22:22 Le Bistro och morgondagsreklam

Nu blir det kortkort, med mina mått mätt, för jag är mätt på idag och rasaihoptrött.

Far med tant for hit, och i ett nafs var min sänghylla uppe igen; wii! Djupare plugg, tjockare skruv och bättre slagborr, så det känns rätt tryggt att den inte rasar ned igen. I synnerhet inte i natt, för jag är för trött för att stuva upp någonting på den igen just nu.

Jag hade trott det skulle bli ett projekt för eftermiddagen, men vi var klara medan det ännu var dags att leta lunch, så vi gav oss av litet på måfå mot Bergs Slussar, i hopp om att kombinera mat, fin natur och strålande väder. Men det var stängt, som om säsongen var över och det var senseptember eller så, så med några timmar att döda före 18, då vi bokat bord på Le Bistro, for vi vidare till Motala, där det lagom hanns med bakad potatis och motormuséet. Inte riktigt min kakbit, men det var en del allsköns kul gamla postrar och anslag med, däribland ett litet avsnitt kondomhistoria. Vi har visst haft någonting vid namn preventivmedelslagen, som inte försvann förrän 1970 helt och hållet, och som i början av 1900-talet till och med förbjöd undervisning i ämnet.

Det kändes nyttigt att köra litet bil igen. Måste komma ihåg att gå och fota mig, så jag får nytt körkort innan november; jag kan ge mig på att det blir massor av strul om jag inte har det klart innan jag reser.

Le Bistro levde upp till allt bra jag hört om det, utom en punkt: det var inte tokdyrt. Och det var ju en rätt trevlig punkt att inte uppfylla; tre trerätters plus dryck, under tusenlappen. Huvudrätt under 200:-. Uråldrig vacker källarvalvsmiljö, gastronomisk förförelse, nästan inga andra gäster så tidigt, några få par när vi gjorde avtåg ett par timmar senare. Och så kom jag ihåg att jag någon gång borde gå på Fiskekrogen, där nere i Göteborg, som väl kanske var tre gånger så dyrt, men värt pengarna. Jag ska höra mig för om någon jag gästar också kan tänka sig ett besök där, när jag far ner i oktober, för jag har ingen aning om hur länge det kan dröja innan jag är i Göteborg härnäst. Kanske flera år. Rentav troligt. Hjärnan begriper sådant där så sakta.

Min gamla jobbofon är jättedum. Man kan använda den för att ringa med och svara i, men vill man läsa textmeddelanden i den ska man ha turen med sig för att displayen ska visa någon text alls. Jag hoppas det inte är några viktiga informationer jag fått som jag inte kan läsa. Breva mig nätligen är klokt, för närvarande, om man har något viktigt som borde nå mig.

Och i morgon bitti klockan tio är det orgelinvigning i Tomaskyrkan, T1-området, för alla som tål litet körkrax och står ut med tanken på gratis tårta efteråt. Komsi komsi! :-) Jag tror väl inte på allvar att jag egentligen lyckas locka så många bekanta att ta sig upp så tidigt till att idka andliga aktiviteter, spisa sång och tårta, men det skadar ju inte att försöka, och så är det roligt att bjuda sina vänner på sina andra vänner, så där som härom dagen över en liten sammanstrålad lunch på samma tema, där jag var kransbekant snarare än bekantskapskärna. Såvitt jag vet är det bara de milda mysiga i min bekantskapskrets som läser det här. (Tänk, en sådan massa komplikationer jag inte dras med, ändå.) God natt och väl mött!