08:18 Samarbete och foton
Igår och idag har jag lekhackat ganska intensivt i en vacker generell datavisualiserare som min favoritvietnames byggt, Exhibit. Tanken är att man förmodligen själv har en massa information av något slag, som man vill göra åskådlig och låta sina besökare se i större sammanhang, eller kunna filtrera, gruppera och sortera litet efter eget huvud, och att Exhibit sammanför de två, med hjälp av kartor, tidslinjer och annat smått och gott. Sådant där är höjden av skitkul i mitt nördliv, så när jag nyligen fick nys om att den här leksaken fanns, var det tidig julafton här.
I originalkartongen finns det några exempel -- det jag mekat mest med som visar litet data om amerikanska presidenter, ett som visar en mycket ambitiös sammanställning frukostflingor som har tillhörande seriefigurer, ett som listar nobelpristagare med någon relation till MIT, och nu senast stötte jag på en sammanställning av israeliska folkdansvideos på de fria videositerna.
Jag gav mig i kast med att göra det litet lättare att integrera med en vanlig websida, och gav litet återkoppling till David, som blev förtjust, och rätt vad det var, var jag också behörig att checka in saker själv. Kul! Jag skulle nog kunna hålla kurser och föredrag om konsten att lägga näsan i blöt på sätt som gör folk glada och hur man bär sig åt för att få goda vänner i nördkretsar, tror jag. :-) Huvudknepet är att bli kär i deras bebisar och lära dem nya trick, och gå in i det passionerat. Jag undrar om inte vanliga dödliga faller för ungefär samma recept -- även om de oftast inte visar riktigt lika mycket troskant som nördar gör, och öppnar sig för lika mycket att förtjust och uppriktigt frossa i.
Vilket är litet synd; jag tycker om den delen av att bekräfta.
En bit in i mailutbytena med David, säger han förtjust "It's such a delight to work with another lightning fast coder :-)", vilket både var roligt att höra och en stor sanning i sig självt. Det är fasligt kul att jobba tillsammans med någon som är ett rinnande vatten och vill samma sak som du. Kanske i synnerhet om man kompletterar varann på litet olika plan, men även när man har ungefär samma styrkeprofil, och helt enkelt bara jobbar sida vid sida mot samma mål, i kanske litet olika ändar.
Jag blir lätt litet kär i folk jag arbetar bra tillsammans med, och det händer att jag blir så där oerhört sugen på att få prova på att arbeta tillsammans med någon ibland, när jag sett prov på vad de gjort. Det var definitivt så första gången jag stötte på Cissi, minns jag, det var väldigt mycket så att jobba med Per Hedbor och jag insåg litet sent och i efterhand att jag borde ha tagit för mig mer av Martin Stjernholm när jag jobbade på Roxen.
Tyvärr har jag aldrig jobbat sida vid sida med någon riktigt vass grafiker än, så det är och förblir något jag bara är sugen på fortfarande. Men det måste inte vara webb, skriverier eller programmering för att ge samma flow-känsla! Det kan vara konkreta uppgifter, som att städa, måla, laga mat, frosta av en frys, sjunga eller dansa också. Man känner jättetydligt när det klickar; plötsligt blir allt väldigt harmoniskt och hemma, självklart och flödande. Man hittar en rytm, trampar inte på varann och samsas, kompletterar och förlänger varann, utan att alltid riktigt behöva mediera sina tankar eller avsikter med ord ens en gång. Det går av sig självt och automatiskt; man delar en gemensam bild, och fördelar arbetet utan att utväxla direkta kommandon. Det är oerhört sexigt. En slags arbetets symbiotik.
Rätt vad det är under kvällen, undrar Fredrik om jag fått mina inscannade bilder från Lofoto än. Nej, säger jag, men går strax därefter och kikar vid dörren för säkerhets skull; det har ju trots allt gått ett tag sedan jag skickade in dem. Det hade jag visst det. De var inte där igår, men nu hade de tydligen kommit.
Kvalitén var hygglig, även på mina bilder, och en del slog mig med häpnad över att vara så bra som de var, rent kompositionsmässigt. De vindlande trapporna infällda i Peterskyrkans dom. Ett par riktigt vackra bilder av sömn. En ljuvlig vårblomsterbild. Jag vill inte ha mer december!
Det är kul att föreviga en del av all skönhet som omger oss. De allra bästa stunderna får man nog aldrig på film, men många av de bra är klart inom räckhåll. Och jag är oerhört mycket mer förtjust i bilder som talar till mitt skönhetssinne än festbilder. Arkitektur kan tydligen också fånga mig; från Rom-resan var det mycket mer fascinerande att se interiörer än exteriörer.
Nästa kapitalvara är nog en kamera. Eller möjligen en köksmaskin.
I originalkartongen finns det några exempel -- det jag mekat mest med som visar litet data om amerikanska presidenter, ett som visar en mycket ambitiös sammanställning frukostflingor som har tillhörande seriefigurer, ett som listar nobelpristagare med någon relation till MIT, och nu senast stötte jag på en sammanställning av israeliska folkdansvideos på de fria videositerna.
Jag gav mig i kast med att göra det litet lättare att integrera med en vanlig websida, och gav litet återkoppling till David, som blev förtjust, och rätt vad det var, var jag också behörig att checka in saker själv. Kul! Jag skulle nog kunna hålla kurser och föredrag om konsten att lägga näsan i blöt på sätt som gör folk glada och hur man bär sig åt för att få goda vänner i nördkretsar, tror jag. :-) Huvudknepet är att bli kär i deras bebisar och lära dem nya trick, och gå in i det passionerat. Jag undrar om inte vanliga dödliga faller för ungefär samma recept -- även om de oftast inte visar riktigt lika mycket troskant som nördar gör, och öppnar sig för lika mycket att förtjust och uppriktigt frossa i.
Vilket är litet synd; jag tycker om den delen av att bekräfta.
En bit in i mailutbytena med David, säger han förtjust "It's such a delight to work with another lightning fast coder :-)", vilket både var roligt att höra och en stor sanning i sig självt. Det är fasligt kul att jobba tillsammans med någon som är ett rinnande vatten och vill samma sak som du. Kanske i synnerhet om man kompletterar varann på litet olika plan, men även när man har ungefär samma styrkeprofil, och helt enkelt bara jobbar sida vid sida mot samma mål, i kanske litet olika ändar.
Jag blir lätt litet kär i folk jag arbetar bra tillsammans med, och det händer att jag blir så där oerhört sugen på att få prova på att arbeta tillsammans med någon ibland, när jag sett prov på vad de gjort. Det var definitivt så första gången jag stötte på Cissi, minns jag, det var väldigt mycket så att jobba med Per Hedbor och jag insåg litet sent och i efterhand att jag borde ha tagit för mig mer av Martin Stjernholm när jag jobbade på Roxen.
Tyvärr har jag aldrig jobbat sida vid sida med någon riktigt vass grafiker än, så det är och förblir något jag bara är sugen på fortfarande. Men det måste inte vara webb, skriverier eller programmering för att ge samma flow-känsla! Det kan vara konkreta uppgifter, som att städa, måla, laga mat, frosta av en frys, sjunga eller dansa också. Man känner jättetydligt när det klickar; plötsligt blir allt väldigt harmoniskt och hemma, självklart och flödande. Man hittar en rytm, trampar inte på varann och samsas, kompletterar och förlänger varann, utan att alltid riktigt behöva mediera sina tankar eller avsikter med ord ens en gång. Det går av sig självt och automatiskt; man delar en gemensam bild, och fördelar arbetet utan att utväxla direkta kommandon. Det är oerhört sexigt. En slags arbetets symbiotik.
Rätt vad det är under kvällen, undrar Fredrik om jag fått mina inscannade bilder från Lofoto än. Nej, säger jag, men går strax därefter och kikar vid dörren för säkerhets skull; det har ju trots allt gått ett tag sedan jag skickade in dem. Det hade jag visst det. De var inte där igår, men nu hade de tydligen kommit.
Kvalitén var hygglig, även på mina bilder, och en del slog mig med häpnad över att vara så bra som de var, rent kompositionsmässigt. De vindlande trapporna infällda i Peterskyrkans dom. Ett par riktigt vackra bilder av sömn. En ljuvlig vårblomsterbild. Jag vill inte ha mer december!
Det är kul att föreviga en del av all skönhet som omger oss. De allra bästa stunderna får man nog aldrig på film, men många av de bra är klart inom räckhåll. Och jag är oerhört mycket mer förtjust i bilder som talar till mitt skönhetssinne än festbilder. Arkitektur kan tydligen också fånga mig; från Rom-resan var det mycket mer fascinerande att se interiörer än exteriörer.
Nästa kapitalvara är nog en kamera. Eller möjligen en köksmaskin.
postad 08:18 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar