01:37 En stackars dörrknackare

Det ringer på dörren. En herre som skulle kunna vara ett religiöst ombud, en tevepejlare eller en representant från kommunen som vill köpa min mack för att det ska byggas en ny motorväg bekänner flagg: han är från hyresgästföreningen. De söker nya medlemmar, och mannen med anteckningsblocket förklarar sig ringa på för att det står i deras papper att jag inte redan är med i föreningen. Det stämmer, och det stämde senast de ringde på för några år sedan med.

Jag ger nog inga riktigt bra signaler, för det ligger något uppenbart över situationen vi båda tycks känna, som säger att jag nog heller inte är på väg att bli medlem i mannens hyresgästförening, där jag står i min morgonrock och låter honom mala på ett slag, för att få pitcha några anledningar att gå med jag kan neka till, så han med gott samvete kan gå för att jag i alla fall inte nekar någonting jag inte vet vad det handlar om. Och vi vet nog båda två att det inte riktigt behövs, men en del spel för gallerierna är likafullt bekvämare att spela än stryka ett streck över, om man ändå inte har akuta brådskor att ombesörja, så vi spelar vårt spel.

Vi säger adjö, och jag tackar mannens lyckliga stjärna för att jag inte är mer road av att ta isär folks argumentation för att förlöjliga dem, även om min inre cyniker maler på en stund efteråt, i brist på någonting bättre att göra. Och jag tycker litet synd om mannen, och hans hyresgästförening, vilka inte förgyllt min bosituation mätbart med sin existens. Cynikern påpekar förtjust att för en blygsam extra fast utgift om 70 kronor i månaden skulle jag kunna bli medlem i denna facila organisation, vilken nyss förhandlat med Stångåstaden om att sänka hyran och därmed mina fasta utgifter för mitt boende. Men förhandlingarna avbröts, tydligen; företaget lämnade bordet, varför denne herre nu gick omkring och sökte värva litet nya medlemmar, för att ha mer att komma med i sina förhandlingar.

Det kan inte vara roligt att gå omkring och knacka dörr med en så klen sales pitch, i synnerhet inte med en så ärlig uppsyn. Jag hoppas han i alla fall hade en varm och go' familj att komma hem till efteråt.

Jag bör låta bli att laga pannkakor när det börjar sina i skafferiet och affärerna har stängt, och i stället ge mig på en köttfärssås eller så. Jag blir så deppig framåt kvällskvisten på en sats pannkaka när sockret väl gått ur kroppen, och triggar inte på förloppet förrän det redan passerat och klockan är över midnatt. Och det är att slösa bort en hel kväll, i alla fall om jag är ensam.