23:52 Plötsliga födelsedagar

Jag sitter på en mysig liten italiensk restaurang jag tydligen har några kvarter bort, och sippjar på ett glas chanti, medan Kerstin Thorvall berättar om sprängande växtlighet och överdrivna väder i Cayenne, Franska Guyana, ur en rosa boks pärmar. Tydligen fyller jag år idag. Det kom helt plötsligt, och inte alls, som jag trott, på fredag. Rätt vad det var var det över mig. Posten hade levererat en försändelse åt mig från systerskapet, inkommet till kontoret den 6/8, troligen med ett par Mumin-örngott jag önskat mig, noterade jag vid frukosten, skrockandes för mig själv att stollarna på posten stavat fel till dagens datum. Men det hade de ju inte.

Efter att ha insett att det är jag som är felkalibrerad, far jag och handlar och hämtar ut min försändelse, vilken också innehåller ett par teckningar från systerdöttrarna, som presterat mästeverken "prinsessa utan krona" och "en flicka som ska äta korv". Särskilt den senare är genial. Tant Ingrids "Scandinavian Songs And Ballads" från 1953 har också dykt upp och fått följa med i paketet; en hög riktigt välöversatta visskatter jag hoppeligen får tillfälle att lära någon någon gång.

Jag kickade igång mina förberedelser för att emigrera igår; det där första telefonsamtalet i raden, till Skatteverket, för att beställa personbevis inför mitt besök på amerikanska konsulatet för intervju för mitt H1B-visum. Första punkten avbokad på en lista av sju, sisådär. Började fundra litet kring vad ägodelar och livsbagage jag för evigt ska lämna bakom mig, och vad jag eventuellt ska spara och älska. En förhoppningsvis ganska liten och överskådlig mängd saker. Jag börjar på allvar överväga att resa till USA utan resväska, och österut, via Amsterdam, Japan, kanske Bombay. Hälsa på fler vänner. Fast kanske ett par till övningsturer till vänner och bekanta i Stockholm och Göteborg först.

Det är förmodligen det idealiska sättet att umgås med Felicia eller Nicole, för övrigt, en sådan här liten pittoresk restaurang, om de går med på att bli medbjudna på det för min skull -- näst att ligga en heleftermiddag i någon mysig halvskuggig sensommarslänt, masserandes axlar i loj omfamning, sådant där man sällan får annat än med partners eller sällsamt orädda trygga flickor som inte står under sin omgivnings svartsjuka bevakning och sedlighetspåbud. Sådant där man lättare planterar och driver upp i andras fantasier när man står i begrepp att förföra varann och bygga vackra kärleksrelationer i stället för okomplicerade men varma och självklara vänskapsrelationer, när det drar ihop sig mot ett farväl, så här som i någon gammal melodram.

Fast just den här veckan lutar det åt att jag stannar kvar i Linköping och jobbar litet ur eget gryt. Så sent som igår gick det alldeles finfint; jag hoppas jag får fatt på litet mer driv av samma slag.