19:15 Till tågs!
Huvudvärk. Som jag får så sällan. Men ibland händer det även mig. Idag för att jag slarvat med lunchen, är sockerlåg och sitter instängd på ett tåg. Det närmar sig Södertälje, att döma av att det just for genom en tunnel, tror jag. Eller så är jag inte helt alert, och hallucinerar. Nu passerade Järna just förbi, så tydligen var jag mitt i prick.
Nå, för just sådana situationer, händer det ibland att jag är förberedd. Och faktum är, att det i en jackficka smugits ned litet nödgodis, senast jag var på körinternat på stiftsgården Vårdnäs strax utanför Linköping. Det brukar stå en skål hårda karameller framme intill fruktfatet, var och en i ett litet papper med en känsla skrivet på. "Kärlek", läser jag på den första biten på vägen tillbaka mot ett soligt humör och lättad huvudvärk, och tar mig en klunk vatten ur min likaså medhavda vattenflaska.
Det håller på att bli en ganska annorlunda dag. Om en halvtimme landar jag på Fridhemsplan för att dinera en ny väninna, som, liksom jag själv, inte ogärna hoppar över några veckors små små försiktiga steg, i ett sakta upptrappande från nätliga brev via IM till telefon och fika på stan, innan man faktiskt umgås, någonting.
"Trygghet" säger nästa karamell. Och nästa. Och nästa. Och sen är nödgodiset slut.
Hungern river litet i magen. Det ska bli härligt med någonting riktigt att äta, så småningom. Sakta, sakta börjar huvudvärken släppa.
Vi språkades vid litet igår kväll med. Hon har inte läslusta (eller tålamod?) nog att följa tankar som här, ens när de kretsar kring saker hon är nyfiken på. Det ska bli intressant att se hur det hänger ihop med henne som helhet. Skriver inte flasklock om sina egna tankar och känslor, på det här formatet, så jag vet egentligen ganska litet om vem jag råkar, i direkt motsats till hur jag i vanligare fall brukar ha läst in mig ganska flitigt på vad någon är för människa inuti.
Stockholm Central. Det går rysligt mycket kvickare att åka tåg när man har nät och så smått kan språka med folk som vanligt under tiden. Dags att packa ihop.
Nå, för just sådana situationer, händer det ibland att jag är förberedd. Och faktum är, att det i en jackficka smugits ned litet nödgodis, senast jag var på körinternat på stiftsgården Vårdnäs strax utanför Linköping. Det brukar stå en skål hårda karameller framme intill fruktfatet, var och en i ett litet papper med en känsla skrivet på. "Kärlek", läser jag på den första biten på vägen tillbaka mot ett soligt humör och lättad huvudvärk, och tar mig en klunk vatten ur min likaså medhavda vattenflaska.
Det håller på att bli en ganska annorlunda dag. Om en halvtimme landar jag på Fridhemsplan för att dinera en ny väninna, som, liksom jag själv, inte ogärna hoppar över några veckors små små försiktiga steg, i ett sakta upptrappande från nätliga brev via IM till telefon och fika på stan, innan man faktiskt umgås, någonting.
"Trygghet" säger nästa karamell. Och nästa. Och nästa. Och sen är nödgodiset slut.
Hungern river litet i magen. Det ska bli härligt med någonting riktigt att äta, så småningom. Sakta, sakta börjar huvudvärken släppa.
Vi språkades vid litet igår kväll med. Hon har inte läslusta (eller tålamod?) nog att följa tankar som här, ens när de kretsar kring saker hon är nyfiken på. Det ska bli intressant att se hur det hänger ihop med henne som helhet. Skriver inte flasklock om sina egna tankar och känslor, på det här formatet, så jag vet egentligen ganska litet om vem jag råkar, i direkt motsats till hur jag i vanligare fall brukar ha läst in mig ganska flitigt på vad någon är för människa inuti.
Stockholm Central. Det går rysligt mycket kvickare att åka tåg när man har nät och så smått kan språka med folk som vanligt under tiden. Dags att packa ihop.
postad 19:15 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar