22:26 Reseberättelser
Små resor utgör i mycket krutladdningarna som piffar upp mitt liv just nu. Mest fram och tillbaka mellan Stockholm och Linköping, några gånger i månaden. I fredags, när jag klev av på Stockholms central, dök min lillkusin Johanna upp, på väg hem från jobbet i Nyköping. Vi slog följe och tog någon buss stadd åt Fridhemsplan till; hon skulle hälsa på en andrahandsbekant, jag själv mest landa och få en bit mat i mig. Infrastruktur som tåg, tunnelbana, spårvagnar och bussar är litet kul; den sammanför människor på ett sätt bilar och enpersonsfordon inte gör. Än en gång är jag litet sugen på att bo i ett bilfritt samhälle. Hoppas vi får se något födas under vår livstid. (Och jag vet; jag ska hälsa på i Venedig någon gång med.)
När jag några dagar senare, under tisdagen, for söderöver igen för dans och sång, hamnade jag i samma vagn som Tobias från Lunarstorm. Det vill säga inte någon namnkunning som rentav jag kunde identifiera på utseendet, utan någon som läst Handels (vilket dock kunde uttydas från utseendet), och med en kvinnlig kollega var på väg till något jobbmöte i Norrköping. Det pratades mycket i mobiltelefoner, och i alla fall hela plan två av vagnen välkomnades ta del av deras samtal med såväl varann som omvärlden. Jag hade inte direkt något bättre för mig än att småle åt deras konversation. Vid det magnifika partiet där Kolmården öppnar sig och Bråviken hälsar en, slår Tobias vad om att vattendraget är Mälaren. De satsar en hundring. Kompanjonen, som antar vadet, fundrar litet på vad det skulle kunna vara annars.
- Vänern, det ligger nere vid Jönköping, va?
Sen får hon se en skylt en bit nedanför spåret, och utbrister:
- Getå!
Tobias himlar litet med ögonen och förklarar att Nej, det är samhället här som heter det. Senare, strax innan de går av tåget i Norrköping, gör han ett briljant logiskt felslut jag visst inte riktigt fångade, som dock tydligen på något vis vinner honom hundralappen på att Östersjön heter Mälaren. Hon reser sig upp, vänder sig om, böjer sig hastigt efter någonting och dunkar med besked huvudet i de fina glashatthyllslister de nya läckra regionaltågen är utrustade med, och tillsammans gör de sen sorti vänster. De är säkert väldigt bra på något, båda två, och var mycket välstyle:ade också.
När jag några dagar senare, under tisdagen, for söderöver igen för dans och sång, hamnade jag i samma vagn som Tobias från Lunarstorm. Det vill säga inte någon namnkunning som rentav jag kunde identifiera på utseendet, utan någon som läst Handels (vilket dock kunde uttydas från utseendet), och med en kvinnlig kollega var på väg till något jobbmöte i Norrköping. Det pratades mycket i mobiltelefoner, och i alla fall hela plan två av vagnen välkomnades ta del av deras samtal med såväl varann som omvärlden. Jag hade inte direkt något bättre för mig än att småle åt deras konversation. Vid det magnifika partiet där Kolmården öppnar sig och Bråviken hälsar en, slår Tobias vad om att vattendraget är Mälaren. De satsar en hundring. Kompanjonen, som antar vadet, fundrar litet på vad det skulle kunna vara annars.
- Vänern, det ligger nere vid Jönköping, va?
Sen får hon se en skylt en bit nedanför spåret, och utbrister:
- Getå!
Tobias himlar litet med ögonen och förklarar att Nej, det är samhället här som heter det. Senare, strax innan de går av tåget i Norrköping, gör han ett briljant logiskt felslut jag visst inte riktigt fångade, som dock tydligen på något vis vinner honom hundralappen på att Östersjön heter Mälaren. Hon reser sig upp, vänder sig om, böjer sig hastigt efter någonting och dunkar med besked huvudet i de fina glashatthyllslister de nya läckra regionaltågen är utrustade med, och tillsammans gör de sen sorti vänster. De är säkert väldigt bra på något, båda två, och var mycket välstyle:ade också.
postad 22:26 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar