05:41 Brev

Igår var hyacinten flitig och exploderade ut i doftande blom, och idag har visst amaryllis ett följt dess exempel. Orkidén intill med sina tomma blomsterstänglar ser mer ut som en trött trana. För egen del har jag haft en rätt stilla-på-stället dag, samt fått tre trevliga brev. Det första med bud från upphovsmannen om att ett urtrevligt webverktyg jag betatestat ett par veckor (Firebug) åter kommer bli fri programvara med öppen källkod.

I det andra, tipsar min avhållna väninna och stickmentor Jenny om att någon illmarig person gjort en ännu skojigare pianohalsduk än det mönster vi tillsammans syftat ihop för egen del och jag börjat sticka några tangenter på, och tipsar på sökorden "alien illusion scarf" för mer stoff om tekniken. Idén är alltså att sticka ett motiv som bara framträder ur vissa vinklar, medan halsduken förefaller rätt och slätt randig rakt framifrån. Steganografisk stickning, skulle man kanske kunna kalla det. :-) Kul idé, även om jag troligen snarare skulle väva in något lagom subversivt budskap, fnord, the laughing man eller dylikt som det "hemliga" motivet om jag omsatte den själv.

Undrar hur mycket nytta man har av sådana där halsdukar i Kalifornien. Min temperaturometer skvallrar om att de ibland har ända neråt åtta grader då det är som kallast om nätterna nu. Jag skulle vilja ha mätdata om ljusnivåer över dygnet och över året. Temperatur känns inte lika intressant på min skala, faktiskt, men det är lättare att hitta data för.

Det tredje brevet var ett glatt svar från Kalle på ett litet hack jag påtade ihop igår för att lägga i crontab, som hämtar hem dagens smakprov från idance.net, en klart trivsam website full av små videos med dansinstruktioner av alla de slag. Mycket lindy hop, ball swing och balboa, men även litet annat smått och gott. En god idé, så så fick det bli. (För den använder det: vänligen sprid inte materialet vidare, för då dör siten.)

Det är beklämmande hur jag kör fast i skriva-resumé-och-slå-sig-för-bröstet-brev. Scheisse! I den här takten blir det inga barn gjorda.

Och jag längtar bestämt innerligt efter att pyssla om igen, prata lågmält om mjuka ting, om kärleksliv, känslor, livscoaching, språk, abstrakta allmäna filosoferingar och så vidare. En del säger prompt nej och den andra skriker efter det. Jag börjar tro att nejdelen har fel; råkar jag hamna på för god fot med någon för att kunna lämna landet med gott samvete sedan är det inte något som bör strypas, redan innan man tagit första steget ditåt.

Som en kär väninna konstaterade efter att någon i kringkretsen plötsligt inte fanns längre: livet är helt enkelt för oberäkneligt och kort för att skjuta upp kärlek, eller oroa sig för att älska för mycket. Förvisso omformulerat bortom all igenkännelse nu, men ändå. Det är rätt viktigt att slappna av och våga både älska och drömma, utan att sätta upp en massa hinder. Resten ger sig, och det man ångrar mest är ändå oftast det man aldrig gjorde.

Och så var jag där igen. Skriv då!