05:35 Nytt liv

Jag har ägnat större delen av mitt emotionella liv, som jag räknar i grova drag från min första förälskelse, under vilken jag, som ganska många, genomgick massiva känslomässiga, såväl som livsattitydmässiga, förändringar. Jag var cirka arton, och det har nu gått ett drygt decennium sedan dess, vars huvudsakliga fokus för min del har varit flickor och flickors utveckling under ungefär samma livsdecennium, kanske närmare bestämt med fem års eftersläpning, i runda slängar. Det är förstås mycket jag inte vet om de inre processer som följer dessa år, i allra högsta grad som jag inte själv provat på, men alla de tusentals timmar jag kärleksfullt plöjt ned i ämnet, studiet och empatiserandet, identifierandena, och mest av allt bandbindandena i de relationer där jag fått komma dem som allra närmast, har i allra högsta grad grävt djupt in i förståelserymderna som förborgas inom ämnet. Fullärd blir jag aldrig, men jag är väldigt, väldigt rik.

Genom att gå på djupet och helhjärtat intressera mig för den här livskärnan och allt som kretsar kring den i radiellt växande skikt utåt mot världen vi alla lever i, har jag förenat mitt sökande efter på-djupet-förståelse av flickor med sökandet efter hon jag vill förlora mig i bortom alla gränser, allt vett, sans och förnuft, sannolikt rentav igen, och kanske än vildare och mer omfattande skriva om den person som är jag från grunden, upprätta nya strukturer och mönster, attityder, vanor, olater, kanske värderingar, som en gång förr. Oxytocin, eller kelhormon som jag brukar kalla det, har inte bara en uppluckrande effekt på oss när det går ut i blodet under orgasm, nåendes rent knasiga nivåer av njutning, utan fyller oss även med tilltagande tillit och avtrappade rädslor, som pusselbitar i hur vi knyter tätare och djupare relationer med andra, i lust och kärlek. Det låter oss dessutom bryta gamla mönster och forma nya, i våra vidsträckta neuronnät, så vi kan forma nya erfarenheter och förändra oss själva, hitta in i helt nya, främmande roller och förutsättningar.

Om du någonsin har svingat dig upp på helt nya höjder och dragit maximal nytta av alla extra raketmotorer som plötsligt driver dig uppåt och vidare uppåt under förälskelser och kärlekar, vet du nog precis vad jag pratar om. Jag har aldrig riktigt sett det med en sådan skärpa och klarsyn som nu, men kan spåra det bakåt i mig och se hur jag vävt in det i mina inre mönster som en av mina livstillgångar och förnybara energikällor som bidrag till all den utveckling av mig själv jag ständigt föresätter mig. Jag växer i mig själv genom min kärlek till andra. Jag växer inom andra genom vad jag kan ge dem och de mig tillbaka, och det ser inte ut att finnas någon riktig ände på det. I alla fall tror jag inte att det gör det; jag har växt kontinuerligt i tio år och ser bara hur förutsättningarna blir allt mer gynnsamma för än fortsatt tillväxt. Människor jag knyter in nära mig blir allt större, rikare och underbarare för varje år som går. Det blir allt lättare och självklarare för mig att själv ge och skäma bort, kostar mig allt mindre, och ger allt rikligare återkoppling.

Jag har hittat någon som springer i cirklar runt mig i den riktning jag vill utvecklas själv och som själv med hjärtat sprängfyllt av självförverkligande sveps med i fartvinden efter mig på de stigar jag själv flyger fram över, och vi haglar varann av bekräftelse och dricker varann i rusig inspirationsingivelse. Hon behöver inga barnsliga spel eller några mörkare stråk för att leva i spänning och trivas med mig med fri tillgång till mig på alla djup, och jag behöver inte hålla igen några tankar, känslor eller funderingar med hänsyn till att väja runt hennes rädslor; tvärtom, är det mina nyckfullheter i tankens och upplevelsernas tecken som håller henne på halster i vad mån hon vill och kanske behöver det. Vidgar våra gemensamma vyer och röjer nya infallsvinklar.

Fortsätta samma upptäckande som jag levt hittills, med henne vid min sida, och därigenom, i de förändrade förutsättningarna, göra det till ett helt nytt upptäckande, på helt andra villkor och förutsättningar. Kanske rentav närma sig andra människor i tvåsam tresamhet. Det tänds allt fler modiga, vackra, fantastiska människor omkring oss, ju längre vi lever och ju klarare vi själva brinner. Av fler former, färger och nyanser ju blindare du är för form, figur och fördom. Ingen framtid är skriven. Alla vägar bär vidare. Tillsammans. Fånigt lyckliga.