20:00 Svarta Lördagen

Idag har jag sekundärkonsumerat öl på älskade läppar, fraterniserat på Svarta Lördagen, lapat sol i en gammal overall som får folk att se ett jag som är ganska långt från de jag jag själv är du med, och strosat omkring litet i Gamla Linköping, där det var marknad, och det fanns rent fantastiska mohair-kreationer, en liten affär jag aldrig sett som doftade ljuvligt av tvål, och, förstås, Kanevads träsnideribod full av kreativt träpyssel av alla de slag. Jag köpte ingenting, men återvänder gärna till tvålboden någon dag med Maria; jag fick med mig ett visitkort med deras öppettider. :-)

Hon har fantastiska vänner. Jag blev förevisad (för) några av dem, och särskilt en av dem älskar henne så varmt och ömt att jag blev alldeles rörd. Hon, S någonting -- Susanne, månne, tog mig litet avsides och ville övertyga sig om att jag älskar henne, vill henne allt väl och har för avsikt att ta så bra hand om henne som jag bara kan. Oerhört vackert. Jättefinkänsligt och lyssnande; en sådan där riktigt underbart bra människa. Jag kan knappast önska henne bättre änglavakt.

Det är inte så många som riktigt har fingertoppskänslan att göra sådant på ett bra sätt, tycker jag det känns som; det mesta jag sett i den vägen brukar vara folk som själva vill bestämma vad som är bra för deras nära vänner, utan att lyssna så mycket på folk. Eller som ogenerat börjar prata rakt ut till henne i allas närvaro om att hon ska ha någon bättre, akta sig för folk med den där overallen och en hel del annat som jag tror fick stackars Maria att vilja sjunka genom jorden en smula. :-) (Light, men kanske litet, i alla fall. :-) Han visste nog väldigt väl vad han själv tyckte var det minsta hon skulle ha, och jag tror att ytan skulle vara en aning glitterpojkigare än jag förefaller. ^_^ Ungefär där, och jag vet inte om det var det, eller att hon oroade sig för att lekarna var litet mer fysiska än jag håller för, att det kändes märkligt att jag inte var lika rund under fötterna som alla andra eller någon kombination, skildes vi åt igen, efter att ha kramats ordentligt och inte riktigt vilja släppa taget om varann, någondera, en bra stund.

Om jag haft svårt att lämna någon jag älskar att ta hand om sig själv, varit minsta spår orolig över att hon inte skulle kunna ta hand om sig själv minst dubbelt så bra som jag själv tar hand om mig (att inte säga tio gånger så bra), hade det känts rätt betryggande att hon är omgiven av massor av människor som älskar och redan tar hand om henne så bra de kan. Som det är, känner jag mig bara lycklig över det för hennes skull.

Jag funderar på att baka litet paj eller rentav pajer. Purjopaj, mer blåbärspaj. Blåbär har ungefär halva densiteten av vad vatten har; 500g är en liter, inte en halvliter, som jag fick för mig på torget där jag plockade blåbär igår. Så jag har komponenter till en till blåbärspaj den närmaste tiden. Och en bit att skicka till Kalle i Tokyo. Undrar hur man förpackar den bäst? Jag kanske kan låna litet av Marias pysseltejp. Eller kanske Gaffa? Mitt hushåll saknar bestämt Gaffa.