01:06 Bra människor

Det slog mig, med viss förtjusning, att det i min släkt är gott om människor som är, och/eller gett sig i lag, med oerhört bra andra människor. Min far har hittat sig en fenomenalt bra tant. Min morbror har alltid haft en. Jag har en urbra syster jag råkar litet för sällan i sammanhang eller sällskap där det allra bästa blir ett dominerande inslag. Hon har varit här nere på besök sedan igår, och vi var just på Kikkobar och åt middag, pratandes känsligheter, förmyndarskap, trassel på livslinjen, hur sjutton man hjälper någon som sitter i botten av en depression, har svårt för långsiktighet, hantera pengar och andra tillgångar, sin egen prestige knuten till litet för mycket, relationsjäv, med mycket mera som rör sig i dragläget jag gillar bäst att vara i, men inte på egen hand klarar av att försätta mig i vad den här människan beträffar. Tillsammans kanske vi faktiskt fixar det. Ensam känner jag mig mest handlingsförlamad.

Listan på bra människor är inte slut; det finns fler, och även om jag bara har några veckor med Maria bakom mig än, stormtrivs jag med allt hon tar fram ur mig på det naturligaste sätt; hon gör det lättare för mig att sälla mig till leden bra människor som en självskriven medlem, och reser inga hinder alls för mig att vara, agera och vidga min naturliga roll där, forska vidare på hur jag kan fortsätta förverkliga mig själv där, åt alla håll jag vill. Kväver ingenting av min kärlek, behöver inga solglasögon, stödhjul eller andra fåniga dämpningar för att hantera den, accepterar utan protest att hon förtjänar den, även om hon kanske inte helt förstår hur eller varför i känslodomänen än, vilket jag dock tror hon gör i sina logiska funderingar. Jag skulle vara en litet för intrikat aggregatlögn och falla i ett slag om något led brast, för att rimligen kunna vara annat än vad jag visar och berättar, och gärna för mig.

Det är så där himlastormande bra som bittra hålögda cyniker älskar att ogiltigförklarandekraxa.

Maria verkar inte ha några rädslor kring mig som hon försöker bekräfta. Eller vederlägga, bör jag kanske säga, men i praktiken, är det min erfarenhet att alla rädslor man nöter mot omständigheterna länge och envetet nog, slutligen finner en väg att bekräftas, så att så att säga mätmetoden skapade utgången. Genom att sålla bort alla miljontals icke-triggers, tills en trigger som kan avrundas till fel sida till slut så att säga får fälla avgörandet -- som när matematisk sanning (perfekt stringent) falsifieras genom bevis om existensen av ett enda motexempel.

Det, i sig, är fortfarande fantastiskt. Hon ger mig plats att vara hur underbar som helst, i stället för att slösa energi på att fäkta undan misstankar om att jag inte skulle vara det. Mer lycka och njutning för oss båda för emotronerna. Så enkelt. All it takes is confidence.