13:14 Fackspråkskärlek och lärarutbildning
Jag älskar innerligt människor som kärleksfullt omfamnar sina rikedomar fackspråk och expertkunskap, och ogenerat lånar in och berikar sitt språk med deras uttryck och konceptrikedom. Igår blev jag alldeles till mig i den här formuleringen, som inroducerade mig för ett (för mig) nytt ord: "Alla tvingas slänga soporna ibland, så när den culpöse väl möts av synen lär samma person i fortsättningen tänka på vad som hamnar i påsen." -- faktiskt lånat ur vokabulären legalesiska, tror jag, vilken jag i koncentrerad form och sitt eget sammanhang i allmänhet skyr som pesten.
Det är säkert en smula love-by-association insmuget ovan; har man väl fallit för en persona, är det ju lätt att älska själva egenheterna för deras särskiljande drag; saker som är mer hon och det stora flertalet runt omkring oss inte kan göra något anspråk på. Men det är faktiskt en ganska allmängiltig språklig kärlek; jag blir varm i själen när Paul Graham skriver meningar som "It was so clearly a choice of doing good work xor being an insider that I was forced to see the distinction" med. Xor är ett logikuttryck för en användbar konjunktion som inte riktigt hittat in i folkmun som fristående ord än, synonymt med konstruktionen "antingen ... eller". Närmare bestämt "A eller B, men inte både A och B", alltså. En annan favorit i samma trakter är ordet "omm", inlånat från matematiken, som är en kortform för "om, och endast om". Exempel: "Du får julklappar av tomten omm du varit snäll" -- en uppenbar lögn; de flesta barn får sina julklappar ändå.
Jag är i och för sig litet kär i Paul Graham också. Skit också. Nu kom jag osökt att tänka på en favoritförbannelse: "May your logic be undermined by faulty reasoning!" -- jag tror det var Jenny som påminde mig om den senaste fikat. Hon hade någon annan fin från ett latinsammanhang som gick ut mer på "må dina subjunktiv falla samman under dig", men vars krispiga originalformulering tyvärr flytt mig redan. Nå, min passion för språk och dem som brukar det med samma naturliga flärd och kärlek som de förhåller sig till annat värt att visa sin värme för hamnar genast på min goda sida.
En tanke jag snavade på på lärarprogrammet, a propos språk och vokabulär, för övrigt, var känslan av att vi fick lära oss en vokabulär och diskurs, som föreföll syfta lika mycket till att utesluta andra ur diskussionen och meningsutbytet som underlätta för de införstådda att göra sig förstådda med varann. Ett slags fikonspråk, sotarmoj, grislatin eller så, med andra ord. (Sotarmoj verkar för övrigt vara litet för gammalt för att förekomma i vare sig wikipedia eller på susning.nu, men första googleträffen, från auktionssiten Tradera, hade ett ganska roligt excerpt -- "Lämna omdöme på sotarmoj »." -- där någon tydligen valt det som alter ego.)
Märk väl att det kan vara en fördom som slog mig och att det minsann bara hör till pedagogiken att, precis som i alla andra fackområden, välja ut en skara ord och tillfästa dem mycket specifika betydelser som står för en stor del av gemensam samförståelse, så man genom att spela tennis med sådana bollar kan utbyta väldigt mycket och väldigt rika budskap på få och för andra kryptiska ord sammantaget. Det är, när allt kommer omkring, vad man har ett fackspråk till, eller vilket domänspråk som helst -- att effektivare uträtta någonting man skulle ha behövt en hel uppsjö trubbigare verktyg till för att åstadkomma samma sak med utan det.
Och det kan vara så att jag fick känslan av att mycket av den skolning i hur man motiverar och förklarar sina pedagogiska val för utomstående gick ut mer på att slå blå dunster i ögonen på folk med fina ord än att bottna i en god resonerande grund. Kanske för att det i botten till slut är åsikter, känslor och icke allmängiltiga observationer som pedagogik vilar på. Extra mycket så, när den är så politiskt och modemässigt toppriden som här i Sverige. Vad som är inne, fashionabelt, politiskt korrekt. Nå, jag fick känslan av att pedagoger var underdogs som här skolades till att gå i försvar för sina metoder mot föräldrar som lyfter fram andra önskemål eller åsikter. Vi skolades till att möta en bipolär situation där vi skulle ha på fötterna att kunna snäsa av andra om vi så behövde eller ville, så det skulle låta fint, bildat och/eller öka klyftorna mellan pedagog och vanligt folk.
Märks det att jag springer runt ämnet som en katt kring het gröt? Inte riktigt vill driva in svärdet i den blottade buken, för att det kanske inte är rättvist mot den, för att jag alltid har en rätt lång sträcka till övertygelse om någontings dålighet, medan jag rätt lätt accepterar saker som bra eller till och med direkt utomordentliga? Jag mötte massor av jättebra saker på Lärarprogrammet, men också en hel del jag ställde mig tämligen skeptisk till, och undertoner som jag blev direkt bekymrad över, som de här.
Det är litet extra svårt att bemöta en kritik som den här också, för den rör sig liksom under det konkreta planet. Det sades aldrig att det var så här man skulle ta till sig agendan, men lades kanske heller inte så stor vikt vid att lära ut hur man argumenterar i sak för vad det hela handlar om. Vi fick lära oss metodik ur större teoretiska sammanhang, och resonemangen bakom dem, men mer från en abstrakt grund än ur en praktisk. Om vi ansätter de här axiomen, trillar det ut en pedagogik som ser ut så här, och den är enligt våra teorier och studier så här bra på det och det.
Lärarutbildningen i Linköping kastade sig förtjust rakt in i en värld av teori full av böcker och gamla pedagogiska läromästare och började ge oss verktyg och metoder, långt innan vi sett det material vi skulle arbeta med och formulerat visionen av vart vi ville ta dem. Det var en massa hur och varför som bottnade i Bildning, där jag hade velat möta kunskapen när jag stod mitt i en situation och ett sammanhang där jag behövde verktyg, så jag kunde känna och se att det var verktygen jag fick som uträttade något, snarare än att jag i stället predikade och agerade ett nykyrkligt evangelium från Prima Schweiziska Vitamininstitut.
Och jag trodde att jag var ganska teoretiskt lagd av mig; hur konstigt borde det inte bli om man ger sig in i det där med en ännu mer människoorienterat lagd själslig konfiguration? Det var sådant där som fick mig att dra i bromsen och ta ett steg bakåt från lärarutbildningen. Om jag ska bli dagistant en dag, ska jag i alla fall inte gå dit just nu, just här, just så här. Och så föll jag tillbaka in i mina gamla hackermönster, jobbade IT och blev uppsugen i den sfären som om jag aldrig lämnat den bakom mig. Och trivs förvisso hyggligt med det med, även om jag fortfarande tror att jag innerst inne ska arbeta mycket nära människor, och kanske barn, om det är där jag kan göra störst nytta för den mentala folkhälsan, som jag trodde när jag började glutta åt förskolläraryrket till. Ge barn en trygghet i sig själva och en tillit till sin förmåga och älskbarhet som de flesta tonåringar och nyvuxna jag ser omkring mig i min läsdiet idag så gott som helt saknar.
Vi får se vart det bär. Det är roligt att se hur jag divergerar i skrift från vart jag tror att jag är på väg; lärarutbildningen i Linköping kom in på ett bananskal här och blev fokalobjekt, utan att jag lade märke till det, när jag trodde det var en parentes. Jag antar att jag bearbetar separationen fortfarande; besvikelsen av att inte ha funnit vad jag hoppats är kanske djupare än jag riktigt begripit. Ett år av min tid kanske väger tyngre än jag insett att jag anser. I det här fallet då 2005; 2006 blev mer av ett förvirrat känslohål efter att en framtid jag känt just öppnat sig slog igen redan i januari.
Jag har i alla fall kommit igen såpass att jag börjat fokusera kärlek igen. Rikta min emotionella strålkastare mot människor som betyder mycket för mig. Har kanske börjat snärja min tidigare ett flertal gånger nämnda favoritvietnames i mitt garn; kanske blir han en framtida kollega. Hoppas jag; det ser ut som att en hel del talar för det idag. Det vore rätt lyckliggörande. Undrar om han står ut med en del kramar och en rätt kärvänlig ton i allmänhet. ^_^
Och i morgon får jag äntligen fika med en nyväninna, ord- och känslosmed jag kretsat kring i flera års känslotid. Och strax ska jag till biblioteket och låna mig ett par böcker av Paul Graham. Nämnda citat (och en hel del tänkvärdheter om vad som är värt att kopiera och vad som faktiskt är bra och värt någonting alls, här i världen) ovan finns att läsa i artikeln Copy What You Like.
Gott nytt år, älsklingar!
Det är säkert en smula love-by-association insmuget ovan; har man väl fallit för en persona, är det ju lätt att älska själva egenheterna för deras särskiljande drag; saker som är mer hon och det stora flertalet runt omkring oss inte kan göra något anspråk på. Men det är faktiskt en ganska allmängiltig språklig kärlek; jag blir varm i själen när Paul Graham skriver meningar som "It was so clearly a choice of doing good work xor being an insider that I was forced to see the distinction" med. Xor är ett logikuttryck för en användbar konjunktion som inte riktigt hittat in i folkmun som fristående ord än, synonymt med konstruktionen "antingen ... eller". Närmare bestämt "A eller B, men inte både A och B", alltså. En annan favorit i samma trakter är ordet "omm", inlånat från matematiken, som är en kortform för "om, och endast om". Exempel: "Du får julklappar av tomten omm du varit snäll" -- en uppenbar lögn; de flesta barn får sina julklappar ändå.
Jag är i och för sig litet kär i Paul Graham också. Skit också. Nu kom jag osökt att tänka på en favoritförbannelse: "May your logic be undermined by faulty reasoning!" -- jag tror det var Jenny som påminde mig om den senaste fikat. Hon hade någon annan fin från ett latinsammanhang som gick ut mer på "må dina subjunktiv falla samman under dig", men vars krispiga originalformulering tyvärr flytt mig redan. Nå, min passion för språk och dem som brukar det med samma naturliga flärd och kärlek som de förhåller sig till annat värt att visa sin värme för hamnar genast på min goda sida.
En tanke jag snavade på på lärarprogrammet, a propos språk och vokabulär, för övrigt, var känslan av att vi fick lära oss en vokabulär och diskurs, som föreföll syfta lika mycket till att utesluta andra ur diskussionen och meningsutbytet som underlätta för de införstådda att göra sig förstådda med varann. Ett slags fikonspråk, sotarmoj, grislatin eller så, med andra ord. (Sotarmoj verkar för övrigt vara litet för gammalt för att förekomma i vare sig wikipedia eller på susning.nu, men första googleträffen, från auktionssiten Tradera, hade ett ganska roligt excerpt -- "Lämna omdöme på sotarmoj »." -- där någon tydligen valt det som alter ego.)
Märk väl att det kan vara en fördom som slog mig och att det minsann bara hör till pedagogiken att, precis som i alla andra fackområden, välja ut en skara ord och tillfästa dem mycket specifika betydelser som står för en stor del av gemensam samförståelse, så man genom att spela tennis med sådana bollar kan utbyta väldigt mycket och väldigt rika budskap på få och för andra kryptiska ord sammantaget. Det är, när allt kommer omkring, vad man har ett fackspråk till, eller vilket domänspråk som helst -- att effektivare uträtta någonting man skulle ha behövt en hel uppsjö trubbigare verktyg till för att åstadkomma samma sak med utan det.
Och det kan vara så att jag fick känslan av att mycket av den skolning i hur man motiverar och förklarar sina pedagogiska val för utomstående gick ut mer på att slå blå dunster i ögonen på folk med fina ord än att bottna i en god resonerande grund. Kanske för att det i botten till slut är åsikter, känslor och icke allmängiltiga observationer som pedagogik vilar på. Extra mycket så, när den är så politiskt och modemässigt toppriden som här i Sverige. Vad som är inne, fashionabelt, politiskt korrekt. Nå, jag fick känslan av att pedagoger var underdogs som här skolades till att gå i försvar för sina metoder mot föräldrar som lyfter fram andra önskemål eller åsikter. Vi skolades till att möta en bipolär situation där vi skulle ha på fötterna att kunna snäsa av andra om vi så behövde eller ville, så det skulle låta fint, bildat och/eller öka klyftorna mellan pedagog och vanligt folk.
Märks det att jag springer runt ämnet som en katt kring het gröt? Inte riktigt vill driva in svärdet i den blottade buken, för att det kanske inte är rättvist mot den, för att jag alltid har en rätt lång sträcka till övertygelse om någontings dålighet, medan jag rätt lätt accepterar saker som bra eller till och med direkt utomordentliga? Jag mötte massor av jättebra saker på Lärarprogrammet, men också en hel del jag ställde mig tämligen skeptisk till, och undertoner som jag blev direkt bekymrad över, som de här.
Det är litet extra svårt att bemöta en kritik som den här också, för den rör sig liksom under det konkreta planet. Det sades aldrig att det var så här man skulle ta till sig agendan, men lades kanske heller inte så stor vikt vid att lära ut hur man argumenterar i sak för vad det hela handlar om. Vi fick lära oss metodik ur större teoretiska sammanhang, och resonemangen bakom dem, men mer från en abstrakt grund än ur en praktisk. Om vi ansätter de här axiomen, trillar det ut en pedagogik som ser ut så här, och den är enligt våra teorier och studier så här bra på det och det.
Lärarutbildningen i Linköping kastade sig förtjust rakt in i en värld av teori full av böcker och gamla pedagogiska läromästare och började ge oss verktyg och metoder, långt innan vi sett det material vi skulle arbeta med och formulerat visionen av vart vi ville ta dem. Det var en massa hur och varför som bottnade i Bildning, där jag hade velat möta kunskapen när jag stod mitt i en situation och ett sammanhang där jag behövde verktyg, så jag kunde känna och se att det var verktygen jag fick som uträttade något, snarare än att jag i stället predikade och agerade ett nykyrkligt evangelium från Prima Schweiziska Vitamininstitut.
Och jag trodde att jag var ganska teoretiskt lagd av mig; hur konstigt borde det inte bli om man ger sig in i det där med en ännu mer människoorienterat lagd själslig konfiguration? Det var sådant där som fick mig att dra i bromsen och ta ett steg bakåt från lärarutbildningen. Om jag ska bli dagistant en dag, ska jag i alla fall inte gå dit just nu, just här, just så här. Och så föll jag tillbaka in i mina gamla hackermönster, jobbade IT och blev uppsugen i den sfären som om jag aldrig lämnat den bakom mig. Och trivs förvisso hyggligt med det med, även om jag fortfarande tror att jag innerst inne ska arbeta mycket nära människor, och kanske barn, om det är där jag kan göra störst nytta för den mentala folkhälsan, som jag trodde när jag började glutta åt förskolläraryrket till. Ge barn en trygghet i sig själva och en tillit till sin förmåga och älskbarhet som de flesta tonåringar och nyvuxna jag ser omkring mig i min läsdiet idag så gott som helt saknar.
Vi får se vart det bär. Det är roligt att se hur jag divergerar i skrift från vart jag tror att jag är på väg; lärarutbildningen i Linköping kom in på ett bananskal här och blev fokalobjekt, utan att jag lade märke till det, när jag trodde det var en parentes. Jag antar att jag bearbetar separationen fortfarande; besvikelsen av att inte ha funnit vad jag hoppats är kanske djupare än jag riktigt begripit. Ett år av min tid kanske väger tyngre än jag insett att jag anser. I det här fallet då 2005; 2006 blev mer av ett förvirrat känslohål efter att en framtid jag känt just öppnat sig slog igen redan i januari.
Jag har i alla fall kommit igen såpass att jag börjat fokusera kärlek igen. Rikta min emotionella strålkastare mot människor som betyder mycket för mig. Har kanske börjat snärja min tidigare ett flertal gånger nämnda favoritvietnames i mitt garn; kanske blir han en framtida kollega. Hoppas jag; det ser ut som att en hel del talar för det idag. Det vore rätt lyckliggörande. Undrar om han står ut med en del kramar och en rätt kärvänlig ton i allmänhet. ^_^
Och i morgon får jag äntligen fika med en nyväninna, ord- och känslosmed jag kretsat kring i flera års känslotid. Och strax ska jag till biblioteket och låna mig ett par böcker av Paul Graham. Nämnda citat (och en hel del tänkvärdheter om vad som är värt att kopiera och vad som faktiskt är bra och värt någonting alls, här i världen) ovan finns att läsa i artikeln Copy What You Like.
Gott nytt år, älsklingar!
postad 13:14 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar