02:53 Ändamålet helgar medlen?

Jag har en motsatt teori. Medlen helgar sig själva. Medlen slår ut ändamålen, oavsett vilka och hur behjärtansvärda de månde vara, och banar vägen mot fulländning av precis de slag av övergrepp de själva utgör.

Censur leder till totalitär kontroll av referensramar, tankar och åsikter, samt maktmissbruk av informationseliten med vapnet i sin hand.

Protektionistiska lagar som slår vakt om vissa gruppers rättigheter gentemot andra befäster nuvarande (som blir dåvarande som blir relika) tekniska eller institutionella förutsättningar som står i vägen för teknisk eller organisatorisk utveckling mot större samhällelig nytta.

Särbehandling av människor leder till befästandet av en diskurs av att mäta, döma och förankra människor huvudsakligen i termer av deras kön, ålder, hudfärg, etnisk härkomst eller övriga godtyckliga fördomar och sållningskriterier, oavsett om -- eller i synnerhet när -- syftet var att undvika det.

Ett passivt kommunicerat medium uppmuntrar till passiv, icke-ifrågasättande konsumtion av förmedlade tankar, känslor och perspektiv, och frånvaron av en återkopplingskanal i mediet till slutförvaring av materialet, obearbetat och i originalförpackning, huvudsakligen orört av egna tankar, känslor och perspektiv. Mediet självt selekterar fram huvudsakligen budskap och förmedlare som drar mest egennytta ur mediets egenskaper. (Informationsövertaget är som störst när mottagaren är passiv, lätt meditativ och receptiv till innehållet.)

Förbud mot att lagligt tillfredsställa mänskliga behov leder till att organiserad brottslighet serveras ett monopol på att ombesörja dessa behov, och att hanteringen sålunda, i så mån den alls organiseras upp alls, sköts av förbrytare, inom kriminella kontaktnät, med därmed besläktade metoder och bieffekter.

Stigmatisering leder till utstötthet och garanterat utanförskap, moraliskt kriminaliserade människor som går under jorden och igen söker sig till underjordisk självorganisation, att stigmatisörerna får blodad tand, när deras syndabockar plötsligt försvinner, och förtjust ger sig på nästa grupp i opinionsmoraliskt underläge, och båda dessa fenomens respektive kedjereaktioner. Stigman är inte att slå vakt om moralen, allmänhetens bästa eller att ge vägledning för de som räds piskan, utan att bära hand på varje individ som fattar sina egna beslut mot pisksvingarens självrättfärdigade doktrin, och tvinga ut dem ur ungefär samtliga skyddssystem.

Överförmyndande leder till inlärd hjälplöshet, ett beroende av förmynderi och att människor beter sig som de behandlas, som barn, med ett bortvittrat medborgerligt ansvarstagande som huvudföljd. Alla samhälsorganisativa funktioner kodifieras till professionella heltidsyrken, som kostar pengar, har sämre verkningsgrad än självorganisation (det är inte mitt ansvar; jag betalar skattepengar för att Någon Annan ska göra det i mitt ställe) och fullbordar cirkeln mot mer av samma sak, högre utgifter, mindre ansvarstagande, och så vidare.

Statlig historieskrivning och historievidareförmedling leder till en viss doktrins genetiska fortlevnad långt efter bäst före, till sämre förutsättningar för individuella överblicksbilder, perspektivtaganden och informerade tankar, åsikter, känslor och beslut, till starkt befogad skepsis om källkritik och näst intill totalt förfall av det presenterade materialet i bästa fall, och till godtyckliga läror med egen levande kraft samt makten att placera sig i vilket ljus den vill i folks medvetande tack vare tummen med sagda historieskrivande. Inte de bästa förutsättningar att utveckla och bilda ett samhälle.

Jag tänker låta bli att föra de där tankespåren vidare mot konklusioner eller fördjupningar; det skulle bara bli exploderande stort, särskilt under min penna. Men tesen om att medel föder sina egna förutsättningars naturliga konsekvenser, och fullbordandet av sina respektive sluttillstånd talar väldigt starkt till mig. Har den något namn redan? Olika former av negativa eller destruktiva spiraler, i alla de ovan tecknade fallen. För att kontra eller sätta i perspektiv, finns det förstås motsvarande positiva medel och spiraler; jag tror till exempel rätt starkt på direktåterkoppling och dialog, omedierade möten mellan människor och mediering som fortfarande uppfattas som direkt.

Jag bytte just några ord med Fredrik. Vi har idag rätt olika politiska huvudagendor, och vad vi därutöver anser som lyxfrågor att bekymra sig över. För min del är personlig integritet, decentraliserad och demokratiserad makt, och informerade, tänkande, växande och ansvarskännande människor stora frågor. Sammanfattningsvis huvudsakligen libertarianism, om än mindre ur ett kapitalistiskt än ett humant / individuellt perspektiv.

Fredrik funderar mer i termer av miljö- och energifrågor; ekosystemskollaps, och att vi har byggt större delen av vår existens på att bränna fossila bränslen. Det vore trevligt om han skrev mer; jag erkänner villigt att mina agendor har lägre precedens, men det är fält som inte engagerar mig och mina egna resurser av insyn, förståelse, passion och generativitet.

Men han delar gärna med sig av perspektivskiftande länkar ibland, som den här betraktelsen av hur vi fungerar som människor och hur vi använder vår planet, "Know Yourself" -- om de svarta belysande passagerna är litet i mesta laget, fungerar de färgade rätt bra som stolpar.