23:16 Billig tekniklyx

Det är nog bara ett arv från mitt ex jag inte är så förtjust i, och det är ovanan att ha hemmet invaderat av långa cat5-kablar som förbinder laptopen med nätet. Men, sedan i fredags, är jag fri. Lös och ledig. Trådlös och fritt rörlig, med lika mycket som utan laptop. Till tvättstugan, om jag så vill. Krypterat och bra. Gratis, till och med. Mer än gratis, rentav; delar med mig av denna lyxvara till andra kan jag själv låna nät när jag hälsar på nära andra som nappat på samma trivsamma erbjudande, från Fon. Det handflatslilla rackaren som vilar på mitt hallvägguttag överst till höger i bild är min nya kärlek.

Erbjudandet om att skaffa sig en gratis dylik bara genom intresseanmälan är visserligen slut, men det har tydligen efterträtts av en mer organisk tillväxtmodell, där vi som kopplat in oss får välsigna en sugen vän samma gåva (tjoa till om du vill vara med). Och en till, när de fått och kopplat in sin egen trådlösa accesspunkt. Och så vidare. Verkar som en praktisk modell; jag förmodar att de blev en smula nedlastade i leveransleden i julas och fick skicka ut en hel del accespunkter som sen inte dök upp på nätet. Företagsmodellen är lika enkel som genial -- donera billig men bra hårdvara till tacksamma kunder som delar med sig av sin nätuppkoppling till andra, som får betala en småslant till Fon för nätåtkomst för dagen, där de råkar befinna sig för tillfället. Dela den inkomsten med personen som tillhandahåller nätet, eller låt samma person själv nyttja Fon-nät gratis, vart i världen hen kommer, mot att inte själv ta något betalt för tjänsten. Genomfiffigt. Me like.

Det är inte ens vansinnesklausuler i tjänsteavtalet; man förbinder sig inte garantera någon tillgänglighet, driftsäkerhet eller något annat besvärligt, och de ber vänligt att man donerar sin pryl och förmån till någon annan, om man skulle tröttna eller av någon anledning inte kunna vara med längre. Vi är visst strax över tolv tusen här i Sverige redan, dubbelt upp i vardera Spanien, Tyskland och Korea.

Det är förstås extra smart att sprida sig genom folks vänkretsar; det blir ju ett incitament för just målgruppen att dels glädja sina vänner, dels få tillgång till bra strulfritt trådlöst nät när de gästar sagda vänner. Jag kan förresten gå i god för att det är lätt att komma igång; plugga in i el och nätverk, välj det privata trådlösa nätverket MyPlace på datorn och skriv av serienumret från tingesten vid frågan om WEP-nyckel. Färdigt! (Vill man, kan man läsa manual om hur man hittar dit i sitt operativsystem också.)

En annan nylig teknisk lyx jag unnat mig, var att bli med mixerstav. Smoothies är bra och nyttigt, och jag har bra länge tänkt att det är något jag borde unna mig, men någon gammal relik från åttiotalet i bakersta delen av hjärnan har sagt att de är skräp eller svindyra. Då jag strosade omkring på Clas Ohlson här i stan någon gång efter nyår, och nästan snavade på en, som inte ens nådde uppe i två hundra kronor, insåg jag hur fånigt dags det var att slå till och börja köpa massa kul frukt. Man kan ju köpa ingredienser till en bättre middag för mer än så, menar jag. Sedan dess har jag avverkat gott om bananer, frusna jordgubbar, hallon, glass, mjölk, och litet annat smått och gott. Gå lös på (kärnfria) vindruvor var ingen jättehit; till sådant ska man nog ha en riktig juicecentrifug med skalfilter för att få något drickvänligt resultat (snarare än vindruvsmos), men i övrigt har den skött sig bra.

Trivs fint i diskmaskinen med, må vara helst med en manuell avsköljning av stavdelen, om man använde den. Den jag hittade kom dessutom med en liten tillsats för att hacka lök, nötter med mera i, vilken också den gjort ett bra jobb med mindre portioner glassdrink. För min del kom det mer till pass som ett sätt att få använda trotjänaren två gånger per omgång diskmaskin. :-)

Jag har konstaterat att min diskmaskin är ett bra mått på hur bra jag mår, för övrigt. Är jag på topp, lagar jag betydligt mycket mer mat, och den går i ett; åtskilliga gånger i veckan. I rötetider ser den mest tom ut; det anrikas skedar och djupa tallrikar från frukostdags, kanske några glas, men just inte mycket mer. Jag föredrar lätt måltider med mycket disk, numera. Roligare matlagning, fler verktyg i drift, alla möjligheter att engagera många hjälpande händer och göra många handgrepp parallellt, prata strunt, och snarare umgås än arbeta. Ibland umgås man ihop en stor sallad, ibland (och nu senast), en ymnig risotto. Ymnighet är en dygd. Ju fler råvaror dess bättre. Vi påtade ihop en stor sats för tre i torsdags på fyra hekto köttfärs, ett par lökar, en purjolök, en halv burk majs, litet chillisås, kokt ris, en paprika eller två, ett par klyftor vitlök, salt och peppar, och säkert litet mer jag glömt. Sen fyllde vi bukarna ordentligt. Jag borde bygga risotto oftare.

Kategorier:

• Fon