01:13 Fullspäckat kvällsprogram

Slående, hur regenerativt det är med litet försiktigt ömsesidiga intressen fattade över könsgränserna. Det är väl bekräftelseklorna som kliar en skönt på ryggen. Och vad sådana beträffar, i mer bokstavlig bemärkelse, börjar jag trivas ganska bra med kloklippta naglar. Ett ganska lyckat experiment, tror jag; varmt tack för tipset, Drakona!

Kanske blev det till och med för mycket aktiviteter i veckan; igår kväll när jag litet sockerlågt konstaterade att klockan närmade sig 18, då det skulle börja en liten entimmes prova-på-kurs i lindy hop på L'Orient, kände jag mig mer trött än sugen på mer lindy hop. När allt kommer omkring var det den tredje lindykvällen samma vecka, mot vanligare enn: tisdagens ordinarie tid, men efter kursslut, och med alla kursnivåerna under litet mer socialdansliknande former, och onsdagens besök på klubben Chicago / Hornsgatan 75 i Stockholm, som var ett kaos av trängsel, lågt i tak, kokhett, gott om folk och fullt kring vattenfontänen. Lyckligtvis gick jag ändå; den var överlägset roligast. Lindy hop är roligare i Linköping än Stockholm, tycks det; dansklubben Rhythm'n'Swing är suveränt bra arrangörer; heder åt er allihop!

Tisdagen kände jag inte fullt samma trivsel kring; den hade en riktig höjdpunktsdans jag dansade med den spädaste ljushyllta tjejen jag tyvärr tappat namnet på, men som är farligt mycket duktigare än jag, och lyckas dela med sig av det, när jag själv mest känner mig repetitiv, fast i figurer och allmänt fantasilös. Det var inte hon; låten Sixteen tons, som för övrigt är störtskön både att lyssna på och dansa till, plus hon, blev en väldig massa lek med takt och tempo, och ännu roligare blev det när hon i någon tur tog sig för att ge mig en förning i stället för tvärtom. Det var rentav så mycket roligare att jag igen börjat fundera på vad det finns för dansser där det är mer norm än tokundantag att det är litet vänskapligt krig eller kaos över vem det egentligen är som för.

Ett kluckande skratt följt av ett "Det är ju jag som för!" är liksom inte hur jag innerst vill ha det ställt, hela tiden. Jag gillar att följa för mycket; det är på så många sätt intressantare, lyssnigare.

Onsdag bjöd utöver Chicago (som jag tills igår fått för mig hette Casino, och därför inte hittade ett skvatt om vare sig på nätet eller Eniro när jag sökte) på middag med Mia och en upprest Fredrik, och teaterföreställningen han hade rest upp för, Fackmöte för horor, en udda tillställning hopkokt på sju lagom galna teatertjejer och material de samlat ihop från sexarbetare. Mellan (de fristående) akterna, litet kommentarer från två inbjudna forskare, en socionom och en litteraturhistoriker, om jag minns rätt, för kvällen, och efteråt litet paneldebatt. Jag borde eventuellt återbesöka en del av det som kom upp då i en fristående not vid tillfälle.

Torsdag var körsång, och det kommer falla sig så lyckligt att nästa torsdag, då Richard Michael Stallman dyker upp som gubben i lådan och håller föredrag på universitetet om sina hjärteämnen, tack vare helgdag är körfri. Övningen flyttades i stället till måndag. Stort jubel.

Fredag dans, alltså, och fullt av nybörjare och provapåare, som på en timme lärt sig en hel hög grunder, ovanpå jig walk-steget, ungefär, i stället för de litet klurigare trippelstegen, briefade AC när jag och, hm, Pelle?, dök upp. Klokt val av Martin och Sofie som lett övningen; det gick snudd på lika bra att dansa med dem som med långt kunnigare dansöser, även om man gjorde bäst i att hålla sig ifrån åttor. Ett par av de obekanta ansiktena var dock dansbegåvningar av rang och sög snabbt i sig ungefär vad som helst, däribland en lång tjej i synnerligen intagande rött. Wi!

Jag misstänker att jag är svag för rött; så där nästan tomterött fast litet mer åt eld; jag ömsesnavade på en dylik på nätet framåt kvällskanten idag, och fick en längre trevlig pratstund. Vilket slog till och med Linköpingsspexets bidrag till årets spex-SM i Örebro, som jag såg matinéföreställningen av, och det var i sig tokbra! Bra dag, bra vecka. I morgon födelsedagskalas hos syster, och diskutera sommarsemester i USA med pappa och hans Agneta.

Jag fick faktiskt till slut besked om arbetsvisum i USA -- den här vändan: icke; årets sista H1B-visum gick till andra i lottningen. Så det bär nog tillbaka till plan A att ge sig på att söka till kategorin Alien of Extraordinary Talent. Heh. :-)