19:44 Outsource:a sin hobby

Jag har just nått en ny nivå i mitt hobbysyssel; kanske att betrakta som ett lågvattenmärke, kanske mer av ett experiment. Jag provar just att outsource:a delar av mitt hobbypyssel som jag skjutit framför mig och nog aldrig skulle ta tag i själv, för att jag finner det ältigt, tråkigt, frustrerande och att det fordrar massa research och att sätta mig in i en saker som jag helt enkelt inte vill lära mig, eller skulle kunna känna att jag vill räkna in bland mina kunskaps- och färdighetsverktyg, under vare sig fritid eller på jobbet. Men jag har inget emot att lägga litet pengar på att få det gjort, om någon annan kan tänka sig ta sig an uppgiften. Och så ser ut att vara fallet.

Men jag tillstår att det rätt mycket är ett experiment. Open source-världen, som det handlar om, det vill säga fri programvara som vem som helst med tid, lust, engagemang, rätt färdighet och kunskap till sitt förfogande bidrar till i en positiv cirkel av förbättrande och innovation, är till stor del, i alla fall ur min synvinkel, ett västerländskt påfund. Det är nördar som jag, med ett gott mått materiellt välstånd, fritid till sitt förfogande till att leka med våra datorer, för att vi helt enkelt tycker det är kul. Bygga datalogiska bruksföremål och bekvämligheter, för att vi börjat leva allt större delar av våra liv medierat av våra datorer. Jag tror inte att andra och tredje världen syns så litet här för att de inte kan, utan för att de inte har de ekonomiska förutsättningarna att göra sådant här för att det är kul, med fritid de eventuellt inte ens har.

Det känns som att det vore bra att fler av de här förmågorna dök upp och fick litet synlighet i sandlådan. Och att vi borde nå dit tidigare om det dök upp fler små ekonomiska incitament att ta del i den, jobba sida vid sida med oss som leker här, nätverka litet, synas, få igenkännelse för sina färdigheter och meritera sig på samma sätt som vi etablerade gör på rent intresse, på jakt efter självförverkligande, ära och berömmelse, eller vad som månde driva oss besuttna. Jag tror vägen in behöver bli lättare, och jag gissar att huvudtröskeln är att fri lek utan någon ekonomisk stavar dåligt kortsiktigt utbyte på nedlagd energi. Att, som jag själv, lägga ett par decennier på att på huvudsakligen eget intresse och till någon del statliga förmånliga lån, ta mig djupt in i datalogi, för att sedan headhuntas till ett välbetalt jobb i Silicon Valley för ett annat hobbysyssel jag fann glädje i, är helt enkelt inte en väg som erbjuds i tredje världen.

Det ska bli intressant att se om det här får bukt med mitt specifika problem, hur snart, av vem, och vad det kan tänkas vara värt i reda pengar för den som tar sig an det. Rent a Coder, som medierar målet, sätter upp utbjudna projekt som en slags auktion, där vem som vill kan ta sig an dem. Jag är inte säker på vad jag känner för modellen att bjuda under de andra som erbjuder sig ta sig an jobbet, men å andra sidan har jag ingen skyldighet att välja lägsta budet, utan kan fatta tycke för och anlita vem jag finner mest i min smak, troligast att nå ett bra, eller snabbt, eller något annat, resultat.

Samtidigt är just det där att kunna bjuda under sina betydligt rikare konkurrenter i väst genom att inte ha deras utgifter och levnadskostnader, förmodligen just en av vägarna in för dem. Jag har en känsla av att någon långt söder och öster om mina trakter kommer ta sig an projektet. Det är troligen ett synnerligen måttligt åtagande; en kväll eller två, för någon insatt i ämnet från början, men jag gav det två veckor, som någon slags möjlighet att såväl söka kontakt med och prata med människor som bedriva egna djupstudier, och kanske visar det sig behöva mer, vilket jag väl inte heller är helt främmande för. Bråttom är det inte; jag vill sjösätta en ny version av Greasemonkey, en webläsarutökning jag använder i Firefox för att bända webverkligheten litet kring just min webläsare, så den beter sig som jag vill, och den här detaljen handlar om att få göra det på ett sätt som stryker mitt sinne för estetik mer medhårs.

Värt en hacka i lyxbudgeten, men inte minsta ring på vattnet i ansträngningsbudgeten. Och visar det sig dessutom gå alldeles utmärkt, som jag tror, ska jag nog överväga att då och då, när jag vill flytta fram utvecklingsfronten på litet andra håll och kanter med, i det snäva lilla fält jag verkar och leker som mest inom på nätet. Bygga litet nya klätterställningar i lekparken. Kanske har jag mest evolverat från göra-allt-själv:are till arkitekt / byggledare?