01:04 FOO!

Som den disträe skribent jag ibland är, glömde jag ju kolla upp vad det trivsamma crèperiet jag glömt namnet på hette. Det hette Byn, och man kan till och med beskåda den mysiga interiören på deras hemsida -- vi bänkade oss vid bordet med motorcykel intill. Utsökt mat, den ena rätten med mer fantasieggande invävning av crèpe-elementet än den andra. Själv åt jag ett utsökt ankbröst med körsbärssås (la mon petit canard) och en söt cider ur familjen Dupond, vilka jag bådadera längtar tillbaka till vid blotta tanken, på ett nu alltför behörigt avstånd bort därifrån. Jag bör nog återvända; det var en ganska lagom promenad från Fridhemsplan att arbeta upp aptiten under.

A propos att fresta med mat, finns det enligt en rätt kul artikel jag snavade på nyss fyra sorters litterär mat:

• mat författaren ställer fram för sina karaktärer utan att de egentligen äter den
• mat författaren serverar sina karaktärer för att teckna deras karaktär
• mat författaren tilllagar åt sina karaktärer för att äta den tillsammans med dem
• mat författaren tillagar åt sina karaktärer men egentligen serverar läsaren

Mat är det nya sexet -- något man kan avbryta handlingen med ett tag för att gå in i djupaste detalj kring, innan man fortsätter där man var. Det där sättet att spalta upp detaljpresentation kan man tillgripa i en hel massa olika kul sammanhang. Jag började genast fundera på mig själv och kel, och huruvida jag gottas själv med mina rekollektioner eller serverar läsaren. Man kan fundera på, säg, lyx, flärd och arkitektur, och placera Sidney Sheldon med flera tantflärdstegelstensromantiker i fack ett eller två, de framgångsrika hempysslarprogrammen som för kameran serverar publiken recept på hembyggen de väl allt som oftast i praktiken snarare lagat för gallerierna, och så vidare i långa led.

Nu är jag hungrig och sugen på att gå och lägga mig på samma gång. Det är bättre klockslag för det senare. Och så är jag sugen så jag kan gå av på att spinna fina trådar av tillit och förtrolighet. Det är en vacker men litet knasig hobby. Eller livsstil? Jag vet inte riktigt. Jag är i alla fall ganska till freds med att det ser ut att gå alldeles utmärkt att stå mycket nära andra människor, utan att någondera partens uttryckliga mål är att binda den andra till sig, och fortfarande ha massor att ge varann. Det går nog faktiskt att ha jättetäta vänskapsband som någon form av emotionell livskonsulting. Lycka!

Kategorier:

• mat