08:17 Psalm 3:320 om kondoms påsättande

I natt drömde jag ett rafflande släktdrama i tre akter, av vilket jag dock bara minns de allra mest bisarra och non sequiteur:a elementen. Om man alls kan bilda ett sådant ord. Själv hade jag drömt om en framtida psalmbok, videoversionen (där video inte ska läsas VHS, eller för den delen DVD; mer någonting åt konceptet som sådant, och möjligen i 3D).

Drömmen i drömmen handlade inte så mycket om själva psalmboken dock, utan råkade mer gracera dess existens och innehåll litet på måfå, som när man råkar se en pikant och mycket välfångad samtidsdetalj (säg "låtar man kan spela in på band") ur ett avsnitt av Macken. I mitt fall var det en passage av psalm 3:320 jag såg, där tre älskande par (förvillande lika varann nog att kunna ha varit samma älskande par ur tre olika vinklar) rider varann och han strax upptäcker att han inte bär kondom (hur sjutton går det till? -- att inte veta om man bär kondom?) när hon råkar glida av honom under en paroxysmisk skälvning. Varpå refrängen bräker i i ett mässande "Dymedelst, dymedelst, dymedelst kondoms påsättande:" några gånger, i sin tur följt av jag vet tyvärr inte vad, eftersom samtidsporträttet av en eller annan anledning bröts just där. Och riktiga psalmböcker vill inte bistå med att fylla i resten, heller. (Bother!)

För det rafflande släktdramatiska inslaget, stod storasyster, i drömmen mycket starkt troende ortodox jude, och förfärad över alla brädder av en annan, horribel dröm hon själv hade drömt, där hennes drömsinne förvrängt herrens ord något fruktansvärt i att den heliga könsstympningen hade ersatts av att i stället handla om att frisera bort någon liten detalj av var och ens nästipp. Hemska ting! Mycket spring och släng i dörrar, scenariot av någon anledning förlagt till trakterna av familjens före detta sommarstuga där systern numera på nytt sökte en egen. Jag försökte en stund springa efter och lugna ned henne, men lyckades inte så bra, och särskilt inte med att lyfta fram att jag själv också drömt något slumpmässigt kvasireligiöst, vilket befnös med att "Du är bara en hormonisk ung man med för litet på hjärnan", eller något ditåt (varav "hormonisk" är det enda ord jag med någon precision minns). Så jag spankulerade iväg ett slag när jag såg Karman skina upp mot mig från grusparkeringen och undra om jag också var här för Helgons IRL-träff, som en massa andra Helgon (plötsligt flockandes omkring oss på väg till resebussen) bevistade. Jag nekade artigt med ett "gärna en annan gång", och ungefär där bröts osannolikhetsdriften och jag vaknade beklagligt nog på riktigt.

Dymedelst, dymedelst, dymedelst. Jag är dessutom näst intill säker på att den gick på melodi "Symfonin!", ur någon melodifestival för några år sedan; refrängen, alltså. Det övriga såg jag ju beklagligt nog för litet av. Dags för ny psalmbok igen, helt klart.

"Hormonisk". Hmpf! Och inte följde refrängens rytm satsmelodin särskilt troget heller. Fåndröm! :-)