04:43 Jordgubbsfrukost klockan tre
Wowowowowowowow-wow!
Att man kan må så oerhört sabla kroppsligt bra!
Jag vaknade upp för sisådär en halvtimme sedan, strax före 03, med en grundmurad känsla av trivsel i precis hela kroppen, ända ut i tårna. Det är tempererat i hela lägenheten, jag är inte törstig men tar mig ett par klunkar vatten ur glaset som stått vid sängen hela sommaren för att det är så lätt att få vattenbrist och jag lätt blir kokhet om nätterna trots att jag inte har något täcke, men inga sådana tendenser idag.
På något vis är jag uppriktigt sugen på att cykla iväg till jobbet för litet tystnadspyssel-och-pill på något, känner jag när jag slår mig ned ett slag på toa och tittar ut genom det öppna fönstret som stått på vid gavel i några veckor undantaget när jag duschar. En mycket lätt nattvind fläktar sakta genom det. Det är arton grader utomhus. Det är kanske tjugo inomhus. Det är perfekt. Det är tyst.
Hur har jag egentligen pysslat om mig själv för att må så här tokigt bra? Vad åt jag till middag? Ah, den jättekryddiga chilli con carnen jag höftade ihop utan paprika, för att jag för tredje gången glömt köpa. Det kanske är bra med kryddig mat? Jag tog en hel näve torkad Provence ur den där jättepåsen blandade kryddor som aldrig kommer ta slut och smulade i, tre vitlöksklyftor, massor och åter massor av cayennepepparn som måtte ha passerat bäst före för att den knappt smakar någonting alls, ett bra strössel grovkornig svartpeppar, en tärning köttbuljong, fyra hekto köttfärs, en hackad lök, ett halvkilo krossad tomat, en burk vita bönor, litet paprikapulver och ett moln chillipulver. En deciliter ris att koka upp till det. Egentligen blev det inte så där fantastiskt gott, men kanske kryddorna gjorde nytta? Jag känner knappt igen mig, så kry och pigg och uppity känns det.
Eller så var det bara något så där enkelt som att somna på helt rätt sätt. Kvällen var egentligen stadd åt att bli litet lösviktskel, litet småprat och smålyx, avverka sista halvan av lemon curd-gräddtårtan med chokladflarn som Nilsson lämnat kvar härom dagen när jag bjöd in honom på Biff Rydberg och så, men orutinerad post-Arvika-vattenbrist hade drabbat kelet, så hon hade så där litet i sista stund avböjt med en kraftig dos illamående på sin lott i stället. När jag till slut hade mättnat på att pjoska med henne för att i alla fall truga i henne några glas vatten hon inte skulle ha kommit för sig att sätta i sig på egen hand och kände mig litet allmänt dåsig men inte sömnfärdig, tog jag med mig boken ut på balkongen och lade mig i hängmattan och läste en stund medan kvällen blev natt. När det blev för mörkt för att urskilja ordbilder utan nämnvärd ansträngning gick jag in och lade mig på sängen med sänglampan i stället, och när orden flöt ihop av ren trötthet lade jag boken åt sidan, släckte lampan och somnade. Jag minns inte när jag somnade så mjukt temponedtrappat utan kel senast, men det kan röra sig om år tror jag.
Jag är sugen på en riktigt fräsch frukost, och de välmognade jordgubbarna jag köpte igår ler lyckligt mot mig i kylskåpet. Så oerhört givet, tänker jag, och slår mig ned med fruktkniv (en svampkniv, egentligen), tallrik, jordgubbar och påsen jag lagt dem i och börjar klyva och snoppa på bästa sätt, en ädel konst som går ut på att förädla fram det riktigt lyxiga ur det vackra råämnet. Man fattar gubben i ena handen, gör ett cirkelsnitt över kortsidan från blast till blast, separerar halvorna en smula med fingrarna och ser om man lyckats frilägga den lilla vitare förlängningen av blasten eller ej. Har man det, är det bara att vrida av halvorna från blastbasen och lägga i tallriken, och i annat fall lägger man två små snitt i vinkel för att lyfta ut den ur den eller de halvor den ännu sitter kvar i. (Är gubben illa sargad eller bitvis omogen, brukar jag snitta bort det innan sagda procedur, och oftast äta upp den snarare än lägga i resultatskålen; där vill man ju ha en jämn hög kvalitet på smaken, utan sura eller överdrivet övermogna gubbar.)
Tillför önskade tillbehör, avnjut. I mitt fall socker och grädde, mina egna favoriter till denna läckerhet till sommarhyllning.
Att man kan må så oerhört sabla kroppsligt bra!
Jag vaknade upp för sisådär en halvtimme sedan, strax före 03, med en grundmurad känsla av trivsel i precis hela kroppen, ända ut i tårna. Det är tempererat i hela lägenheten, jag är inte törstig men tar mig ett par klunkar vatten ur glaset som stått vid sängen hela sommaren för att det är så lätt att få vattenbrist och jag lätt blir kokhet om nätterna trots att jag inte har något täcke, men inga sådana tendenser idag.
På något vis är jag uppriktigt sugen på att cykla iväg till jobbet för litet tystnadspyssel-och-pill på något, känner jag när jag slår mig ned ett slag på toa och tittar ut genom det öppna fönstret som stått på vid gavel i några veckor undantaget när jag duschar. En mycket lätt nattvind fläktar sakta genom det. Det är arton grader utomhus. Det är kanske tjugo inomhus. Det är perfekt. Det är tyst.
Hur har jag egentligen pysslat om mig själv för att må så här tokigt bra? Vad åt jag till middag? Ah, den jättekryddiga chilli con carnen jag höftade ihop utan paprika, för att jag för tredje gången glömt köpa. Det kanske är bra med kryddig mat? Jag tog en hel näve torkad Provence ur den där jättepåsen blandade kryddor som aldrig kommer ta slut och smulade i, tre vitlöksklyftor, massor och åter massor av cayennepepparn som måtte ha passerat bäst före för att den knappt smakar någonting alls, ett bra strössel grovkornig svartpeppar, en tärning köttbuljong, fyra hekto köttfärs, en hackad lök, ett halvkilo krossad tomat, en burk vita bönor, litet paprikapulver och ett moln chillipulver. En deciliter ris att koka upp till det. Egentligen blev det inte så där fantastiskt gott, men kanske kryddorna gjorde nytta? Jag känner knappt igen mig, så kry och pigg och uppity känns det.
Eller så var det bara något så där enkelt som att somna på helt rätt sätt. Kvällen var egentligen stadd åt att bli litet lösviktskel, litet småprat och smålyx, avverka sista halvan av lemon curd-gräddtårtan med chokladflarn som Nilsson lämnat kvar härom dagen när jag bjöd in honom på Biff Rydberg och så, men orutinerad post-Arvika-vattenbrist hade drabbat kelet, så hon hade så där litet i sista stund avböjt med en kraftig dos illamående på sin lott i stället. När jag till slut hade mättnat på att pjoska med henne för att i alla fall truga i henne några glas vatten hon inte skulle ha kommit för sig att sätta i sig på egen hand och kände mig litet allmänt dåsig men inte sömnfärdig, tog jag med mig boken ut på balkongen och lade mig i hängmattan och läste en stund medan kvällen blev natt. När det blev för mörkt för att urskilja ordbilder utan nämnvärd ansträngning gick jag in och lade mig på sängen med sänglampan i stället, och när orden flöt ihop av ren trötthet lade jag boken åt sidan, släckte lampan och somnade. Jag minns inte när jag somnade så mjukt temponedtrappat utan kel senast, men det kan röra sig om år tror jag.
Jag är sugen på en riktigt fräsch frukost, och de välmognade jordgubbarna jag köpte igår ler lyckligt mot mig i kylskåpet. Så oerhört givet, tänker jag, och slår mig ned med fruktkniv (en svampkniv, egentligen), tallrik, jordgubbar och påsen jag lagt dem i och börjar klyva och snoppa på bästa sätt, en ädel konst som går ut på att förädla fram det riktigt lyxiga ur det vackra råämnet. Man fattar gubben i ena handen, gör ett cirkelsnitt över kortsidan från blast till blast, separerar halvorna en smula med fingrarna och ser om man lyckats frilägga den lilla vitare förlängningen av blasten eller ej. Har man det, är det bara att vrida av halvorna från blastbasen och lägga i tallriken, och i annat fall lägger man två små snitt i vinkel för att lyfta ut den ur den eller de halvor den ännu sitter kvar i. (Är gubben illa sargad eller bitvis omogen, brukar jag snitta bort det innan sagda procedur, och oftast äta upp den snarare än lägga i resultatskålen; där vill man ju ha en jämn hög kvalitet på smaken, utan sura eller överdrivet övermogna gubbar.)
Tillför önskade tillbehör, avnjut. I mitt fall socker och grädde, mina egna favoriter till denna läckerhet till sommarhyllning.
postad 04:43 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar