21:49 Att bli en hållbar människa

Det är litet som att dricka sina tankars fortsättning, och gena några år framåt i insikt, att ta del av ett riktigt bra seminarium i något ämne som engagerar en. Tänkte jag igår kväll, när jag tills strax dessförinnan, suttit där med ett ömsom varmt, engagerat, igenkännande och inspirerat, men näst intill ständigt leende målat i hela ansiktet, på Café Ellen, i Keyhuset, under tiden Åsa Kadowaki, psykiater, språkade på om hur man blir en hållbar människa.

Jag är en rätt hållbar människa.

Det var Maria som tipsade mig om evenemanget, för övrigt; all heder och kärlek åt henne för det, utöver den jag redan dränker henne i av rätt ohejdad glädje och vana. Hon satt med, intill, själv insupandes stoffet, tog sina egna, helt annorlunda, intryck och vidareutvecklingar av det, under tiden jag efter bästa förmåga störde och distraherade henne litet till och från med små smekningar i nacken, axelknådanden och så, i vanlig ordning, något hon blivit nog van med för att kunna ha det omkring sig, utan att tappa ett annat huvudfokus. Ungefär som jag. Lättinlärd livslyx som side dish.

Åsa är en stark, riktad tankeförflyttande kraft jag gärna ger vad bättre utväxling jag kan, med mina egna medel och resurser. Tyvärr är väl det jag huvudsakligen kan förmedla min egen entusiasm och törst efter mer, snarare än den koherens och de budskap, tankar och verktyg hon levererat under de drygt två timmar föredraget, cafésamtalet eller vad det borde kallas tog, för oss som stannade kvar och insöp det i alla sina hundratrettiofem procent gentemot den tid som utsatts på förhand, men jag har heller formellt inga högre syften med det här skrivandet än att sprida goda känslor, intryck och tankar under tiden jag sorterar mina egna, så det gör inte så mycket.

Några ledord, som förvisso tappar massa vikt när de reducerats bort från sina sammanhang och helheter: Välj vad du vill göra. Gör vad du valt. Lev i dina sinnen, i nuet, i det du gör, där du gör det. Renodla fokus, så som vi tankspridda gör: rensa bort allt annat som ligger och puttrar, någonstans i något kontrollprogram för att sortera veckan som kommer, avvärja yttre och inre hot, påminna dig om nästa aktivitet, med mera.

Lev, och dra värde, glädje och lycka ur vad du tar dig för. Ta dig för det som ger dig värde, glädje och lycka. Så blir man en hållbar människa.

Medge att det är rent mys att sitta och höra någon berätta om sådant man själv kommit på, och företar sig i bästa välmåga och för fulla muggar?

Hon målar en massa med ord, och jag sitter och önskar intensivt att det här var inspelat material man skulle kunna ta del av om och om igen, skicka länkar till till alla vänner och bekanta man vill dela med sig det av, och att det nog vore en bra idé att föreslå det sättet att nå ut längre med budskapet till alla i hela landet som skulle må bra av det.

Hon pratar om typiska sjukdomsutvecklingar för långtidssjukskrivna; utlösande tillstånd, där "aktiviteter" knaprat upp hela budgeten "återhämtning", och vad

Idag har jag ägnat en rätt bra stund åt att plöja genom allt Läkare med gränser, till vilka Åsa hör, skriver på sin website. En hel del är hennes egen penna, och det är lika trångt mellan saker hon skriver som man vill återge, som det hon pratar och berättar om. Läkare med gränser är för övrigt inte en motreaktion till Läkare utan gränser, som gör stordåd i kriser där det finns tydliga, akuta och allvarliga medicinska behov. Åsa beskriver det nog bäst själv:

"Läkare med gränser verkar i en kultur med rättighetstänkande och med fokus på behovstillfredsställelse som inte har med medicinska behov att göra. En kultur där sjukvård är en konsumtionsvara. En kultur med ett förhållningssätt till livet som riskerar att skapa ohälsa snarare än att lindra den."

Det handlar om tendensen obehagsflykt i vårt samhälle. Att inte tackla starka känslor eller svåra situationer, att fly konflikter, att inte ta tag i sorgearbete, utan kanske rentav medicinera bort förlust, saknad, frustration och annat som inte är önskade känslor och upplevelser. Att bygga in oss i trygghetssystem som skapar ständigt mer otrygghet genom att ge oss sämre rustning mot problem vi försöker vaccinera eller kanske till och med lagstifta bort. Att bli trygg handlar inte om att ta bort, utan att rusta oss för att tackla, faror och risker. Lära oss hantera känslor, leva våra liv.

För varje stor glädje och lycka finns en eller flera lika stora risker eller möjliga förluster, och blundar vi för det, är vi dem inte mogna. Utan att vara beredd på risken att mista ett barn eller en partner, är du inte redo att ha någondera. Och med det menas inte att du ska leva som om du när som helst kunde mista dem, eller låsa in dem i ett panikbeskyddsfängelse, utan att du ska leva som om du själv kunde dö i morgon; vara lycklig i nuet, vara närvarande i allt du gör, i alla relationer du värdesätter, älska och bli älskad av dem som älskar dig och sätter värde på dig, själv bjuda på din uppmärksamhet och kärlek när någon annan gör sådant du värderar. Känna med alla sinnen, göra det som gör dig glad, träffa de människor du vill umgås med. Njuta av allting som är bra. Använda din kropp till allt du kan och vill.

Jag har förresten kommit på vad en av mina ständiga riktningar i livet är. Jag är lycklig när jag vidgar min förståelse för ämnen som engagerar mig, får omsätta, omvärdera och stuva om i dem, när jag upptäcker eller förevisas bättre verktyg och modeller. När jag kan ta det jag kommit till insikt om, och hjälpa någon jag älskar själv växa och leva ett större, rikare och lyckligare liv. Bådadera är exakt vad jag gör med Maria just nu. Och hon gör det med mig, även om hon kanske inte känner att hon gör det tillnärmelsevis lika tydligt som jag känner det, för att hon har så gott utbyte av mig.