15:24 Operation Figaro Completed

Lördagkvällens föreställning gick fint, och operasällskapsfestmiddagen som stökades ihop med ett långbord på scen därefter blev en gemytlig och ganska lugn tillställning som nog var slut före midnatt. Slumpmässigt fri placering råkade leda till att det blev ett hål på min ena sida som det ett par gånger kändes som att det skulle ha suttit någon i, men mestadels var det prat och glam, och vederbörande hade förhoppningsvis ett riktigt bra ettårskalas i stället.

Sen bar det hem med en liten påse svettiga sjuttonhundratalsattiraljer; vita strumpbyxor, vit skjorta och vitt krås med sminkrand på; that sort of thing, som jag särskilt planerat in att tvätta under natten för att få göra även den sista föreställningen i rena kläder. Det var skönt, även om jag passade på att göra all annan tvätt i hushållet samma natt, och inte duschat och kommit i säng förrän efter klockan fem.

Så det var ett ganska yrvaket kolli som masade sig iväg genom solvädret till söndagens föreställning, något efter ett, och när jag väl var framme i sminkösskrubben på nedre botten av domkyrkans församlingshem och pratade litet med folk var det inte utan att Ulla (min körledare, vilken smugit in mig i truppen) blev en smula orolig att jag gått och förkylt mig, så kraxigt basig lät jag tydligen. Stämningen lättade något när jag kom på att det var det första jag sagt under dagen, och meddelade det.

På med scenklädsel lämpad en slottstjänare, och så ut en vända till Kikkobar för att köpa litet sushilunch, eller frukost, vilket liksom under lördagen rönte mången förvånad huvudvridning på stan. På Kikkobar var personalen vid det här laget redan tillvand. Tillbaka, uppsjungning, smink (och då jag inte kommit på tanken att raka mig, fick jag ett för dagen extra accentuerat skägg i stället, vilket visade sig passa rentav bättre än tidigare föreställningars mer skrattmåslika skepnad), och rätt vad det var satt orkestern på plats och vässade instrumenten.

Det blev en mycket värdig finalföreställning, och busades tillbörligt med varann på scen; i första akten tog vid med oss en hund som inte varit inregisserad tidigare, vilket rönte stor munterhet från alla parter. (Och för denna bejublade operapremiär erhöll Satchmo en finfin skiva prickig korv från mellanaktsfikabordet.) I aktpausen pressade jag Kalle (åt vilken jag reserverat sista biljetten) på allt om hur Lindyhoppandet jag missat under lördagen varit. Det lutar litet åt att vi kanske ger oss på nybörjarkursen till hösten, båda två. Och så stötte jag på Håkan, som tidigare varit med i min kör, och inte känt igen mig i sminket. :-)

Resten av kvällen rundades av med ett gemensamt matbygge med Maya till sena timmar i låglågt tempo (för vi var båda egentligen helt färdiga) -- men det blev en tokigt god Flygande Jakob också, även att det hade börjat lukta ägg om kycklingfiléerna. (Fast väl stekta var det omöjligt att avgöra att utgångsdatumet var samma dag, så märkningen hade nog rätt.)

Och nu är helgerna framöver LEDIGA, helt fria från operarep, -föreställningar och slika åtaganden. Det har varit kul, men jag har på känn att det jag inte ger mig in i nästa produktion. Blir det sex föreställningar till till hösten, är jag nog på, men det kan nog räcka. Dags att nosa rätt på nya kul saker med annat folk och andra saker att lära sig -- och Lindyhop känns som en värdig efterträdare. Hoppas att det inte naggar på mina körtorsdagar.

Tags:

• opera