13:33 Utmanomani
Det här är en sådan där bra farsot som lurat i en massa intressanta människor att skriva än intressantare stoff om sig själva. Nu senast vilade Drakona handen på min axel, förklarandes sitt intresse av mitt deltagande.
Reglerna är enkla och flexibla: skriv sex sanningar/egendomliga saker om dig själv. Välj fem (eller valfritt antal) ännu icke-deltagare, lista deras namn och meddela dem att du vill att de också deltar, på samma premisser.
Fast sällan en not utan mitt intresserade narrativs spjälkande av vad det månde fundra på först. Jag är själv böjd åt att bekräfta andra, men likaså att bryta kedjebrev, för att jag är en smula emot farsoter. Samtidigt är nyfikenheten är husgud, och det är ett otyg med folk som sätter sig på tvären, snörper på munnen och buttermuttrar något om principer. Och så ger det en varm, ombonad känsla inuti när någon man tycker om äskar lära kännande av en.
1) Jag har och har haft ett väldigt rikt, närgånget och omfattande textuellt umgänge och utbyte med andra människor i halva mitt liv; den senare halva som sammanfaller med den personlighet jag lever i nuförtiden. Det är genom ord om och kring sådant jag ser, tänker, känner och reagerar på jag mött och närmat mig de kärlekar som fungerat hittills, men jag är lyckligast när jag kan lämna textmediet bakom mig, och ägna någon all uppmärksamhet, utan att gå miste om den öppenhet det är lättare att finna i människor i text.
2) Jag blir frustrerad av människor jag vill komma närmare, och känner skulle må bra av att öppna sig mer för någon, men som håller mig i karantän. Sammalunda människor jag vill ha i min famn eller under mina händer, men där revirgränsen håller mig på behörigt avstånd.
3) Den livsnjutardörröppning jag oftast hänger i, och försöker få mina solstrålar spela på mig genom, är ompyssel; andligt, själsligt, fysiskt, umgängeligt, kärleksfullt, moderligt, och mer passionerade frosseriexcesser ur paletterna närhet, tillit, ömhet, förtrolighet och öppenhet -- och jag är mest van att själv gå över ån efter vattnet (en bieffekt av den obetydligt långt gångna jämställdhetsprocessen, i mina stillsammaste spekulationer). Det kelregister och de blottade sidor jag utvecklar i mig själv är min ständigt växande flickdröm om idealpartnern. Med alla sinnen och på alla plan, varken mer eller mindre. Och jag vet att det är en utopi.
4) Utanför den taktilt och emotionellt återkopplande sfären är intelligens, djupa intressen och passioner, rikt språksinne, vild associationsförmåga att korspollinera vilka fält med varann som helst, lättfotade tankar, bred livserfarenhet av upp såväl som ner, rika referensramar, viljor och engagemang, prestigelöshet, tolerans, nyfikenhet och en vilja och förmåga att samarbeta mot gemensamma mål de egenskaper jag fastnar lättast för i andra människor.
5) Min mest romantiska dröm är att lära känna någon av det motsatta könet med känseln, innan jag vet hur hon ser ut. Min kanske mest långtgående, att bli egenföretagare (eller måhända mer åt franchiserörelsedrivande) med den sorts bekräftelse på agendan som är min passion och hobby, vad människor beträffar, men utan de krav på relationer som vår folksjäl låser in sig i innan de dörrarna ens går upp på glänt. Djupare förankrat i oss än våra sexualbehov, dyrbarare, större och rikare än det mesta vi konsumerar. Kanske omöjligt. En dag, någonstans, tror jag det kan gå. Men jag vet inte under vilka former, med vilka välsignelser och allianser. Det är ett ämne det är roligt att prata länge om med andra öppensinniga människor. I etiska gränsmarker ställs så mycket på sin spets.
6) Jag avskyr övertramp. Övertramp är inte bara dålig stil, orenhårigt, oärligt och fusk, det är förtroendebrytande också. Dessutom är det ett misslyckande att se den riktiga sporten, tjusningen och skönheten; att helt undgå sötman i att göra mesta möjliga inom en stramt insnävd förutsättningsrymd. Det är i begränsningarna de riktiga frihetsgraderna ligger. Att uträtta sina storverk med skicklighet, domänförståelse och tolv mått genialitet är vad allt värt insatsen går ut på. Endast det omöjliga är värt ansträngningen. Men det är förbanne mig bara i trånga sinnen det förblir omöjligt.
Reglerna är enkla och flexibla: skriv sex sanningar/egendomliga saker om dig själv. Välj fem (eller valfritt antal) ännu icke-deltagare, lista deras namn och meddela dem att du vill att de också deltar, på samma premisser.
Fast sällan en not utan mitt intresserade narrativs spjälkande av vad det månde fundra på först. Jag är själv böjd åt att bekräfta andra, men likaså att bryta kedjebrev, för att jag är en smula emot farsoter. Samtidigt är nyfikenheten är husgud, och det är ett otyg med folk som sätter sig på tvären, snörper på munnen och buttermuttrar något om principer. Och så ger det en varm, ombonad känsla inuti när någon man tycker om äskar lära kännande av en.
1) Jag har och har haft ett väldigt rikt, närgånget och omfattande textuellt umgänge och utbyte med andra människor i halva mitt liv; den senare halva som sammanfaller med den personlighet jag lever i nuförtiden. Det är genom ord om och kring sådant jag ser, tänker, känner och reagerar på jag mött och närmat mig de kärlekar som fungerat hittills, men jag är lyckligast när jag kan lämna textmediet bakom mig, och ägna någon all uppmärksamhet, utan att gå miste om den öppenhet det är lättare att finna i människor i text.
2) Jag blir frustrerad av människor jag vill komma närmare, och känner skulle må bra av att öppna sig mer för någon, men som håller mig i karantän. Sammalunda människor jag vill ha i min famn eller under mina händer, men där revirgränsen håller mig på behörigt avstånd.
3) Den livsnjutardörröppning jag oftast hänger i, och försöker få mina solstrålar spela på mig genom, är ompyssel; andligt, själsligt, fysiskt, umgängeligt, kärleksfullt, moderligt, och mer passionerade frosseriexcesser ur paletterna närhet, tillit, ömhet, förtrolighet och öppenhet -- och jag är mest van att själv gå över ån efter vattnet (en bieffekt av den obetydligt långt gångna jämställdhetsprocessen, i mina stillsammaste spekulationer). Det kelregister och de blottade sidor jag utvecklar i mig själv är min ständigt växande flickdröm om idealpartnern. Med alla sinnen och på alla plan, varken mer eller mindre. Och jag vet att det är en utopi.
4) Utanför den taktilt och emotionellt återkopplande sfären är intelligens, djupa intressen och passioner, rikt språksinne, vild associationsförmåga att korspollinera vilka fält med varann som helst, lättfotade tankar, bred livserfarenhet av upp såväl som ner, rika referensramar, viljor och engagemang, prestigelöshet, tolerans, nyfikenhet och en vilja och förmåga att samarbeta mot gemensamma mål de egenskaper jag fastnar lättast för i andra människor.
5) Min mest romantiska dröm är att lära känna någon av det motsatta könet med känseln, innan jag vet hur hon ser ut. Min kanske mest långtgående, att bli egenföretagare (eller måhända mer åt franchiserörelsedrivande) med den sorts bekräftelse på agendan som är min passion och hobby, vad människor beträffar, men utan de krav på relationer som vår folksjäl låser in sig i innan de dörrarna ens går upp på glänt. Djupare förankrat i oss än våra sexualbehov, dyrbarare, större och rikare än det mesta vi konsumerar. Kanske omöjligt. En dag, någonstans, tror jag det kan gå. Men jag vet inte under vilka former, med vilka välsignelser och allianser. Det är ett ämne det är roligt att prata länge om med andra öppensinniga människor. I etiska gränsmarker ställs så mycket på sin spets.
6) Jag avskyr övertramp. Övertramp är inte bara dålig stil, orenhårigt, oärligt och fusk, det är förtroendebrytande också. Dessutom är det ett misslyckande att se den riktiga sporten, tjusningen och skönheten; att helt undgå sötman i att göra mesta möjliga inom en stramt insnävd förutsättningsrymd. Det är i begränsningarna de riktiga frihetsgraderna ligger. Att uträtta sina storverk med skicklighet, domänförståelse och tolv mått genialitet är vad allt värt insatsen går ut på. Endast det omöjliga är värt ansträngningen. Men det är förbanne mig bara i trånga sinnen det förblir omöjligt.
postad 13:33 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar