22:09 Ibland är det middagsdags

Klockan närmade sig halv sju och min stadiga sushilunch hade just börjat ta slut i blodet, när Dominika slår sig ned strax framför mig och vill få klart för sig huruvida hennes tankar kring en högteknisk design känns vettiga för mig. Sen börjar hon förklara hur hon tänkt allting och litet till för en blodsockernollad Johan, och en stund gör jag ett moget försök att både följa med, förstå och överväga sundhet i det hela; jag sitter ju faktiskt kvar på jobbet än, och det är saker hon förmodligen kommer behöva få min feedback på, förr eller senare, innan vi börjar bygga alltsammans. Men rätt snart sköljs jag bort, och hon går inte precis ned i förklaringstakt. Någonstans i flodvågen ord som kastar sig mot mig, går jag in i någonting mellan "hjälp!" och "hur ber jag henne skona mig", och hjärnan börjar bända sig i de festligaste krumbukter kring problemet.

"Kanske hon slutar försöka övertyga mig om jag ger mig?"

"Kanske om jag kramar om henne?"

...och där inser jag att det går att bara förklara att jag är ute för räkning och får återkomma i morgon. Nu iväg till övernattningslägenhet med Mathias. ...Mañana!