14:31 Vems ärenden går yttrandefriheten?
Jag läste just Blogge om yttrandefrihet, och blev sugen på att få fler att reflektera kring vad det handlar om, vem som idag åtnjuter den, och vad de använder den till. Det är nämligen rätt otäckt.
Enkelriktade media har större grundlagsstadgat yttrandefrihetsskydd än övriga media i vårt land. Själva frihetsdelen av yttrandefrihet handlar praktiskt sett om rätten att uttrycka obekväma åsikter, åsikter som går på tvärsen mot rådande makthavare, normer och värderingar hos tongivande element i ett samhälle, vare sig de är tanke- och åsiktsledarna, majoriteten av befolkningen, de sociala, politiska, yrkes-, ålders- eller övriga falanger som syns och kommer till tal i den synliga samhällsdiskussionen. Ett lagstadgat skydd för att uttrycka åsikter som är samstämmmiga med de som tas upp av dessa är sålunda irrelevant; makten har i alla tider och samhällen varit överförtjust över och uppmuntrat sina medlöpares och bifallares röster. Dagens Sverige, förtyckstidens Kina, gissa det tredje riket.
Vi har ett litet starkare författningsskydd för rätten att bedriva storskalig kommersiell centraliserad enkelriktad kommunikation (tryckta medier och etermedier under utgivaransvar) utan att riskera att utsättas för maktens involvering, än vi som svenska medborgare har att själva publicera oss. För privatpersoner gäller yttrandefrihetsgrundlagen (med alla dess undantag och begränsningar) bara för privatpersoner när ändamålet är journalistiskt eller konstnärligt, och det är inte vi själva som får fälla avgörandet om när så är fallet. Av ohejdad vana är alla de här skydden teknikberoende, och det är inte den enskilda rösten eller den mest demokratiserade tekniken som ges den större omhuldningen.
Ett grundlagsskydd som i äldre tider bidrog till och stärkte de små rösterna från att helt försvinna har i dagens samhälle mist den funktionen, på samma sätt som fackföreningsrörelsen när den var ung främst skyddade de svagast organiserade och mest värnlösa och utbytbara arbetarna med minst att sätta emot sina arbetsgivare. Idag är den gruppen exempelvis de som är anställda av MacDonalds, utan arbetstrygghet, fasta tider eller visshet på förhand om hur mycket de kommer få arbeta den närmaste månaden och hur deras budget ska gå ihop, anställda till så ofördelaktiga villkor att facken inte godkänner det som en anställningsform giltif dör att de ska företräda den anställde gentemot arbetsgivaren, så hon helt enkelt får klara sig själv. Facket företräder idag den väl stadgade fyritalistgenerationen, som vill klättra vidare i löneligan och inte hamna efter någon annan falang inom arbetslivet, för vilken gynnsammare ekonomisk utveckling råder än för deras eget spelkort.
Tider förändras. Förutsättningar förändras. Vilka som innehar rollerna starka och svaga förändras. I snabbare takt än föreställningarna om vilka som är starka och vilka som är svaga förändras. Folk tror fortfarande, och de fordomsvaga nustarka som gynnas av det hejar ivrigt på, att den mycket medialt synliga vänstern företräder och slåss för de grupper som är mest utsatta idag. Några, kanske rentav många, av de som är mest utsatta idag finns säkert fortfarande inom de ramar vänstern kämpar för. Men många, och jag skulle gissa desto fler, finns i det dehumaniserade fiendebås deras propaganda nedgör. Vem skyddar och företräder dem när slagorden haglar ner? Vem står emot när det trummas till nya förbud och hårdare grepp mot vänsterväderkvarnarna som måste mejas ned till varje pris? I alla fall inte någon självpåtagen pressetik, som vi snart ska se.
Om man vänder kappan efter vinden idag och uttrycker de åsikter som är lättast att uttrycka utan att bli jagad, är det en religierad vänsteråsikt eller en tanke om att det kunde vara bra att låta människor -- kvinnor -- själva bestäma över sin sexualitet, om de så, säg, skulle försörja sig ekonomiskt på den? Känn var du får mest tunghäfta, och du har hittat ett uttalande som behöver grundlagsstöd för att få komma fram och skydd mot förföljelse, och den plats där det skyddet behövs är det medium du har inom din kontroll och räckhåll, för att ge den hörbarhet.
Jag snavade på en rätt fruktansvärd artikel av Anne Ludvigsson (S) i Corren som använder ungefär all repressiv retorik som finns för att marknadsföra en lära och uppvigla till starkare förbud, fördriva onda andar, fiska oreflekterande åsiktsundersåtar och sitt budskaps lärljungar i de led hon tydligen idag saknar stöd från, humoristiskt nog samma människor hon målar upp till förbrytare: män. Myyycket märkligt sammanträffande. Ironin i att de slagord hon svänger sig med, som jämställdhet, cynisk människosyn som värderar män högre än kvinnor och att göra upp med en förlegad människosyn, är alla vapen som skulle må gott av att riktas mot de egna leden i den kamp hon för för att inte rubba kvinnans rätt till självbestämmande ur fläcken. Direkt sorgligt är uttalandet "Verklig förändring kräver dock att fler män deltar i debatten och aktivt motarbetar sexköp och sexslavhandel." -- det vill säga, inte deltar i debatten, utan följer min agenda och springer mina ärenden. Att Anne skulle kunna ha fel, står förstås bortom allt tvivel.
Läs långt hellre ett öppet brev till Anne Ludvigsson som svar till den här propagandaartikeln, vilket jag förmodar inte kommer lyftas fram och publiceras någonstans annat än på den egna blogg Isabella själv skriver på. Fundera över vilken artikel som vill att du ska tänka själv. Reflektera gärnar över var ett samhälle hamnar och vem som styr när alla slutat tänka själva.
Corren publicerade tydligen ett helt batteri artiklar på det där krigstemat igår, i en slags kampanjdrive för att slåss för hårdare kriminalisering av omättade sexuella behov (vilket alltså inte skulle förbjudas i sig, bara represseras; inte mättas, bara sarga, vanställa, förvrida och ovanpå det ge den som lider av det dåligt samvete över sina mänskliga behov av närhet, ömhet, tillgivenhet och en sexualitet) som mättas eller dämpas, och en drive under falsk guise av att frigöra kvinnors sexualitet genom att befästa deras rätt att säga nej (det vill säga halvvägs, att ges rätten att välja bort sexualitet), utan ett knyst om kvinnans rätt att säga ja (det vill säga att välja en sexualitet, efter eget tycke och smak snarare än radikalfeministisk viktoriansk smak, där den passar rådande läror). Man passar på att förstärka bilden av kvinnan som viljelöst offer som män runkar av sig i, medan man i varannan mening talar stort för jämställdhet, som ju innebär att kvinnor ska ha samma rätt att göra med sig själva vad de vill som män har.
Ingen skulle drömma i rådande debatt om att påstå att en man saknar möjligheten att säga nej eller ja till sex som han behagar, men det pågår alltså en mycket stark kamp för att kriminalisera hans möjligheter att sträcka sig efter sex ingen ger honom gratis. Slagorden haglar mot honom, men lagen kommer förstås slå lika hårt mot båda kön -- och det nämns aldrig, ses inte ens som värt att tas upp; jämställdheten har inte nått längre än att det idag inte är tänkbart att även en kvinna skulle kunna ha behov av en trygg självvald sexualitet med professionella sexarbetare, som behandlar dem garanterat väl mot betalning. Vilket är vad prostitution handlar om.
En trygg sexualitet befriad från maktspel och att underställa sig de institutionaliserade makthierarkier och skydd från insyn och stöd mänskliga relationer utgör, oavsett om det är äktenskap, partnerskap, fasta förbindelser eller one night stands, där individer med blott blind tillit möts i sexualitet, närhet, ömhet och utan några garantier för sitt eget hjärta, mot sin partners onda vilja eller sjukliga tendenser. En sexualitet du får gratis är en sexualitet du inte kan ställa några krav på, och den som ger dig den kan ha vilken agenda som helst och genom de täta och allestädes inkopplade band relationer ger överlämna hur stor makt över dig som helst. Nämner någon någonsin att prostitution inte lider av alla dessa misshagliga sjukdomar? Du väljer en sexarbetare du känner dig trygg med, han eller hon väljer om han eller hon känner sig trygg med dig, tillsammans tillfredsställer ni de behov av sexualitet, närhet, ömhet, att bli sedd, hörd och återkopplad du har, och är någon av er inte nöjd, eller känner sig hotad, har ni ingen mer kontakt med varann, och det skulle inte komma för någon av er att ta upp jakten på och förfölja. Är du inte fullständigt nöjd, söker du dig oskadad till någon annan aktör. Fria marknadskrafter i helt vanligt samspel med valfrihet, precis som du är van ur alla andra icke stigmatiserade sammanhang.
Man kan utläsa ganska mycket om målet för kampanjen ur hur den väljer att mäta sexköpslagens framgångar och misslyckande -- "De få fällande domar som kommer till stånd antyder dessutom att sexköpslagen brister i effektivitet." skriver dagens ledare i Corren. Målet är att skuldbelägga, döma, fälla och bestraffa de som är desperata eller utelämnade nog i sin livssituation att inte få, vilja eller kunna tillfredsställa sina behov på någon annans initiativ eller av enbart sin egen längtan och förhoppning att få den till skänks, och misslyckandet är att lagen, som poliskåren tillämpar den, prioriterar att fokusera på människohandel över prostitution. "I första ledet måste domstolarna förklara och motivera varför den nuvarande straffskalan inte används fullt ut." fortsätter ledaren oförtrutet, för att jaga nästa instans icke-medlöpare och utkräva åtlydnad det egna syftet. "En effektiv sexköpslag sätter inte bara dit fler. Den ska också avskräcka fler." avrundar man anfallet.
Vilken människosyn är det, om jag får fråga?
Och varför skyddar vi den från förföljelse mer än vi skyddar de som idag motsätter sig den och ger en annan bild, säg, inifrån-perspektivet, från människor som har insyn, vet vad allt handlar om och inte blundar och spelar på röda flöjter, efter en melodi som kanske var sann en gång på nittonhundratalet?
Fortsätt gärna vidare genom Isabellas Tankar en upprörd eftermiddag som avrundning.
Enkelriktade media har större grundlagsstadgat yttrandefrihetsskydd än övriga media i vårt land. Själva frihetsdelen av yttrandefrihet handlar praktiskt sett om rätten att uttrycka obekväma åsikter, åsikter som går på tvärsen mot rådande makthavare, normer och värderingar hos tongivande element i ett samhälle, vare sig de är tanke- och åsiktsledarna, majoriteten av befolkningen, de sociala, politiska, yrkes-, ålders- eller övriga falanger som syns och kommer till tal i den synliga samhällsdiskussionen. Ett lagstadgat skydd för att uttrycka åsikter som är samstämmmiga med de som tas upp av dessa är sålunda irrelevant; makten har i alla tider och samhällen varit överförtjust över och uppmuntrat sina medlöpares och bifallares röster. Dagens Sverige, förtyckstidens Kina, gissa det tredje riket.
Vi har ett litet starkare författningsskydd för rätten att bedriva storskalig kommersiell centraliserad enkelriktad kommunikation (tryckta medier och etermedier under utgivaransvar) utan att riskera att utsättas för maktens involvering, än vi som svenska medborgare har att själva publicera oss. För privatpersoner gäller yttrandefrihetsgrundlagen (med alla dess undantag och begränsningar) bara för privatpersoner när ändamålet är journalistiskt eller konstnärligt, och det är inte vi själva som får fälla avgörandet om när så är fallet. Av ohejdad vana är alla de här skydden teknikberoende, och det är inte den enskilda rösten eller den mest demokratiserade tekniken som ges den större omhuldningen.
Ett grundlagsskydd som i äldre tider bidrog till och stärkte de små rösterna från att helt försvinna har i dagens samhälle mist den funktionen, på samma sätt som fackföreningsrörelsen när den var ung främst skyddade de svagast organiserade och mest värnlösa och utbytbara arbetarna med minst att sätta emot sina arbetsgivare. Idag är den gruppen exempelvis de som är anställda av MacDonalds, utan arbetstrygghet, fasta tider eller visshet på förhand om hur mycket de kommer få arbeta den närmaste månaden och hur deras budget ska gå ihop, anställda till så ofördelaktiga villkor att facken inte godkänner det som en anställningsform giltif dör att de ska företräda den anställde gentemot arbetsgivaren, så hon helt enkelt får klara sig själv. Facket företräder idag den väl stadgade fyritalistgenerationen, som vill klättra vidare i löneligan och inte hamna efter någon annan falang inom arbetslivet, för vilken gynnsammare ekonomisk utveckling råder än för deras eget spelkort.
Tider förändras. Förutsättningar förändras. Vilka som innehar rollerna starka och svaga förändras. I snabbare takt än föreställningarna om vilka som är starka och vilka som är svaga förändras. Folk tror fortfarande, och de fordomsvaga nustarka som gynnas av det hejar ivrigt på, att den mycket medialt synliga vänstern företräder och slåss för de grupper som är mest utsatta idag. Några, kanske rentav många, av de som är mest utsatta idag finns säkert fortfarande inom de ramar vänstern kämpar för. Men många, och jag skulle gissa desto fler, finns i det dehumaniserade fiendebås deras propaganda nedgör. Vem skyddar och företräder dem när slagorden haglar ner? Vem står emot när det trummas till nya förbud och hårdare grepp mot vänsterväderkvarnarna som måste mejas ned till varje pris? I alla fall inte någon självpåtagen pressetik, som vi snart ska se.
Om man vänder kappan efter vinden idag och uttrycker de åsikter som är lättast att uttrycka utan att bli jagad, är det en religierad vänsteråsikt eller en tanke om att det kunde vara bra att låta människor -- kvinnor -- själva bestäma över sin sexualitet, om de så, säg, skulle försörja sig ekonomiskt på den? Känn var du får mest tunghäfta, och du har hittat ett uttalande som behöver grundlagsstöd för att få komma fram och skydd mot förföljelse, och den plats där det skyddet behövs är det medium du har inom din kontroll och räckhåll, för att ge den hörbarhet.
Jag snavade på en rätt fruktansvärd artikel av Anne Ludvigsson (S) i Corren som använder ungefär all repressiv retorik som finns för att marknadsföra en lära och uppvigla till starkare förbud, fördriva onda andar, fiska oreflekterande åsiktsundersåtar och sitt budskaps lärljungar i de led hon tydligen idag saknar stöd från, humoristiskt nog samma människor hon målar upp till förbrytare: män. Myyycket märkligt sammanträffande. Ironin i att de slagord hon svänger sig med, som jämställdhet, cynisk människosyn som värderar män högre än kvinnor och att göra upp med en förlegad människosyn, är alla vapen som skulle må gott av att riktas mot de egna leden i den kamp hon för för att inte rubba kvinnans rätt till självbestämmande ur fläcken. Direkt sorgligt är uttalandet "Verklig förändring kräver dock att fler män deltar i debatten och aktivt motarbetar sexköp och sexslavhandel." -- det vill säga, inte deltar i debatten, utan följer min agenda och springer mina ärenden. Att Anne skulle kunna ha fel, står förstås bortom allt tvivel.
Läs långt hellre ett öppet brev till Anne Ludvigsson som svar till den här propagandaartikeln, vilket jag förmodar inte kommer lyftas fram och publiceras någonstans annat än på den egna blogg Isabella själv skriver på. Fundera över vilken artikel som vill att du ska tänka själv. Reflektera gärnar över var ett samhälle hamnar och vem som styr när alla slutat tänka själva.
Corren publicerade tydligen ett helt batteri artiklar på det där krigstemat igår, i en slags kampanjdrive för att slåss för hårdare kriminalisering av omättade sexuella behov (vilket alltså inte skulle förbjudas i sig, bara represseras; inte mättas, bara sarga, vanställa, förvrida och ovanpå det ge den som lider av det dåligt samvete över sina mänskliga behov av närhet, ömhet, tillgivenhet och en sexualitet) som mättas eller dämpas, och en drive under falsk guise av att frigöra kvinnors sexualitet genom att befästa deras rätt att säga nej (det vill säga halvvägs, att ges rätten att välja bort sexualitet), utan ett knyst om kvinnans rätt att säga ja (det vill säga att välja en sexualitet, efter eget tycke och smak snarare än radikalfeministisk viktoriansk smak, där den passar rådande läror). Man passar på att förstärka bilden av kvinnan som viljelöst offer som män runkar av sig i, medan man i varannan mening talar stort för jämställdhet, som ju innebär att kvinnor ska ha samma rätt att göra med sig själva vad de vill som män har.
Ingen skulle drömma i rådande debatt om att påstå att en man saknar möjligheten att säga nej eller ja till sex som han behagar, men det pågår alltså en mycket stark kamp för att kriminalisera hans möjligheter att sträcka sig efter sex ingen ger honom gratis. Slagorden haglar mot honom, men lagen kommer förstås slå lika hårt mot båda kön -- och det nämns aldrig, ses inte ens som värt att tas upp; jämställdheten har inte nått längre än att det idag inte är tänkbart att även en kvinna skulle kunna ha behov av en trygg självvald sexualitet med professionella sexarbetare, som behandlar dem garanterat väl mot betalning. Vilket är vad prostitution handlar om.
En trygg sexualitet befriad från maktspel och att underställa sig de institutionaliserade makthierarkier och skydd från insyn och stöd mänskliga relationer utgör, oavsett om det är äktenskap, partnerskap, fasta förbindelser eller one night stands, där individer med blott blind tillit möts i sexualitet, närhet, ömhet och utan några garantier för sitt eget hjärta, mot sin partners onda vilja eller sjukliga tendenser. En sexualitet du får gratis är en sexualitet du inte kan ställa några krav på, och den som ger dig den kan ha vilken agenda som helst och genom de täta och allestädes inkopplade band relationer ger överlämna hur stor makt över dig som helst. Nämner någon någonsin att prostitution inte lider av alla dessa misshagliga sjukdomar? Du väljer en sexarbetare du känner dig trygg med, han eller hon väljer om han eller hon känner sig trygg med dig, tillsammans tillfredsställer ni de behov av sexualitet, närhet, ömhet, att bli sedd, hörd och återkopplad du har, och är någon av er inte nöjd, eller känner sig hotad, har ni ingen mer kontakt med varann, och det skulle inte komma för någon av er att ta upp jakten på och förfölja. Är du inte fullständigt nöjd, söker du dig oskadad till någon annan aktör. Fria marknadskrafter i helt vanligt samspel med valfrihet, precis som du är van ur alla andra icke stigmatiserade sammanhang.
Man kan utläsa ganska mycket om målet för kampanjen ur hur den väljer att mäta sexköpslagens framgångar och misslyckande -- "De få fällande domar som kommer till stånd antyder dessutom att sexköpslagen brister i effektivitet." skriver dagens ledare i Corren. Målet är att skuldbelägga, döma, fälla och bestraffa de som är desperata eller utelämnade nog i sin livssituation att inte få, vilja eller kunna tillfredsställa sina behov på någon annans initiativ eller av enbart sin egen längtan och förhoppning att få den till skänks, och misslyckandet är att lagen, som poliskåren tillämpar den, prioriterar att fokusera på människohandel över prostitution. "I första ledet måste domstolarna förklara och motivera varför den nuvarande straffskalan inte används fullt ut." fortsätter ledaren oförtrutet, för att jaga nästa instans icke-medlöpare och utkräva åtlydnad det egna syftet. "En effektiv sexköpslag sätter inte bara dit fler. Den ska också avskräcka fler." avrundar man anfallet.
Vilken människosyn är det, om jag får fråga?
Och varför skyddar vi den från förföljelse mer än vi skyddar de som idag motsätter sig den och ger en annan bild, säg, inifrån-perspektivet, från människor som har insyn, vet vad allt handlar om och inte blundar och spelar på röda flöjter, efter en melodi som kanske var sann en gång på nittonhundratalet?
Fortsätt gärna vidare genom Isabellas Tankar en upprörd eftermiddag som avrundning.
postad 14:31 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar