17:17 Navigare necesse est

Tungt; jag har kanske varit för personlig. Det är det många som titt som tätt kan tycka å mina vägnar, så att säga, att jag lämnar ut mig litet för mycket, men tyngden är bara tung för mig om den hamnat på någon annans axlar. För då gör det ont i någon, och jag har del i det, förmodligen på något sätt jag kunnat avstyra om jag bara vetat bättre. Ett i sig ofrånkomligt faktum då man umgås med människor; titt som tätt trampas det ändå alltid litet snett, men det viktiga är vad man gör av det och hur det flyter vidare sedan.

För den som inte känner sammanhanget: jag har fört öppen skolblogg över en kurs om sinnligt lärande, kreativitet, estetik, utomhus och inuti, som ett sätt att dokumentera; för mig själv, för andra, och för dess slutgiltiga examinationsmoment. Musiskt lärande. Idag fick jag höra av min kursledare att de fått reaktioner och ville prata med mig. De handlar förstås rätt, och jag vill inte lägga någon skuld eller börda någonstans -- det är mest litet olyckligt att jag inte har möjlighet att prata med dem förrän på fredag, eller i nästa vecka, och jag vill skänka och återfå sinnesfrid så snart som bara är möjligt, för det är så sådan här problematik hanteras bäst. För det enda jag kan föreställa mig just nu är att jag skrivit för öppet om någon som inte är jag själv, och att det gjort någon illa till mods.

Så jag har avpublicerat allt från musisk.blogspot.com tills jag vet mer och kunnat råda bot på vad som varit på tok. Förmodar för mig själv att jag använt förnamn när jag hellre borde ha strukit och / eller anonymiserat allt i den vägen. Förnamn är bara kärlek för mig; jag börjar lära mig att de kan ha så många andra smaker och känslor och anonymitetsnyanser än de syns som ur mina ögon. Fast det känns fruktlöst att spekulera just nu. Och jag är trött och behöver litet regenerativa empatiflöden innan jag fortsätter på den här tråden. Det ska bli själsligt guld att hälsa på nära och kära de närmaste dagarna.

Det är viktigt att navigera. Med människor, med känslor, och på nätet. Men det är också viktigt att inte sluta alla skott, dämpa alla kommunikativa flöden och sluta sig och de miljöer man är del i. Jag hade hoppats öppna nya kreativa kanaler, men hittills har jag tydligen mest skärrat, och de berörda har jag inte byggt trygga broar nog till att gå till mig med sina bekymmer, så jag är inte ens i stånd att själv laga några sår än. Jag hoppas att Britt och Kicke lyckas ta vid, och kanske vidarebefordrar några av mina ord till rätt part, så länge, och att allt blir bra till slut.

Om mitt skolarbete fortsätter på ungefär det spår det började på, behöver det nog få ett förord "till dig som läser" som är lätt att hitta till från alla delar av dagboken. Jag måste göra läsaren du med många av de här tankarna. Etiska hänsyn kommer vi ändå alla att möta i skolpraktik förr eller senare, och den här gången har de manifesterat sig mycket tydligare än tidigare kurser och kursmoment. Jag tror det är bra och något för mig såväl som mina kurskamrater att lära från.

Inga fler ord på vägen nu; själv ska jag sulta litet på ett "vackerpojk" jag fick med mig i bagaget nyss, packa och laga litet middag, och ni andra har säkerligen era egna bestyr att se över. Vi möts väl igen en annan dag bland alla böljande ängar av ord.