04:23 Hotell, ryggar och syssel

Känslopjunk är så bra! Utöver mitt eget för tillfället stillsamma kärleksliv kan jag smyga på en hel del nära vänner, stråla litet mot dem och vara ganska kärt besök när det, som alltid, är en smula trassel med någonting, inuti eller sinsemellan. Eller när någon bara vill prata. Det tar oftast en stund att bygga det där, men jag känner mig ganska rik för att ha byggt det med åtskilliga som betyder något för mig.

Och litet fattig, om jag känner efter för noga, för att inte ha det på andetags avstånd närhelst jag bara vill sjunka in i det och vara nära. Men inte fattig som i utom räckhåll och möjligheter; desillusionerade känslor är inte inom synhåll. Och sträcker jag ut tanken och viljan mot någon får jag typiskt svar, i alla fall, även om världen ibland snurrar väldigt långsamt.

Det slog om till fredag för en stund sedan, klockan är π på morgonen och jag börjar känna mig mer sugen på att gå och lägga mig än hämta min torra tvätt, så kanske får den vänta till tio i morgon bitti på uppmärksamhet. Fredag är bra, för med det har jag klarat av den del av den här veckan som är vigd åt Linköping, dans och körsång och jag kan bekymmerslöst fara norrut ett par timmar till Stockholm och umgängesliv med vänner och kärleksintressen där några dagar innan det bär tillbaka för nästa tisdag-torsdag här nere igen. Sista lindytillfället nu på tisdag; jag både ser fram emot det och inte; det är jättekul att alla nybörjarkursarna kan så mycket att jag kan ta ut svängarna ungefär i hela mitt eget register men det är vemodigt när någonting bra sinar och upphör för säsongen. (Men jag ska nog ta Jennys tips och shanghaja hennes bror, som torde ha Lindy-Stockholmskartan klar för sig på ett sätt jag inte har ännu.)

Vad Lindy och karta beträffar, gjorde jag sent omsider litet research inför lindylägret Boogie Bären i Bayern jag och Kalle far till i slutet av maj, för att se vad det finns för hotell där i trakten och om vi månde kunna ta in på något i stället för gymnastiksal. Det ser litet mörkt ut; vi var nog sent ute redan när jag borde ha börjat jaga rum, och de som ligger inom mer rimliga avstånd var fullbokade. Det blev en liten fallstudie i praktisk datavisualisering (prova rubrikerna för olika vyer), och jag byggde en liten mojt som själv listade ut (fågelvägs)avstånd till ground zero för lägret, vilket hotellsöktjänsterna på nätet kasst nog inte kan åstadkomma själva åt en, ens om man matar dem med exakta latitud-longitud-koordinater för vart man vill. Kasst, tyckte jag, och skrapade data för alla hotell i hela Bayern jag kunde komma åt från expedia.se. Det tog hela eftermiddagen, men var rätt kul, och jag byggde litet bra verktyg när jag ändå var i farten, så jag har inte direkt dåligt samvete över tidsförlusten. Dessutom intalar jag mig att en del av det där lär hamna inom jobbräckhåll rätt snart, när jag tagit mig förbi några pinnhål till på min nuvarande agenda. Webben är ju mest kass för att den fastnar i utvecklingen och det är bra nog för att de som sitter på webtjänster ska dra in mer pengar även utan ständiga förbättringar och självklara finesser i användbara former.

Ryggar är fina. Jag upptäckte härom dagen att den nuvarande orienteringen av spegeln på mitt badrumsskåp och min badrumsspegel gör att jag kan se min egen bakifrån. Egentligen inget att förvånas över; vi befinner oss i varsitt hörn av en triangel, speglarna och jag, och min rygg tittar tillbaka på mig genom dem. Det roligaste är att jag blir lika sugen på att ha den under mina händer, knåda, smeka och pyssla om som andras; det är precis samma slags sug i den som i andras. Härliga kurvor och muskelspel när huden spelar över vävnaderna inunder. En av tjejerna på lindykursen har för övrigt, eller hade i tisdags i alla fall (och nog ett antal gånger dessförinnan med, som det såg så välbekant ut) ett härligt linne som inte täcker skulderbladen, utan liksom går ihop litet där. Det är något alldeles oerhört snyggt (och ögonen vattnas ungefär lika mycket som det kliar i fingrarna, för ovanlighets skull); jag undrar om det är lika angenämt på män.

Morgondagens utmaning borde bli att bygga litet datapersistering och tackla litet tekniska finesser så jag slipper skicka zipfiler till min chef varje gång jag gör en internrelease. Det är mest att komma mig för; jag har legat litet på latsidan idag, efter en intensiv jobbnatt med ett par snåriga oändlig-rekursions-buggar. Ibland kan det ligga löjliga mängder logik bakom något så enkelt som att sätta eller tvätta blåfärg på/från websidor, må ni tro. Och jag kan rapportera av erfarenhet att det blir ungefär tio länkar kvar på svd:s hemsida av sisådär sex hundra när man vaskar bort allt som inte kan vara amerikanskt. Intresseklubben somnade innan de ens fått fatt i sin flagga. God natt, söta sömntutor!