23:39 ¡¿Vad i hela...?!
...Nå, så vadan denna interpunktionsorgie?
Jo, jag drömde en reklamfilm om AIDS i natt. Om nu inte "reklamfilm" var helt fel ord -- ett filmatiskt infomaterial, ett pläderande; något sedelärande? Vad Socialstyrelsen och RFSU skulle kunna tänkas slå ihop sina påsar om och göra, om de haft smak och budget att anlita en riktigt talangfull regissör, med sann blick för filmisk sinnlighetsgestaltning. En strålande kontakttörstdrivande skapelse med en ironisk touch öde med bitter eftersmak. Och den där känslan som hänger kvar i luften efteråt som kvittensen på att den lyckats ro budskapet i land: det skulle kunna hända mig. Det skulle kunna hända dig. Det skulle kunna vara vi. Utan fusk med spökröst för att hamra in det med våld; innebörden hängde där, så tydlig som om den varit uttalad i ord. Be safe. Ta hand om varandra.
De tittar varann djupt i ögonen, och världen runt omkring suddas ut och dimmas mjukt bort. Hon för sin hand till hans kind, låter den sakta glida ned under hakan och håller helt lätt i hans käke, han fattar ett lika lätt grepp om hennes nacke och deras ansikten dras sakta närmare varann. Hans hand vandrar försiktigt uppåt i hennes hår, hennes bakåt över hans litet skrovliga käkben och när de möts i kyssen, har hon hans öra mellan fingrarna, han fingrarna djupt inplogade i hennes frisyr, på alla sidor omgivna av hår och hårbotten, och hela hennes huvuds tyngd vilande i sin hand. De lediga armarna hittar om varandras ryggar och trycker dem ännu närmare mot varann, hans glider ned och blir vilande på hennes högra skinka när de sakta löser upp första mötet för en ny lycklig simtur i varandras ögon.
De blir stående så en stund, litet för nära för att bekvämt kunna fokusera, litet för ovilliga att lösgöra sig från varann igen. Hennes ögon flackar fram och tillbaka mellan hans pupiller, hans vilar stilla någonstans i hennes, obestämbart var. De möts igen, den här gången i en diagonalkram, sluter varandra i sina famnar; bara handen på skinkan förblir där den var. Hans kind raspar lätt mot hennes när de smiter förbi varann på väg mot varsin blottad axel. Han trycker en lätt kyss mot sin, och hon undsläpper en liten lycklig suck när hans hand letar sig upp från stjärten och smiter in under hennes blus. Båda sluter ögonen, och handens kontur letar sig upp längsmed ryggraden under det tunt silkiga tyget. Det går en ilning genom henne, och hon trycker sig närmare mot honom. Även han låter höra en lycklig suck. Hans kön söker hennes, hon skälver till och släpper ut den sista luften ur lungorna, och en erotisk laddning sänker lägger sig över rummet.
Härpå följer en synnerligen ömsesidig avklädningsscen och kel som inte är av denna världen; jag är rädd att marginalen och min för dagen beskärda skribentinsats inte är stor nog att rymma det i sin helhet, men för er som hoppats på något smaskigt, ingen sex per se. Tona till svart. Tona in scenen där han meddelar henne, att en av dem nog gett den andra mer än de trott, den där kvällen, oklart vem, oklart varifrån.
Jag borde ha tecknat ned alltsammans så snart jag vaknade och inte bara de lyxxxiga bitarna; koherensen och rödtråden brast när jag försökte minnas detaljerna i slutet, så paketeringen miste mycket av sin sirliga elegans den haft i drömmen. Men jag är fortfarande förbryllad över vad alltsammans kom ifrån. Inte kan det väl ha varit de Harlequin-inspirerande bloggnoterna jag läste härom sistens?
Jo, jag drömde en reklamfilm om AIDS i natt. Om nu inte "reklamfilm" var helt fel ord -- ett filmatiskt infomaterial, ett pläderande; något sedelärande? Vad Socialstyrelsen och RFSU skulle kunna tänkas slå ihop sina påsar om och göra, om de haft smak och budget att anlita en riktigt talangfull regissör, med sann blick för filmisk sinnlighetsgestaltning. En strålande kontakttörstdrivande skapelse med en ironisk touch öde med bitter eftersmak. Och den där känslan som hänger kvar i luften efteråt som kvittensen på att den lyckats ro budskapet i land: det skulle kunna hända mig. Det skulle kunna hända dig. Det skulle kunna vara vi. Utan fusk med spökröst för att hamra in det med våld; innebörden hängde där, så tydlig som om den varit uttalad i ord. Be safe. Ta hand om varandra.
De tittar varann djupt i ögonen, och världen runt omkring suddas ut och dimmas mjukt bort. Hon för sin hand till hans kind, låter den sakta glida ned under hakan och håller helt lätt i hans käke, han fattar ett lika lätt grepp om hennes nacke och deras ansikten dras sakta närmare varann. Hans hand vandrar försiktigt uppåt i hennes hår, hennes bakåt över hans litet skrovliga käkben och när de möts i kyssen, har hon hans öra mellan fingrarna, han fingrarna djupt inplogade i hennes frisyr, på alla sidor omgivna av hår och hårbotten, och hela hennes huvuds tyngd vilande i sin hand. De lediga armarna hittar om varandras ryggar och trycker dem ännu närmare mot varann, hans glider ned och blir vilande på hennes högra skinka när de sakta löser upp första mötet för en ny lycklig simtur i varandras ögon.
De blir stående så en stund, litet för nära för att bekvämt kunna fokusera, litet för ovilliga att lösgöra sig från varann igen. Hennes ögon flackar fram och tillbaka mellan hans pupiller, hans vilar stilla någonstans i hennes, obestämbart var. De möts igen, den här gången i en diagonalkram, sluter varandra i sina famnar; bara handen på skinkan förblir där den var. Hans kind raspar lätt mot hennes när de smiter förbi varann på väg mot varsin blottad axel. Han trycker en lätt kyss mot sin, och hon undsläpper en liten lycklig suck när hans hand letar sig upp från stjärten och smiter in under hennes blus. Båda sluter ögonen, och handens kontur letar sig upp längsmed ryggraden under det tunt silkiga tyget. Det går en ilning genom henne, och hon trycker sig närmare mot honom. Även han låter höra en lycklig suck. Hans kön söker hennes, hon skälver till och släpper ut den sista luften ur lungorna, och en erotisk laddning sänker lägger sig över rummet.
Härpå följer en synnerligen ömsesidig avklädningsscen och kel som inte är av denna världen; jag är rädd att marginalen och min för dagen beskärda skribentinsats inte är stor nog att rymma det i sin helhet, men för er som hoppats på något smaskigt, ingen sex per se. Tona till svart. Tona in scenen där han meddelar henne, att en av dem nog gett den andra mer än de trott, den där kvällen, oklart vem, oklart varifrån.
Jag borde ha tecknat ned alltsammans så snart jag vaknade och inte bara de lyxxxiga bitarna; koherensen och rödtråden brast när jag försökte minnas detaljerna i slutet, så paketeringen miste mycket av sin sirliga elegans den haft i drömmen. Men jag är fortfarande förbryllad över vad alltsammans kom ifrån. Inte kan det väl ha varit de Harlequin-inspirerande bloggnoterna jag läste härom sistens?
postad 23:39 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar