05:21 Småupptäckter

Jag börjar inse att jag intimt förknippar flygande med att landa i en språkligt vilt främmande miljö, åtminstone när flyget tar över en timme, sisådär. Förmodligen som en effekt av att det oftast varit till sådana ställen jag flugit. Och det börjar bli några stycken; jag försökte räkna ut hur många länder jag varit i någon tid, och landade kring femton. De senaste gångerna jag rest, har jag hamnat mitt i språk som tyska, ungerska, italienska, ryska, isländska och så, som jag helt enkelt inte begriper så mycket av, på sin höjd små brottstycken här och där.

Effekten som pekat ut den här kopplingen i mig är en smula subtil: den yttrar sig som att jag förväntar mig att inte förstå konversationer som pågår runt omkring mig. Och vid varje flygning den senaste resan -- tre stycken, in allo -- Vancouver, San Francisco, Sverige, har det undermedvetet förbryllat mig massor när jag hört folk runt omkring mig prata med varann och förstått vartenda ord de sagt. Det är en rätt märklig känsla; jag slappnar av och väntar mig att sorlet runt omkring ska vara en matta av litet slumpmässiga blandade fonem och morfem, men ut ur bruset anfaller mig en hel kohort prydligt utstyrda, raskt marscherande syntaktiska enheter, som blir till semantiska budskap, som blir till dialog, tankeutbyten, samtal, gräl, och snart översvämmar i hela corpusar som får mig att baxna av pur förvåning, tills jag inser att ja, jag begriper engelska, eller ja, jag är hemma nu, och alla andra pratar också svenska.

Men det har ändå varit klart desorienterande; en tjej i en kassan på massagestället som per telefon mycket o-Zen-ligt häver avfyrar en salva amerikansk tonårska, like, whatver, and then I..., you know? Eller den äldre herren på flygplatsen som tittar ut över skocken, sen menande på sin fru, och lågmält påpekar -- This isn't a queue; this is a mob! Eller folk på släktträffen för Agnetas amerikabaserade familj i Idaho, som språkar förstrött med varann under lunchen strax intill. We should have gotten more of those golf carts, but unfortunately there's a tournament going in the area, so most people around were already out there, using them themselves.

Men starkast är reaktionerna just efter en flygning, då man är litet simmig i huvudet och har som mest lust att koppla bort världen ett slag, och folk flyttar in i huvudet på en innan man vet ordet av.

Jag känner mig ungefär lika matt nu; klockan är 05, och Arlandas bagageservice Novia Sweden AB har just anlänt med min resväska, som de meddelade igår morse klockan sju skulle dyka upp mellan 17 och 24. Jotjena. Budet ringde strax före midnatt, då i Örebro, med tre till där och två till på vägen hit. Jag bad försiktigt om ett tidsestimat, och när han inte kunde ge ett sådant, föreslog jag att 03, men så länge kunde det ju inte ta tyckte han -- max halv två, sisådär. Nu hade han bara ett kolli kvar, och frågade mig om jag visste var Wärö ligger. Det gjorde jag inte. Han for iväg. Inte undra på att det tar tid, när budet inte har förberett sin resrutt!

Nu ska jag stupa i säng några timmar. Jag var nästan lika trött igår vid midnatt, och hittade inget örngott, men väl en T-shirt jag lånat ut till Marie någon gång när hon var här och hjälpte till att baka blåbärspajer till vårt körcafé. Den var oerhört mycket bättre än något örngott, för den luktade Marie, vilket var ett bra sätt att somna. Jag ämnar inte byta ned mig till örngott idag bara för att jag råkat komma på var de håller till. Och nu är det jag som går och knyter mig. God natt, allesamman!