03:02 Färglöst funderande

Idag har det varit rätt mycket tankemössa på. Små upptäckter om mig själv. Litet påläsning om religioners gemensamma sagoberättande; sagorna som går igen i åtskilliga religioner, via muntlig tradition, och som varje uppsättning heliga skrifter gjort till sitt. Moses ark, eller om det kanske var Manus båt i Rigveda. Jesus och Buddha. Plagiat, känner somliga. Sagors naturliga evolution, menar jag. Det är oftare intressantare att se att saker är släkt än vem som är först, tycker jag.

Någonstans föddes idén copyright, och efter mycket och idogt bankande har pengar försökt upphöja den till, om inte naturlag, så i alla fall grundlag. Helst alltmer restriktiv grundlag. Allra helst riktigt kännbart straffbar vid brott mot den; jämställbar med terrorism, mord och värre ändå, för att på så sätt få ta till lagens allra mest invasiva och offensiva medel för att kartlägga, motverka och bekämpa överträdelserna. Jag ser för mig ett samhälle som inte så sakta rör sig mot hårdare straff för fildelning än våldtäkt, för att monetära medel övertrissar sunt förnuft och helhetsperspektiv. Och jag kan inte låta bli att se en värld där amerikanska jurister slåss om verkshöjd för immaterialrättsliga aspekter på dessa religiösa skrifter, krigar, inte om åsiktsskiljaktligheter, utan om vem som får skriva sitt namn på sagan om livet, universum och allting.

Det är så mycket jag egentligen bara vill rycka på axlarna åt och se gå upp i rök, för att det är så urbota dumt. Det finns ett enda litet ljus i den här smeten, och det är att jag kan se hur det lär få även en del av den generation som växer fram idag att engagera sig politiskt. Att ge sig in i Piratpartiets ungdomsförbund, eller kanske bara prenumerera på deras ofta ganska kusliga veckobrev för att hålla sig litet orienterad om vad som händer på fronter som de här, integritet och rättssäkerhet, i landet och internationellt. Utan tillräckligt mycket dummkraft som ligger an mot att marionettstyra opålästa, ointresserade eller oförnuftiga politiker, finns det trots allt inte så mycket tändladdning till att engagera sig och bränna av moteld. Och det är viktigt att brinna. Nästan vad man än företar sig, behövs eld och glöd.

Om man inte har en djup plånbok att köpa eld med. Då räcker det att veta vad man vill och anlita de bäst tränade blodhundarna. Jag undrar hurpass det märks på mig att jag har en ganska blå samhällssyn. Eller om jag ens har rätt; jag sitter av en händelse i en härligt röd tröja, för närvarande, som jag inte minns hur jag blivit ägare till. Men jag tycker om den. Jag borde nog skaffa fler.

Det mesta i min garderob är varierande nyanser av dress to disappear. Dova, mörka, bleka, färglösa eller på annat sätt oiögonfallande. Det må vara att jag fortfarande huvudsakligen föredrar min lyssnande sida över den talande, men jag blir glad av färger, ljus och humor. Mer kläder med humor, tack. Hur svårt kan det vara att få något företag att göra strumpor med motiv man själv väljer? Ruta två från qwantz.com, till exempel? (Jag vill inte ha fler T-shirts.)

Det är fascinerande att nöjesläsa Wikipedia. Jag nosade på David Attenborough (hushjälte med en härlig brittiska och gott om förnuft under pannbenet), the Flying Spaghetti Monster (a propos religion, efter att Henrik nog tyckt att jag tjattrat för mycket om det) och Age of consent (efter att någon lyskomit försökt få en uppfattning om vid vilken åldrer porr blir lagligt i ett flertal avseenden på olika håll i världen). Jag ska nog raffinera mitt fotnotshack från paulgraham.com så jag kan klicka upp fotnötter till wikipedia på samma sätt. Hade jag kunnat, skulle jag lätt göra det för böcker med.

Klockan är tre, och det är en utmärkt tid att inte sitta och skriva. Jag tror ackumulerad trötthet räcker till för att tippa mig över sömntröskeln ganska lindrigt också. God natt!