23:58 Aktivera!
Härom dagen lyssnade jag genom en podcast -- ett nuord för hemgjort nätradioprogram, för det mesta konsumerat närhelst det passar konsumenten -- där Jon Udell (en karl som ibland leker med samma slags idéer och IT-legoklossar jag själv leker med på fritiden) pratade med en annan tvärnörd om att låna tankar och idéer från mikrobiologin till det datavetenskapliga fältet, och se hur de tar sig ut där.
Det var strax över en halvtimme långt, och jag satt som klistrad och formligen frossade i cellulär mikrobiologi igen. Man kanske skulle smita in på några av teknisk biologis föreläsningar och tjyvtrivas litet, någon gång ibland? Till skillnad från alla TBI:arna, som väl mestadels får förmodas sitta på sina föreläsningar och slåss med sömnigheten, under det mördande engagemangdödande oket att tvingas sätta i sig alltsammans, svälja och kunna kräka upp tillräckligt mycket i nog gott skick på nästföljande tentamen. Antar jag. I alla fall kändes det oftast så då jag själv läste på D, och det banades fram genom högre ordningens matematik och alltsammans var tvunget att fara rakt in och sätta sig i förståelsecentrum, kunna upprepas och praktiseras under andra omständigheter.
Det blev så trångt bland abstraktionerna, när alla var tvungna att sätta sig samtidigt. Nu suger jag i mig saker en tugga i taget, när jag råkar komma i kontakt med dem och när intresset pockar, och det är ett mycket lyxigare sätt att lära som jag tycker bättre om. Fast jag har nog svultit mig litet, att döma av min nu illa dolda fascination för biologin.
Och någonstans i alltsammans, lade sig en liten ensam snöflinga på min nästipp, smälte och rann ned för kinden i en liten, liten rännil. Det där med att leta efter en kramig flicka är nog rätt dumt, ändå; det mesta man kan krama brukar tycka om det, när allt kommer omkring, men hjärnor är det mer ont om. Sådana där som skriver egna böcker, översätter andras, eller forskar på spännande saker, eller kan löjligt mycket om medicin, om kartografi, astronomi, arkeologi eller någonting annat kul. Dessutom är det löjligt att slösa tid på att leta; passar man på att leva litet grand på autopilot i stället i någon eon, slår de ned som meteoritregn, och man ska vara bra fumlig för att inte få i alla fall någon av dem i skallen, förr eller senare. Vet jag ju, när allt kommer omkring. Bara man inte håller sig inomhus hela tiden.
Litet mindre inomhus lika med litet mer liv lika med litet fler roliga människor man springer omkull, och ibland får roliga Polisskolan-i-Miami-scener med. För att inte tala om hur kul man har. Det var förresten Taizé-mässa i Tomaskyrkan idag; sådana är alltid trevliga, hur oreligiös man än är, och idag var inget undantag. Jag var ensam tenor, och Harri var ensam bas, och vi satt intill varann på en kyrkbänk och bräkte på något alldeles fasligt vackert. Det var skönt att vi inte sjöng några nya låtar just idag -- vi höll oss båda mitt i respektive stämma och det klingade alldeles jättebra. Mums.
I pausen mellan förövning och nu börjar vi, stod vi och tjôtade om namn, kören och tidigare medlemmar som tydligen var med i samma tangokurs som han, och jag fick höra en massa kul saker om tango jag inte visste.
På fredag är det Lindyhop-show på Sagateatern med Harlem Hot Shots, som gästar Rhythm & Swing här, och efter det är det litet pröva-på-lek, samma kväll. Jag har en lös plan på att bli biten och gå ned mig i dansträsket, efter att ha hört litet kul via en bekant från en bekants bekant, som redan gått ned sig. I synnerhet som Lindy hop, eller Jittebugg som det fortfarande helt inkorrekt heter i mig, är kul, och dansas till -- jajjemen! -- 40-talsswing; Duke Ellington, Count Basie, eller ibland modernare jazz. Jag vet; det är nog redan kört för mig, men med litet tur krockar det inte med mina kör-torsdagar. Vi får väl se; först ska det få en chans att ge mersmak på fredag. Om jag bara lyckas fixa biljett, vilket borde bli morgondagens Åtagande.
Jag borde fixa biljett till Lihkören × Riltons Vänners koncert också, som borde gå av stapeln nu i dagarna med, kanske nästa måndag eller tisdag eller så. Och i helgen är det de sista två operaföreställningarna av Figaros Bröllop före sommaruppehållet; vi får hoppas att min röst repat sig färdigt tills dess. Och gärna att jag lär mig septetten med, men det kanske inte är lika stor chans. :-] Det ger sig.
Det är rätt stackat med events som kommer nedsinglande. Jag har någon slags känsla av att det där med singelskap är något man kan singla slant om för min del, var jag är om någon månad eller så, hur stiltje det än varit där en tid nu. Igen: det ger sig.
Men händer det inte något på den fronten, kanske jag går med i Mensa. Det borde finnas ett intressant hjärngalleri där att nosa på. En del av dem borde till och med vara flickor.
Det var strax över en halvtimme långt, och jag satt som klistrad och formligen frossade i cellulär mikrobiologi igen. Man kanske skulle smita in på några av teknisk biologis föreläsningar och tjyvtrivas litet, någon gång ibland? Till skillnad från alla TBI:arna, som väl mestadels får förmodas sitta på sina föreläsningar och slåss med sömnigheten, under det mördande engagemangdödande oket att tvingas sätta i sig alltsammans, svälja och kunna kräka upp tillräckligt mycket i nog gott skick på nästföljande tentamen. Antar jag. I alla fall kändes det oftast så då jag själv läste på D, och det banades fram genom högre ordningens matematik och alltsammans var tvunget att fara rakt in och sätta sig i förståelsecentrum, kunna upprepas och praktiseras under andra omständigheter.
Det blev så trångt bland abstraktionerna, när alla var tvungna att sätta sig samtidigt. Nu suger jag i mig saker en tugga i taget, när jag råkar komma i kontakt med dem och när intresset pockar, och det är ett mycket lyxigare sätt att lära som jag tycker bättre om. Fast jag har nog svultit mig litet, att döma av min nu illa dolda fascination för biologin.
Och någonstans i alltsammans, lade sig en liten ensam snöflinga på min nästipp, smälte och rann ned för kinden i en liten, liten rännil. Det där med att leta efter en kramig flicka är nog rätt dumt, ändå; det mesta man kan krama brukar tycka om det, när allt kommer omkring, men hjärnor är det mer ont om. Sådana där som skriver egna böcker, översätter andras, eller forskar på spännande saker, eller kan löjligt mycket om medicin, om kartografi, astronomi, arkeologi eller någonting annat kul. Dessutom är det löjligt att slösa tid på att leta; passar man på att leva litet grand på autopilot i stället i någon eon, slår de ned som meteoritregn, och man ska vara bra fumlig för att inte få i alla fall någon av dem i skallen, förr eller senare. Vet jag ju, när allt kommer omkring. Bara man inte håller sig inomhus hela tiden.
Litet mindre inomhus lika med litet mer liv lika med litet fler roliga människor man springer omkull, och ibland får roliga Polisskolan-i-Miami-scener med. För att inte tala om hur kul man har. Det var förresten Taizé-mässa i Tomaskyrkan idag; sådana är alltid trevliga, hur oreligiös man än är, och idag var inget undantag. Jag var ensam tenor, och Harri var ensam bas, och vi satt intill varann på en kyrkbänk och bräkte på något alldeles fasligt vackert. Det var skönt att vi inte sjöng några nya låtar just idag -- vi höll oss båda mitt i respektive stämma och det klingade alldeles jättebra. Mums.
I pausen mellan förövning och nu börjar vi, stod vi och tjôtade om namn, kören och tidigare medlemmar som tydligen var med i samma tangokurs som han, och jag fick höra en massa kul saker om tango jag inte visste.
På fredag är det Lindyhop-show på Sagateatern med Harlem Hot Shots, som gästar Rhythm & Swing här, och efter det är det litet pröva-på-lek, samma kväll. Jag har en lös plan på att bli biten och gå ned mig i dansträsket, efter att ha hört litet kul via en bekant från en bekants bekant, som redan gått ned sig. I synnerhet som Lindy hop, eller Jittebugg som det fortfarande helt inkorrekt heter i mig, är kul, och dansas till -- jajjemen! -- 40-talsswing; Duke Ellington, Count Basie, eller ibland modernare jazz. Jag vet; det är nog redan kört för mig, men med litet tur krockar det inte med mina kör-torsdagar. Vi får väl se; först ska det få en chans att ge mersmak på fredag. Om jag bara lyckas fixa biljett, vilket borde bli morgondagens Åtagande.
Jag borde fixa biljett till Lihkören × Riltons Vänners koncert också, som borde gå av stapeln nu i dagarna med, kanske nästa måndag eller tisdag eller så. Och i helgen är det de sista två operaföreställningarna av Figaros Bröllop före sommaruppehållet; vi får hoppas att min röst repat sig färdigt tills dess. Och gärna att jag lär mig septetten med, men det kanske inte är lika stor chans. :-] Det ger sig.
Det är rätt stackat med events som kommer nedsinglande. Jag har någon slags känsla av att det där med singelskap är något man kan singla slant om för min del, var jag är om någon månad eller så, hur stiltje det än varit där en tid nu. Igen: det ger sig.
Men händer det inte något på den fronten, kanske jag går med i Mensa. Det borde finnas ett intressant hjärngalleri där att nosa på. En del av dem borde till och med vara flickor.
postad 23:58 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar