16:46 Samtal med en främmande karl

Det är inte så ofta jag hamnar i sammanhang där jag språkar med en främmande karl (A) som jag inte tagit kontakt med själv (B), än mindre (C) som egentligen inte tagit kontakt med mig heller. Men ibland syr en tredje part (D) ihop det så, och som det nästan aldrig händer, och som D var Felicia, som jag gillar starkt (jag vet inte om det var min fumlighet i telefon eller någon slags slump som gav mig sällskapet, men i efterhand, efter att ha sneglat in i de tankerum jag inte sett upfront, tippar jag lätt på intelligent matchmakingkompetens), var jag inte direkt sen att nappa, då jag heller inte hade särskilt mycket vettigt att ta mig för medan jag väntade på min buss hem. Och inte var det fy skam att få se och krama om henne ett slag heller, även om schemat var litet tajt för hennes del, stadd annorstädes.

Det påminde mig om hur mycket jag har att kvar lära om att diskutera saker på områden jag inte brukar prata om, med människor som dels har andra perspektiv än mig (flertalet, till samtliga), dels andra åsikter, och dels inte grundat före med mer än kanske som bäst en ytligare förståelse för mig, mina perspektiv, åsikter, och/eller hur jag kommit till dem, eller hur min begreppsapparat fungerar och arbetar med idéer. Självklarheter, tycker nog de allra flesta som läser det här (och jag med er, därtill) -- det är alladera saker man inte kan förutsätta i ett godtyckligt valt sammanhang ur mängden, där bara en främmande person är given.

Men det kanske intressantare att observera, är att det är något mycket sällsynt att just den situationen inträffar i mitt liv. Det är väldigt sällan jag hamnar i någon situation i samtal med någon litet halvt godtycklig människa på tu man hand, där vi inte båda har aktivt valt varandras sällskap, på grundval av insikter och förståelser för åtskilliga, kanske flertalet, eller rentav samtliga de där sakerna. En umgängesvalets urvalsprocess, från tämligen meritokratiska grunder och ett slags ömsesidigt intellektemotionellt russinplockande; litet som motsvarande processer och ritualer vi tillämpar inför könsumgänge, men här mer mentalt. Är det troligt att vi kommer ha tokigt bra utbyte av varann, och hur och vart bör vi sikta för att ha bäst intellektuell sex tillsammans, månntro? Sådant där som liksom utgör de grundläggande studiefokusen inför ett bejakande av en specifik individ man vill bjuda in sig till och bjuda in i sig själv, eller engagera i någon specifik aktivitet.

Polvändning gentemot det motsatta förhållandet, med en rätt godtyckligt vald person, där frågan är mer ”hur har man hygglig sex med en helt slumpmässigt vald person?”. Jag tror väl inte att vi direkt misslyckades -- det var en fin dag för promenad genom ett soligt Stockholm, vi tog en tur förbi stadshuset för initialt handtvättande i en fontän, köpte två kulor sorbet (jag) och en kula potatismos (min karismatiske medpromenör, vilket erhölls gratis), promenerade utmed Karlbergs kanal genom fin prunkande växtlighet, landade ett slag vid ett vattenspel som bodde i Tegnérlunden, och valsade mot cityterminalen, under loppet av ett par timmar, under prat om ditt och datt. Det var rätt trivsamt, men när vi kom in på ämnet politik, som nog var hans forte mer än mitt, föll i alla fall mina bidrag rätt platt. Jag finner mig rätt dålig på att återge tankar jag tagit till mig innan jag har framlagt dem väldigt många gånger i olika sammanhang eller till olika människor.

Mina dagboksskriverier idisslar sålunda många ting om och om igen, som en senildement automaton (agh, ord?), från blott blygsamt förändrade infallsvinklar och angreppspunkter varje gång, medan mina hjärtefrågor stöts och blöts mot andra intryck eller infall som kallar upp dem på scen igen. You know the drill; kärlek, kel, förväntningar, att välja sin framtid genom att välja vad man tror och inte tror på, den eviga screeningprocessen i att övertyga andra om sina intentioner så de vågar släppa in en under sitt skal, genom att vara starkt beräknelig och vara den de vill ha där, och alla andra saker som brukar kriga här om och om och om igen. Jag övar mig, samtidigt som jag vill dela med mig av mina tankar till er alla, att själv plocka upp dem, stuva om, bygga nytt, kasta tillbaka en egen tolkning, kritikutsätta, be mig snåra ut något suddigt trasselhörn jag kapitalt misslyckats skildra, och så vidare -- under tiden jag egentligen tycker att jag borde göra ett mycket bättre jobb att skingra allt abstraktionskladd för er och mig själv till renare toner utan brus, men i min lättja och vilja att få något ur mig alls, låter bli, och är någorlunda nöjd med att i alla fall hålla processen igång i ett litet lägre tempo.

Jag tror det smög in en massa prestige och försvar kring att rättfärdiga oss emellan litet inkompatibla tankar eller drömmar, frampå sluttampen; i alla fall jag hade nog varit betjänt av ett mål mat därikring -- så eventuellt var avskedstonen litet i fallande, och jag lyckades prestera ett farväl som låg precis i mittpunkten mellan en kram, en handskakning, ett hej då och tack för trivsamt sällskap, och ett vint knippe surmulet obearbetat trassel i huvudet om hur vi landat precis där, utan att det blev just något av endera alls -- och mer av ett tankspritt nu går vi åt varsitt håll, efterhärmandes Felicias, för dagen, vedergulliga totala brist på skärpa i riktad handling. Jag tror jag överglänste henne med besked i detta högst fallerade avsked, men förmodligen föga skada skedd. :-)

Så här i efterhand, har jag gjort ett sådant där *snegl* jag brukar vinnlägga mig om att ha gjort på förhand, så jag vet en massa kul ställen att gräva i en person på för att hitta guld att få sig presenterat och leka med, så jag har, för ovanlighets skull, hittat en lekkamrat på min egen sida om könsstängslet, att inordna i alla kul tankar och perspektiv, att bistå med filandet på begreppsapparat, tankesystem och annat smått och gott, framöver, medan jag koloniserar nya tankerum och stuvar om i mina gamla. Det har dykt upp nya begrepp på kartan de senaste dygnens vistelse i Stockholm bland nära kära jag ännu inte hade mött i måndags morse; relationsanarki, inte minst, och det är för stunden ett tokigt bra, och vansinnigt underbart intellektuellt lösaktigt, emotionellt varmt, liv jag slammat upp från botten med ett par uppenbart kloka handvändningar kring den lilla idékärnan "jag vet; jag åker ut och hälsar på folk jag inte träffat, men övertygat mig om som människor jag skulle tycka om!".

Chansen är liksom rätt stor att människor man bejakar, utan ett spår av att försöka bura in dem, även låter en hälsa på i sina hem, laga gemensam middag, prata kopiösa mängder strunt, övernatta, äta frukost, och kanske till och med pyssla om dem, om de inte lagt sig i träda på det planet och är måna om att inte vakna upp i akut skenande närhetstörst när fördämningen brister och kroppen minns att den har rätt till kärleksfull beröring. Ingen sex, men herrejävlar så mycket bättre bang for the buck i trivsel per investerad dag. En Eriksgata genom land och liv, med korta anhalter hos människor att väva in i hjärtat, utan behov att konkurrera med varann om någonting alls, utan agenda om att fånga dem, eller i hymens band binda dem. Helt enkelt bland det bästa jag någonsin gjort, och en semester värdig mina tycken.

Det är en smula pyssligt att bekämpa alla sina år som introvert, men det är ruskigt belönande, när man träffar så här jäkla rätt, gång efter annan. Jag blir allt bättre på att omge mig med bra skit, och se dem jag älskar hjälpa till med vad de själva ser att jag nog skulle tycka om. Det är fantastiskt att upptäcka och bekanta sig med positiva spiraler, som skenar uppåt framåt, snarare än negativa nedåt bakåt. Och ändå sitter så många så envist fast i de senare; det trygga nedåtgående, fallande, på förhand förlista, uppgivna som vet att det alltid finns någonting att hysa sorg, bitterhet eller cynism kring, lika starkt som jag vet det exakt lika sanna att det alltid finns någonting att hysa glädje, tillfredsställelse och lycka kring. Det handlar faktiskt mer om hur man vill leva och vart man vill komma, än tingens ordning.

Och känn dig inte hotad att bli konverterad, eller nödgad eller ens välkommen att konvertera mig; var och en bör välja sida själv, och bejaka den efter eget hjärta. Gillar man min värld, läser man förstås de tomtebloss jag själv planterar, föredrar man den andra, väljer man en annan diet. Jag har hört att Gardell ska vara bra, till exempel, på att förmedla den motstående och kompatibla sanningen att allt förr eller senare går åt pipsvängen. För det gör det, om du pekar ditt tankefokus ditåt. Men jag hoppas du låter bli. Även om du kanske är nyfiken på vad Gardell levt i för intellekmotionell världsbild. Ta på dig ett mentalt försvar så det inte rötar sönder dig om du ger dig på att läsa det, bara, om jag får råda.