09:24 Lust eller paradis?

En massa nakenhet mot varann, och en skön känsla av tyngd och harmoni i hela kroppen, mjuk hud mot min, överallt, ett lätt intrassel av armar om ryggar, ben saxade om varann och en lätt disorientering om världen. Trött utan att känna sig spenderad, varm utan att känna sig obekväm, nyduschad, och med höger hand ännu vagt doftande av den riktigt trevliga foot rub jag just provat mot hennes promenerade någon stund tidigare lätt förhårdnade, nu närmast barnrumpigt mjuka fötter. Ett klart godkänt inköp, för övrigt, från i somras innan jag visste vem jag ville skämma bort med den, efter att jag själv blivit utsatt för något liknande på Watercourse Way, som också sålt den till mig. Men nu avviker jag för långt från ämnet.

Jag ligger där och badar i känselstimuli och närhetsnjutning, med hela henne inom räckhåll, smekhåll, lekhåll, och tänker långsamma meditativa tankar på max halv fart i en känsla av hemma, trivsel, fridfullhet och själslig ro; tänker litet fundersamt på vad som gör att det här; hon, jag, förutsättningarna, inte i stället triggar lust och sexuell anspänning. Inte så jag ligger där och saknar det; jag är medveten om att det inte alls är ditåt min längtan pekar, just där, just då, men det känns som att en massa samhällelig och kulturell skolning dikterar att med en så vacker och njutbar kvinna, naken och tätt intill sig, är det inte i ett bad av långsam, vegetativ, paradisisk njutning och trivsel man ska dränka sig, utan i ett testosteronskölj av djurisk sexlust, pippa som kaniner, ta varje chans till sexuell stimulans och vara eld, mer än lugna vatten. Och över huvud taget, hur sexualitet här blivit kopplat till någon slags lägre drifter och instinkter som någon slags andra klassens medborgare. Sådan nuckretorik formligen avskyr jag, men har fortfarande inte riktigt kunnat värna mig från den. Därav troligen avskyn.

Men samtidigt som jag ligger där och är väldigt lycklig i stunden och att inte förvandla den till någonting annat just där och då, längtar jag också mer än en smula efter att smaka på henne; att lära känna hennes reaktioner och njutningsämnen riktigt nära och på djupet, någon gång, när det hettar till, när jag inte kan släppa henne med blicken, inte kan trycka henne mot mig hårt nog, när alla sinnen flödar över av lust och sug, hets och en strävan efter att göra varann totalt bortkollrade av sexuell njutningstortyr.

Jag kommer inte på just någonting alls; man har inte hjärnan till så mycket när man ligger och njuter i livets laddläge, så där, och det är inte hela världen eller ens syftet ändå. Det är mest lycka över livet, och inga brådskor. Vi pratar litet, byter några ord om hur märkligt det är att folk ska ha sådana spärrar för att dela det här med varann; att det är så privat, att det nästan uteslutande sker två och två, och vårt lågmälda samtal beblandar sig med Sannas och Andreas' samtal i det lilla kollektivets vardagsrum, en bit utanför dörren, röster som nyss kommit hem igen, efter att vi haft en kväll för oss själva. Skulle det vara konstigt om de fanns här, lika lättsmekta och -kramade som vi? Vi kommer båda fram till att just han nog inte skulle fungera i det alls, och ämnet faller undan för andra i stället. Jag är mycket nära att somna. Det är skönt att lyssna till rösterna, känna henne intill mig. Hudlycka. Men jag undrar om det går att låsa upp folks låsningar kring närhet, svartsjuka, ensamrätt, och allt annat komplicerande trassel som läggs i vägen för att ligga så där, i en liten naken och lycklig hög med varann, tätt intill, mjukt sammanvävda i känslor och kyssar och samtal och smekningar, ompysselhet, värme och känslan av att ingenting kunde vara naturligare.