Vår relation hade hunnit bli vänskap mer än kärlek sedan länge, redan då.)
När jag försöker räkna efter hur många jag sovit tillsammans med (ja, som i sova) i samma säng, familjen oräknad, får jag det till två pojkar och åtta flickor, varav fyra ex. Jag tycker det är fint att sova tillsammans, på ungefär samma sätt som det är fint att ta hand om och bry sig om varann. Det är ett nära, avklätt (mer eller mindre, om man ser det riktigt bokstavligt) sätt att förhålla sig till varann som ger samhörighet, bekräftelse och tydliga, kännbara signaler av acceptans, bekvämlighet kring och tillit till varann som annars sällan kommer till konkreta uttryck i vår kultur idag. Vi är så ämlans bra på att hålla vakt kring vår privata sfär, tyvärr.
Vad är vi egentligen rädda för? Jag kan i alla fall ta udden av några potentiella rädslor kring vår egen otillräcklighet, som jag tror många känner kring sexuella umgängen: när man sover med vänner, har man ingenting att bevisa, ratas eller tappa ansiktet för; det handlar inte om sexuell prestation, att leva upp till någonting, eller på andra sätt mätas mot. Du är du, din vän är din vän, man kan ligga och prata till sena timmar, massera, pyssla om och kanske hålla om varann, om man inte är litet skygga för fysisk kontakt. Sen somnar man, och vaknar nästa morgon för eventuellt mer av samma vara, frukost och att upptäcka varandras morgonhumör. På sätt och vis mycket av vad som gör kärleks- och samborelationer till det som är bra med dem, utan en hel del av det som också kan kännas låsande, begränsande eller ett läskigt stort steg med dem.
Det är rätt många saker att ta sig för som ibland gör sig bättre med sällskap än utan. Sova är en av dem.
A propos någonting jag skrev igår, undrade någon om ett ex man sover med så där månne är ett som det inte riktigt är helt slut med, då att sova är något folk inte tycks göra tillsammans med sina vänner. En utmärkt fråga jag påtade ihop ett förhoppningsvis lika gott svar till, under tiden jag alldeles glömde bort att sätta på min frukost. (*tassar ut i köket och slår på den bortglömda risgrynsgröten*)
Vad sova beträffar, är det nog faktiskt bara jag som går från normen litet och gärna sover med mina vänner litet då och då, även om det i praktiken huvudsakligen är väninnor det händer med. Är man bara bekväma kring varann, trivs ihop och läget inte är känsligt (som om väninnan blivit med svartsjuk pojkvän, eller vännen med flickvän som inte är bekväm kring mig), är det hur trevligt som helst. Och "sova" behöver inte utläsas som mer än just sova. (Faktiskt! ;-)
Sova tillsammans behöver inte heller vara mer laddat än att äta middag, eller se en film, eller pyssla tillsammans. Mycket trevligare än att göra på egen hand, och rätt typiskt något som det ändå är lättare att få tillfälle till när man känner varann. Kanske går min trivseltröskel för sådant litet lägre än brukligt, men det trivs jag utmärkt bra med. Det finns så onödigt mycket som är tabu- eller Jante-belagt i det här landet ändå, utan att man spär på det mer själv.
Jag sover fortfarande obehindrat med alla mina ex när jag råkar dem, oräknat hon som jag fått för mig skäms för mycket för att vilja eller våga träffa mig längre. (Och nej, Maya är inte något kärleksintresse; vi var sambos av alla fel skäl och fick ett hyfsat naturligt och bra uppbrott för något år sedan när hon hittade en bra besvarad kärlek. Vår relation hade hunnit bli vänskap mer än kärlek sedan länge, redan då.)
När jag försöker räkna efter hur många jag sovit tillsammans med (ja, som i sova) i samma säng, familjen oräknad, får jag det till två pojkar och åtta flickor, varav fyra ex. Jag tycker det är fint att sova tillsammans, på ungefär samma sätt som det är fint att ta hand om och bry sig om varann. Det är ett nära, avklätt (mer eller mindre, om man ser det riktigt bokstavligt) sätt att förhålla sig till varann som ger samhörighet, bekräftelse och tydliga, kännbara signaler av acceptans, bekvämlighet kring och tillit till varann som annars sällan kommer till konkreta uttryck i vår kultur idag. Vi är så ämlans bra på att hålla vakt kring vår privata sfär, tyvärr.
Vad är vi egentligen rädda för? Jag kan i alla fall ta udden av några potentiella rädslor kring vår egen otillräcklighet, som jag tror många känner kring sexuella umgängen: när man sover med vänner, har man ingenting att bevisa, ratas eller tappa ansiktet för; det handlar inte om sexuell prestation, att leva upp till någonting, eller på andra sätt mätas mot. Du är du, din vän är din vän, man kan ligga och prata till sena timmar, massera, pyssla om och kanske hålla om varann, om man inte är litet skygga för fysisk kontakt. Sen somnar man, och vaknar nästa morgon för eventuellt mer av samma vara, frukost och att upptäcka varandras morgonhumör. På sätt och vis mycket av vad som gör kärleks- och samborelationer till det som är bra med dem, utan en hel del av det som också kan kännas låsande, begränsande eller ett läskigt stort steg med dem.
Det är rätt många saker att ta sig för som ibland gör sig bättre med sällskap än utan. Sova är en av dem.
postad 13:01 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar