03:04 Soffa, och mitt framför teven!
Dialog är att tänka tillsammans.
Solrosskott är godare än groddar. Saftigare.
Der Himmel Über Berlin är bra. City of Angels är bra. De är samma film, men i varsin helt olik dimension. De har möjligen ett gemensamt origo. Möjligen.
HG är lika lättumgänglig som flickor, och lagar bättre mat. Det var en smula hjärnomskakande att inse att hans soffa är exakt samma modell som exets bäddsoffa. Och rätt desorienterande, i att den förstås är orienterad på precis samma sätt i förhållande till teven (duh; det är liksom så soffor brukar stå). Rumsgeografin dock inte densamma; känns som andra väderstreck. Men jäklar i min lilla låda vad objekt associeras med miljöer associeras med människor jag har inom mig.
Det blev plötsligt trångt mellan sammanhangen, och jag längtade efter att ha någon liggande utsträckt på mage över hela den jättestora rektangulära ytan framför mig, som i ett försök att täcka den med sin kropp, en extremitet sträckt mot vardera hörnet, en hudkanvas för händer som saknat fritt spelrum och en massagemiljö som inte är så begränsande. Är det verkligen så här kelsvulten jag är nu? Inte konstigt att jag haft en helt botten vecka när doften av det tog slut innan jag ens kände den. Jag har dock visst hopp om att den backwashen svept förbi. Och kvar står väl mest den längtan jag började med.
Det kan dock bli en god vecka; den är späckad med kvällsnöjen, om inte annat.
Solrosskott är godare än groddar. Saftigare.
Der Himmel Über Berlin är bra. City of Angels är bra. De är samma film, men i varsin helt olik dimension. De har möjligen ett gemensamt origo. Möjligen.
HG är lika lättumgänglig som flickor, och lagar bättre mat. Det var en smula hjärnomskakande att inse att hans soffa är exakt samma modell som exets bäddsoffa. Och rätt desorienterande, i att den förstås är orienterad på precis samma sätt i förhållande till teven (duh; det är liksom så soffor brukar stå). Rumsgeografin dock inte densamma; känns som andra väderstreck. Men jäklar i min lilla låda vad objekt associeras med miljöer associeras med människor jag har inom mig.
Det blev plötsligt trångt mellan sammanhangen, och jag längtade efter att ha någon liggande utsträckt på mage över hela den jättestora rektangulära ytan framför mig, som i ett försök att täcka den med sin kropp, en extremitet sträckt mot vardera hörnet, en hudkanvas för händer som saknat fritt spelrum och en massagemiljö som inte är så begränsande. Är det verkligen så här kelsvulten jag är nu? Inte konstigt att jag haft en helt botten vecka när doften av det tog slut innan jag ens kände den. Jag har dock visst hopp om att den backwashen svept förbi. Och kvar står väl mest den längtan jag började med.
Det kan dock bli en god vecka; den är späckad med kvällsnöjen, om inte annat.
postad 03:04 |
Permanent länk |
|
2 kommentar
"Å: Förresten, det finns en sak som jag funderat på. Jag ser ju (eftersom jag läste igenom alla inlägg och alla kommentarer när jag hittade din blogg) att kommenterare har kommit och gått. Saknar du någon gång någon kommenterare?
Jenny: Ja. Det gör jag faktiskt. Förra sommaren fanns det en Johan som kommenterade underbart, ibland undrar jag var han tagit vägen.
Å: Jag vet vem du menar. Han som var blond och såg lite fundersam ut på sitt foto..."
Från länken http://oslo-here-i-come.blogspot.com/2007/04/jenny-den-dr-intervjun.html. Kanske jag borde skriva med.