23:06 Apelsinjuiceintermezzo
Jag hade ett litet apelsinjuiceintermezzo i förmiddags.
Om man ställt ifrån sig ett välskakat öppnat apelsinjuicepaket, ska man inte reflexmässigt skaka det ordentligt igen, strax innan man häller upp ett glas då man litet senare återvänder till brottsplatsen. Det är det här som är nackdelen med att tycka så väldigt mycket om apelsinjuice, och att vara disträ. Sådana där insikter kommer naturligt för er andra, medan vi disträa apelsinjuiceoholister får lära oss det i mer konkret, empirisk form.
Sedan gick det plötsligt inte att skriva a:n. Och efter en stund heller inte s. Så gav också alt+tab upp, och när först i och sen w inte ville vara med längre, och jag med mycket slit och klipp och klistra uppdaterat en inaktuell dokumentationssida på mozilla development center, vilken rakryggat proklamerat att javascripts sorteringsalgoritm är stabil (vilket är något den en gång i tiden var, men i fallet mozilla eller firefox inte varit sedan 2003) -- stängde jag av datorn, tog ut tangentbordet i köket, plockade isär det i atomer, stoppade in allt utom elektroniken i diskmaskinen (tangentbordstoppar ser ganska lustiga ut, när de ligger huller om buller i bestickstället), slog på den på ett 40 graders halvtimmesprogram avsett att diska glas med och for till jobbet. Jag har på känn att jag kommer använda det där programmet oftare till att rengöra tangentbord än att diska glas. Räkningen hittills är i alla fall ett noll till tangentborden, på tre-fyra år.
Det ska bli litet spännande att se vad som fungerar när jag väl låtit allting torka något dygn eller så och satt ihop det igen. Kanske är det här det utmärkta tillfället jag väntat på att få lägga löjliga mängder pengar på ett DiNovo? Eller så väntar jag med det tills grisar kan flyga och dinovo spelar boll med familjen äppeldatorer, som jag är sugen på att byta upp mig till snart. I synnerhet som jag har en känsla av att mitt stryktåliga KeyTronic kommer fungera prima igen, och vara glatt över vårstädningen, som i år sålunda blev bra många gånger rejälare än att bara bre ut en tidning på ett plant, hårt underlag, fatta tangentbordet i sidorna med båda händerna, vända det upp-och-ned och så med kraft och berått mod dunka dess panna många gånger hårt i tidningen (så att tangenterna inte tar stryket -- syftet är att allt objudet innanmäte ska rasa ut genom springorna mellan tangenterna).
Och det behövdes nog; det är otäckt, hur mycket hår och annat bôs som hamnar i ett tangentbord efter något eller några års flitig användning. Redan ovan beskrivna, litet lindrigare, städning, brukar producera en rätt läskig tidningsfull räligheter, och nu var varje tangent loss så hela tangentbordets koloni dust puppy-material exponerades, på en och samma gång. Och det hade räckt till både en och två välmående dust puppies, vill jag lova.
Kanske passar jag på att inte sätta ihop det där tangentbordet på hela månaden, och ser till att sitta på jobbet för allt datande resten av arbetsveckan ut, i stället; det är nog bra på alla möjliga sätt. Jag kanske får litet gjort, och så blir det väl torkat. Det vore ju definitivt fusk att gräva fram något annat tangentbord, i alla fall. Usch, ja. Vi får se hur mycket nätsocialiserande det blir den närmsta tiden.
Om inte förr, ses vi i maj, go'vänner! :-)
Om man ställt ifrån sig ett välskakat öppnat apelsinjuicepaket, ska man inte reflexmässigt skaka det ordentligt igen, strax innan man häller upp ett glas då man litet senare återvänder till brottsplatsen. Det är det här som är nackdelen med att tycka så väldigt mycket om apelsinjuice, och att vara disträ. Sådana där insikter kommer naturligt för er andra, medan vi disträa apelsinjuiceoholister får lära oss det i mer konkret, empirisk form.
Sedan gick det plötsligt inte att skriva a:n. Och efter en stund heller inte s. Så gav också alt+tab upp, och när först i och sen w inte ville vara med längre, och jag med mycket slit och klipp och klistra uppdaterat en inaktuell dokumentationssida på mozilla development center, vilken rakryggat proklamerat att javascripts sorteringsalgoritm är stabil (vilket är något den en gång i tiden var, men i fallet mozilla eller firefox inte varit sedan 2003) -- stängde jag av datorn, tog ut tangentbordet i köket, plockade isär det i atomer, stoppade in allt utom elektroniken i diskmaskinen (tangentbordstoppar ser ganska lustiga ut, när de ligger huller om buller i bestickstället), slog på den på ett 40 graders halvtimmesprogram avsett att diska glas med och for till jobbet. Jag har på känn att jag kommer använda det där programmet oftare till att rengöra tangentbord än att diska glas. Räkningen hittills är i alla fall ett noll till tangentborden, på tre-fyra år.
Det ska bli litet spännande att se vad som fungerar när jag väl låtit allting torka något dygn eller så och satt ihop det igen. Kanske är det här det utmärkta tillfället jag väntat på att få lägga löjliga mängder pengar på ett DiNovo? Eller så väntar jag med det tills grisar kan flyga och dinovo spelar boll med familjen äppeldatorer, som jag är sugen på att byta upp mig till snart. I synnerhet som jag har en känsla av att mitt stryktåliga KeyTronic kommer fungera prima igen, och vara glatt över vårstädningen, som i år sålunda blev bra många gånger rejälare än att bara bre ut en tidning på ett plant, hårt underlag, fatta tangentbordet i sidorna med båda händerna, vända det upp-och-ned och så med kraft och berått mod dunka dess panna många gånger hårt i tidningen (så att tangenterna inte tar stryket -- syftet är att allt objudet innanmäte ska rasa ut genom springorna mellan tangenterna).
Och det behövdes nog; det är otäckt, hur mycket hår och annat bôs som hamnar i ett tangentbord efter något eller några års flitig användning. Redan ovan beskrivna, litet lindrigare, städning, brukar producera en rätt läskig tidningsfull räligheter, och nu var varje tangent loss så hela tangentbordets koloni dust puppy-material exponerades, på en och samma gång. Och det hade räckt till både en och två välmående dust puppies, vill jag lova.
Kanske passar jag på att inte sätta ihop det där tangentbordet på hela månaden, och ser till att sitta på jobbet för allt datande resten av arbetsveckan ut, i stället; det är nog bra på alla möjliga sätt. Jag kanske får litet gjort, och så blir det väl torkat. Det vore ju definitivt fusk att gräva fram något annat tangentbord, i alla fall. Usch, ja. Vi får se hur mycket nätsocialiserande det blir den närmsta tiden.
Om inte förr, ses vi i maj, go'vänner! :-)
postad 23:06 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar